Tillbaka på Holmen

Just när vi lagt till och fått i land packningen såg vi hur stormen kom svepande, tog ett vansinnessprång över udden  och piskade upp vattnet i den lilla viken. Inom ett par sekunder hade himlen öppnat sig och martallarna kved och hukade sig. Dagens hjälte är svärfar som hämtade oss i Ingå. Tålmodigt väntade han ut det första åskvädret och sedan, djärv som en mumminpappa, med en bister blick mot den rökgrå molnfronten förde han familjen i hamn precis innan nästa stormrusk hunnit i kapp.

Nu är det stilla igen och havet låtsas som inget hänt. Som hav gör. Kylen är full med späd zucchini, färska lökar, stora stycken kött, och potatis så tunnskalig att den skimrar som siden. Jag har ljust ätit sommarens bästa tomat som exploderade i ljuv sötma i munnen.

Jag har laddat upp med böcker om gruvliga bristsjukdomar aftersom jag ska skriva ett material näringslärans historia. Vem behöver deckare när verkligheten är så rafflande? ( Eh, jag har ju sejfat lite med skönlitteratur förstås. )

Det blir en fin tid på Holmen. Nu ska jag marinera kött till middagen. På bilden ser ni en finsk korvgryta vi lagade förra året, recept i morgon!