Te på svenska blad, turen har kommit till hallon

Jag har som ni kanske minns en vid det här laget rätt beprövad metod för att göra te av i princip vilka gröna blad som helst. Metoden lånar lite från hantverket bakom kinesiskt oolongte, och lite från annat håll. I korta drag: plocka gröna blad, slaka dem i några timmar, krossa dem så att växtsaften exponeras mot luften, låt bladen oxidera i någon timme. Packa bladen i ett några blad tjockt skikt i en plastpåse, rulla in plastpåsen i en handduk, lägg varmt och låt fermentera/mjölksyra några dygn. Ta ut bladen, sprid ut dem, rosta dem i en ganska het järnpanna eller wok medan handen hela tiden håller bladen i rörelse, trycker dem mot den heta bottnen, tar bort dem, blandar om. När bladen börjar bli lite sköra, häll ut bladen på köksbordet och låt dem torka ett eller två dygn innan de läggs torrt och mörkt och syrefritt någonstans tills de ska användas.

Det är ett pyssel, lite omständigt kan tyckas. Är det värt det? Absolut. Jag vet inte exakt vad som sker i bladen under bearbetningen, men det skapas nya smaker och frigörs säkert fler/mer än om bladen bara hade torkats rakt upp och ner. Teet jag brygger på sådana blad blir bra, riktigt bra. Det liknar oolongte, med munkänslan, mineraliteten, komplexiteten. Varje steg i processen sätter spår. Smakerna skiljer sig mycket för olika typer av blad. Mina favoriter hittills är daggkåpa, älggräs, mjölkört och svarta vinbär.

I samma klass ligger hallon, som jag otroligt nog inte testat förrän nu i vår. Jag sitter och dricker ett sådant te just nu när jag skriver det här inlägget, och det smakar otroligt gott. En underbar färg, lite som jordgubbssaft. En mjuk och fin och smörig munkänsla, smakerna är som vanligt svårdefinierade men där finns lite sötma, nypon, något smultronliknande, något annat. Inte alls beskt eller bittert fast jag bryggde det starkt. Välbalanserat – jag kan inte riktigt komma på vad jag skulle vilja ändra. Smaken liknar teet jag gjorde på hallonkvistar en vinter, men har mer av allt.

På köksbordet ligger en ny omgång svarta vinbär på tork, jag rostade bladen för en stund sedan. De luktar som de ska, jag tror jag lyckades den här gången också.

Jag säger det igen: varje restaurang som bröstar sig med Svenska smaker och Svenska råvaror borde ha ett eller ett par sådana här teer på sin meny.

Kommentarer

9 svar till ”Te på svenska blad, turen har kommit till hallon”

  1. Peter Jägerbro

    Hm, det märks att jag skrev det här inlägget sent på kvällen…fixar underliga syftningar och andra språkliga underligheter ikväll.

  2. Kurt

    Skyll på tidpunkt du, men jag misstänker teet! Är du säker på att de inte slak med några andra ogräs bland hallonbladen?

  3. Peter Jägerbro

    Nu när du säger det…var inte bladen väl taggiga och spretiga för att vara hallon?

  4. Maria

    Kan du slänga in en länk till mer detaljerade instruktioner…? Verkar urmumsigt och bör ju provas….

  5. Här är en länk till en artikel jag skrev om mjölkörtste, men principen är densamma.

    http://taffel.se/artiklar/mjolkortens-hemlighet-den-stora-tesvindeln

    Jag har skrivit några blogginlägg om te också, kolla i blogghistoriken.

    Lova nu att du testar och talar om hur det gick!

  6. Peter Jägerbro

    Nya experiment på g, nya blad på torkning efter bearbetning. Hoppas på provsmak redan ikväll.

  7. Fantastisk artikel om mjölkörtstéet! Blev inspirerad så nu ligger det mjölkört och hallonblad som “slaknar”. Ska prova lite älggräs också senare när jag ändå plockar lite blommor.

    Som bonus hittade jag årets första kantareller, en sillkremla och en dofttaggsvamp. Dofttaggsvampen (rödlistad så det var tur jag bara plockade bara en för identifikation) ligger i linneskåpet och de andra i magen.

    Tack!

  8. Kul Patrik, experimentera med vilka blad du känner för. Jag gillar både älggräs och hallon bättre än mjölkört, ärligt talat, trots det tunga historiska arvet…

  9. Kristina F

    Hallonbladste innehåller oxytocin och används inom alternativa kretsar inför bl a förlossning. Nu vet jag inte hur mycket av oxytocinet som kan ha försvunnit i “bearbetningen”, men vanligt hallonbladste ger en avslappnande effekt.
    Ett litet påpekande dock, risken med utifrån tillfört oxytocin är att kroppen drar ned på den egna produktionen, varför det kan finnas anledning att ta det lugnt med just detta te. Eller inte..om man mest av allt vill ta det lugnt…