Jag blir så glad! Fick just prova fyra olika öl från Sigtuna Brygghus. East River Lager, Extra Sigtuna Bitter (fyndigt!), Sounth Pasific Pale Ale och Sigtuna Red Ale för att vara mer precis. De två första var klara favoriter med härligt fruktig och fyllig doft och en smakkamp mellan den amerikanska humlen i East river och den brittiska i ESBn. Jag kan nog tycka att den amerikanska har ett visst övertag, men då har jag alltid haft en viss svaghet ”for all things American”.

Red Ale var den som inte föll mig i smaken, eftersom jag tyckte den var obalanserad. Men det är också detta som fick mig att skriva detta inlägg av ren lycka. Att tre av fyra öler från ett svenskt mikrobryggeri visar på sådan välbalanserad smak är ett stort steg framåt, om man frågar mig. Jag tycker nämligen att mikrobryggerikulturen länge har handlat om att göra rätt enstämmiga öl, eller ja, i alla fall öl som väljer en enda smakton och spelar den på en sådan volym att den ger mig tinnitus på tungan. Detta har uppenbarligen en stark dragningskraft hos vissa, och kanske behöver man som mikrobryggeri göra den där allt för beska humlebomben för att inte riskera att beblanda sig med något stort varumärke.

Att skrika högst har däremot aldrig varit ett sätt för mig att få folk att lyssna och det är inte heller Sigtuna Brygghus väg. De gör spännande, förbaskat bra öl som är riktigt drickvänlig. Så nu är jag tänd på svensk öl igen.

Och visst bubblar det där ute? Hittade bland annat den här sidan som andas amerikansk micro (Brutal Brewing) och i alla fall lovar stort för framtiden, men vad finns det mer där ute som jag måste prova? Hjälp mig kära läsare!