Ber man Magnus att sköta fotograferingen i Tallinn blir det så här. Det här är bild nr 1 av 3. .
Tallinn, så. Åtta timmar i hamn. Tre av dem tillbringade vi på Vanaema Juures där jag som tidigare skrivits åt min egen vikt i oxfilé och stekt potatis.
En god stund strosade vi runt i Tallinns fantastiska saluhall Keskturg – som ett Hötorgshallen helt utan hälsovårdsmyndighetens mörka skugga över diskarna. Inte så att något såg hälsovådligt ut, men det var måttligt rent och ovanpå köttdiskarna tronade soppbenen helt utan kylning. Jag gillar’t. De hade strykande åtgång ändå, so what’s the harm.
Det här är bild nr 2. Ingen av dem är direkt representativa för Tallinn.
Jag ville köpa massvis på Keskturg, men ärligt talat. Det verkade som ett oöverstigligt projekt. Dels såg matronorna i köttdisken inte ut att vara fenor på engelska, dels fanns det ett säkerligen fullkomligt logiskt men totalt obegripligt kö/betalningssystem som gick fort som tåget. Jag tordes faktiskt inte stoppa upp kön och eventuellt få en mobb av estniska lördagsförsenade huckletanter efter mig.
En gränd i gamla stan i Tallin. Jag vet inte varför Magnus fann just denna lilla stump värdig för fotografering, men det kan ha något att göra med att vi satt precis bredvid den och drack öl.
Resten av tiden strosade vi runt i den pittoresta gamla stan, drack blaskig öl och dividerade om hurvida vi borde köpa paraplyer på grund av ösregnet. Eftersom vi har säkert tio stycken hemma beslöt vi oss för att härda ut. Jag köpte ett par stickade estniska knähöga yllestrumpor som jag burit allt sedan dess. De kommer antagligen tas av först i juli, för de var gudomligt sköna.
Sen tog vi en tur i det stora köpcentrat (Viru nåt? Jag orkar faktiskt inte googla) där jag hittade en fantastiskt vacker sommarklänning på Seppälä (eller fem egentligen, men jag fick hia mig) och en matvarubutik i källaren.
Vi köpte: stekt laxskinn (jag tror i alla fall att det är vad jag köpt, ollekorps lohest var svårgooglat), surgurka, surkål, senapsgurksallad, stark estnisk senap, massor av estniskt kolsvart bröd, doktorivorst (kokt medvurst typ, inget att skriva hem om, men Magnus fastnade så för namnet), hästterrine, alspånsrökt ost och fina feta saltsillar som är djävligt långt från de magra rackare vi hittar i Sverige. Om jag kylde sill och korv genom att lägga dem i Tallinkhyttens handfat med lite rinnande kallvatten hela natten? Det tänker jag i sådana fall inte ens erkänna under pistolhot.
Staden då? Jag vet att det låter som om Tallinn var byggd av matvaror, men det här är ju ändå en matblogg. Men den tanke som dök upp gång på gång under vårt stadsstrosande var att “Det är så här Kalmar skulle sett ut om det hade varit en huvudstad”. Jag står fast vid denna förflugna tanke och för er som inte förstår kan jag tillägga att det är en positivt omdöme.
Fredagens middag, straight outta taxfreeshoppen. Längst till vänster någon slags wellpappliknande snacks (notera att de är av märket Taffel). Under det cigarrkorv. Bredvid cigarrkorven vildsvinsterrine (riktigt god) och kryddiga ostbitar (de smakade INGENTING, trots den röda färgen(. Överst med sjörövarbilden är rökt bläckfisk som ni SKA köpa. Det smakar akvariefiskmat fast gott. Eller som beef jerky av fisk om det nu låter godare. Alkoholen i mitten talar väl för sig självt.
Slutligen vill jag bara varna alla som funderar på att äta Tallinkmaten ombord. Gör det inte! Vi har – visa av tidigare kryssningar – hållit oss ifrån detta. Men söndagens frukost hade vi bokat in på den lyxigare restaurangen eftersom vi inte ville trixa med käk under resan från Gärdets T-station till Adelsö. Snälla, gör inte om vårt misstag. Jag är ärligt talat inte kinkig när det gäller usla bufféer. Släng på lite natriumglutamat så blir det gott ändå. Men det här… Ingenting smakade någonting. Inte ens det stelstekta baconet. Om jag säger att baked beans från storburk var det enda som överhuvudtaget gick att äta utan kväljningar så förstår ni hur illa det var va?
Kommentarer
8 svar till ”Tallinn: En liten sammanfattning”
Ett intressant och roligt inlägg må jag säga.
Trodde aldrig att jag någonsin skulle vilja till Talinn. Ok, jag längtar inte dit nu heller, men har jag vägarna förbi trakterna så kan jag tänka mig att övernatta där en natt eller två… Efter att ha läst det här.
Tack. Och ja, en dag eller två i Tallinn är kanske inte som en dag eller två i New York eller för den delen Prag. Men ja, det ÄR mysigt. Riktigt mysigt. Vi ska ta en weekend där i augusti, för vi känner oss inte riktigt klara med staden. :)
Jag har funderat på att åka till Tallinn, men aldrig kommit för mig. Däremot har jag varit i Vilniue (16 timmar i tjänsten) och i RIga, och gillade båda städerna. Funderar seriöst på att bila runt i Baltikum. När man nu ska hinna med det, så mycket annat jag funderar på att göra.
Mene Magnus bilder var klart intressanta. Hur tänkte han?
HeMO: Jag törs faktiskt rekommendera Tallinn. Det är inte wow, men väldigt trevligt. Hur Magnus tänkte har jag inte lyckats lista ut trots ingående förhör. Och jag är ändå gift med honom.
Min svärmor var i Tallinn en gång i sitt liv och köpte en underbar hemstickad ulltröja i mycket vackert mönster som jag sedan fick ärva. Jag har den och har den och har den vareviga vinter, den tycks vara outslitlig, jag älskar den djupt och innerligt.
Det jag minns hon berättade av Tallinn var att hon ätit rådjur på en restaurang. Och att hon, nykteristen, köpte hjortronlikören Lakka på båten till vaktmästare på jobbet.
Det låter som ni haft en bra helg trots den konstiga frukosten på hemvägen. Ska man vara elak så kanse den smakade som Magnus foton ser ut?
Ser fram mot rapport från weekenden i augusti :-)
Tänkte prova de här; http://taffel.se/recept/biscotti-med-hasselnotter-och-choklad och hittade ingen kommentarsfunktion där, så frågar här. Hur lång tid håller de sig ungefär?
Vodkan var nog bra att skölja ner Taffel-snacksen med. Tack för rapporten – jag är fortfarande heltänd på Tallinn. Nästa gång fixar vi shoppingtolk så vi kan pumpa matronorna på deras bästa recept :)
Hazelnut: Det där fångade Tallinn ganska bra tycker jag. Och även om Magnus foton var lite ehm, säregna… så var de ingenting mot frukosten. Det är så mat smakar i helvetet, vackra dignande bord
av mat utan smak.
R: klart du kan fråga här! De håller riktigt länge. Minst en månad i skafferiet om du förvarar dem i lufttät burk. Och bra mycket längre om du packar ned dem i lufttät burk i frysen.
Anna: Oh ja, vodkan hjälpte! Och klart vi ska till Tallinn. MED tolk. Jag hade verkligen velat ha någon att fråga om allt möjligt.