Fnas av torkad stolt fjällskivling som ska malas till svampmjöl.
Åh jösses mössa, nu har det äntligen lossnat i skogarna häromkring. Jag vaknade redan kl 4 i morse och tog en runda skogen i brist på bättre sysselsättning. Jag tog med mig svampkorgen barautifall, ni vet men jag hade inga stora förhoppningar alls. Snarare var jag på alldeles uruselt humör efter att ha grälat med Magnus igår över en skitsak.
Först hälsade jag in morgonen nere på bryggan tillsammans med ett hägerpar som var ute på helgflygning. Vackert var det, men jag var arg ändå. Sedan traskade jag vidare längs stigen till spillkråkans sorgsna tjut och muttrade lite moloket för mig själv om att inte kunna sova ut som en normal människa och varför är bara jag vaken och skorna klämmer och klänningen skaver och fan jävla allting och… Och mitt in min inre missnöjesmonolog var jag tvungen att stanna upp, gnugga mig klentroget i ögonen och till slut utstöta ett triumferande skri som skrämde spillkråkan på flykten.
STOLT FJÄLLSKIVLING! En där, och en där, och en där. Och där! Och där borta också?! Totalt 13 stycken hittade jag, varav 8 var bra nog att ta tillvara, resten var antingen väl bedagade eller hade blivit attackerade av myror (sant!) och några glupska sniglar. Jag fullkomligt dreglade av lycka. I detta nu torkar svampen på plåtar i 50 graders ugnsvärme för att så småningom malas ned till svampmjöl, denna underbara essens av sensommarens ymniga gåvor. Perfekt att förstärka såser och viltgrytor med!
Stärkt av mitt svampfynd travade jag på måfå längre in i skogen och se på fan om jag inte hittade ett gäng kantareller också. Inga mängder, men tillräckligt många för att bli en bra present till grönsaksodlarna Torbjörn och Maria som jag cyklat förbi idag. Magnus äter ju inte kantareller (han har fel i huvudet, jag vet!) och jag tycker det är så outsägligt deppigt att äta upp dem alldeles själv.
Och på vägen hem hittade jag ett par söta små grynsoppar som bara tiggde om att bli upplockade och hamna i en klar soppa med spetskål, fläskfrikadeller – nähä, fläskfärsen hade gått ut! Hönskött får det bli – och hemkokt hönsbuljong.
Behöver jag ens säga att humöret var på topp när jag kom hem igen?
Kommentarer
16 svar till ”SVAMP! ÄNTLIGEN SVAMP!”
Härligt!
Speciellt att du tog till vara på grynsopparna, många ratar dem som någon slags sekunda smörsopp.
Själv hittar jag bara rodnande fjällskivling, och den låter jag stå. Tja, men jag hittar förstås en del annat också för att väga upp.
Peter: Nejnejnej, jag skulle aldrig rata grynsoppen, den är ju precis lika god som smörsoppen! Och nu när jag vet var de växer kommer jag hårdbevaka “mina” ställen (ett av dem är alldeles nästgårds, jippie!).
Torkad grynsopp lär vara en delikatess!
Glömde: Hittade idag ca 2 hekto kantareller i backarna bakom vårt hus. Herre signe du och råde, säger jag bara;-))
Anki: ska definitivt testa att torka grynsopp, har hittat världens bästa fyndplats väldigt nära huset.
Och kantareller, det är lycka det. Ångrar nästan att jag gav bort mina. :)
Men du och Magnus, ni är sams nu va?
jadå, det var snabbt övergående. Vi var inte ens osams, det var jag som var skitförbannad på honom, han tog det med jämnmod. och passade på att sova lite längre än vanligt. Jävla sömngris. :)
Skönt att höra att familjekrisen blåst över. Stolt fjällskivling har jag bara haft lyckan att hitta fina exemplar 2 gånger i hela mitt liv!
En slags lycka :)
Jag gjorde svampmjöl av karl-johanfot en gång. Hittade ett jättegäng som var helt perfekta, men många av fötterna var för träiga för att äta som de var.
Rodnande fjällskivling har jag för mig att jag ätit och tyckt om. Kanske minns jag fel?
Inger: den går att äta men jag låter den stå. En del kan få ont i magen av den, åtminstone av den variant som kan hittas i trädgårdar.
Kanske lämnar jag den i ren besvikelse, på avstånd är den så lik den stolta men har inte riktigt samma reslighet och inte den goda hasselnötslukten heller.
Mikkan: Magnus hittade ett par till idag till min stora glädje.
Inger: Svampmjöl är underskattat. Och som Peter säger, det kan vara klokt att låta den stå.
Torkad sandsopp lär OCKSÅ vara en delikatess, enligt svamgurun Holmberg. Har inte provat själv, men om han säger att det är så, så är det väl så…
Torkad sandsopp ÄR fantastiskt; precis lika fantastiskt some en tur i skogen med Pelle Holmberg. Rekommenderar den som hittar en “workshop” med honom i skogen att genast anmäla sig!
oj vilken fin grej med svampen kl 4 på morgonen. Tycker att din text mest av allt visar att människan behöver naturen. Att den bara står där helt tyst och väntar och kan stoppa in roligare tankar i vår hjärna än vi hade när vi gick ut…..
Har tidigart torkat hattar av stolt fjällskivling.
Försökte göra en stuvning av dessa.
Nej tack till vidare prov
Gav tyvärr en smakassociation till torkat hö.
Men som svampmjöl.
Självklart- ger umamieffekt.
Men varför torka?
Smörstekta(kokta) hela hattar av stolt fjällskivling – Ja tack