Jag måste erkänna att jag blivit vansinnigt förtjust i vårt kvarvarande låne-marsvin. Eftersom jag skamlöst antropomorfiserar till och med insekter tycker jag förstås att det verkar som han sörjer sin döda kamrat. Han har varit rastlös, kontaktsökande och stämt upp långa klagosånger på det där märkliga marsvinssättet. Men ger man honom en bit gurka kuttrar han lyckligt, så han kanske bara är grönsaksgodissugen.
Hur som helst, jag hade väldigt gärna behållt honom. Titta bara:
Mina tre favoritdjur är myskoxe, Mårran, och Heen. Visst är de alla oerhört lika marsvinet? Eftersom två av djuren är fiktiva och det återstående alldeles för stort för att ha hemma tycker jag att det vore rimligt att jag får behålla den här! Tyvärr misstänker jag att Magnus lägger in sitt veto.
Kommentarer
4 svar till ”Off topic: änklingsmarsvinet”
Marsvin är extremt trevliga djur. Jag hade ett som blev 9 år vid namn Delilah (hur kom jag ens på det namnet!??). Hon älskade att ligga sked med mig under mitt täcke;)
Nu har jag hittat ett nytt extremgulligt objekt, nakenråttan, de sötaste jag någonsin sett! Maken är tyvärr skeptisk.
Vilken liten söting. När min mamma var ung hade hon ett marsvin som sprang fritt i lägenheten. Marsvinet Mia hade stulits/räddats från djurförsök av en kompis till mamma som pluggade till läkare. Mia kände igen mammas steg när hon kom hem och när mamma flyttade till ett djurfritt studentboende (de försökte blidka värden, utan framgång) matvägrade Mia i en vecka innan hon tog emot mat av min mormor.
Hälsningar från fröken Dill
åh, en gång i tiden hade jag marsvin, och jag sörjde djupt när det första dog och det andra blev ensamt och deprimerat, ja vi tyckte oss bestämt märka att hon var ledsen, ända till hon fick en ny kompis som sällskap
Katja: Hihi, vi vet inte vad vårt lånemarsvin heter, så vi kallar honom omväxlande Gösta och Harry Amster. Och jag tycker också nakenråttor är skitsöta, men Magnus säger bestämt nej.
Fröken Dill: Haha, det var ett obstinat marsvin. Vår rackare är helt gurktokig, jag tror inte ens han skulle sura om det var Pol Pot som matade honom…
HannaH: Ja, jag tror benhårt på att marsvinen blir ledsna. Vårt är helt deppat.