Ja, så var julen nästan över för den här gången då. Vi kör hårt på traditionerna och äter julmat morgon-middag-kväll, vilket är ett absolut måste eftersom jag har som vanligt gjort på tok för mycket mat.
Topplistan på årets julbord blev:
- Barszcz med uszkas. En helt fenomenal soppa som vi kommer njuta ofta som förrätt eller lunch (vi har två liter kvar i frysen!). Mustig, syrlig och fantastiskt vacker. Men spiller man på duken får man skylla sig själv.
- Revbensspjäll från Solberga gård. Jag vet inte om det är någon slags ekologi-placebo eller om det faktiskt är fantastiskt mycket godare med välskötta grisar. Men såväl Magnus som jag har ätit det med sann grisglädje och flottiga läppar. Jag sjuder alltid mina spjäll en halvtimme innan jag penslar dem med en blandning av soja, vitlök, honung och den eviga D’elidas. Enkelt och väldigt gott.
- Dopp i grytan. Jag kan vara den sista människan på jorden som tycker att det är livsviktigt med doppespa’. Men det är ju så fenomenalt gott! Eftersom jag ugnsbakar min skinka spär jag med kokvattnet från revbensspjällen, tillsätter ett par lagerblad, lite kryddpeppar, en klyftad lök och några vitpepparkorn. Sedan får julkorven sjuda i spadet innan den skivas upp och läggs tillbaka. Doppandet går till som följer: en skiva hembakt vört döps snabbt i spadet. Rejält med Graveleijs senap på – ingen annan duger. Minst tre skivor korv överst.
Vad blev bäst på era julbord? Vad är ni stoltast över? Och vilket blev årets bottennapp? I mitt fall sabbades den rimmade oxtungan av att den inte hade fått koka tillräckligt länge, segt och knirkigt och långt från den där smältande mörheten jag älskaar. Att jag kokte den mitt i natten efter något glas vin för mycket kan ha haft med saken att göra.
Men oxtungspetsen fick ett oväntat och hysteriskt roligt användningsområde. Magnus stoppade den i munnen och fick världens mest uppsvällda allergitunga. Tyvärr – och här förstår jag honom – får jag inte publicera bildsviten. Den är helt jäkla grotesk.
Vi håller också på med vårt julpusslande, även om det inte går så bra. Tusen bitar kan vara jäkligt många när nästan alla är vita.
Kommentarer
20 svar till ”Topp tre på julbordet (och ett bottennapp)”
Doppet är faktiskt DET viktigaste på julafton. Först sillarna och sedan dopp med hårt tunnbröd, en klick smör och en tjock skiva skinka med senap. Sen är jag nöjd.
Mest nöjd blev jag med min kryddsill avrundad med sherry samt rödbetssalladen med apelsin.
Min hemlagade kalvsylta och inlagda kantareller!
Sambon gjorde (och lycakdes med!) kalvsyltan, himla trevligt och gott. Jag gravade lax med OP efter ett recept ur DN:s julmatsbilaga vilket blev otroligt gott det med!
Ål, rökt mjällig ål!!! Rinner det nu skånskt blod i ådrorna så är det bara att kapitulera och ge sig hän. Har lyckats bli bjuden på julmat hela helgen och kan inte minnas någon dålig rätt. Och doppet är ju ett måste…
Stekt potatis,faktiskt. Jag förkokar i kanske 15 minuter, kyler ner på balkongen ett par timmar, skalar, tärnar, steker upp med salt och vitpeppar till Al Dente. Morsans recept. Min nivå.
ALLT. Sillarna kommer först. Anna Bargenströms kaprissill äter vi var jul. Några sallader; sellerisallad, sallad med syrade grönsaker t.ex. En improviserad variant på janson med lite palsternacka där jag skvätte ner lite av det vita vinet ur glaset. Taffel Johans rågbröd. Men det vita vildjästbrödet misslyckades helt. Det dög till dopp i grytan, smaken var ok, men inte mer. Av ostarna tog jag bara fram edamern och skärvångens getmese. Kvar finns nu ett helt gäng med intressanta ostar. Revbensspjällen var slut när jag gjorde de sista inköpen, men jag testar så gärna delidas/honung.. senare. Vi firade vår lilla familj, utan gäster i år. Jag älskar detta med att vegetera framför datorn eller med en bok, för att sedan plocka fram skinka sill och gott bröd. I kväll blev det bandpasta med grädde, dill och rökt sill.
Oj, vad jag la ut texten utan att följa din uppmaning!
Hoppsan, rökt lax menade jag.
Jag är fortfarande nyfiken på smörspadarna (för smörmannen) och om de de kan anses vara en del av ett modernt hushåll?! ;)
Smörspadar definitivt! Jag använder min till när jag gör gnocchi hemmavid.
Fiaskon: grisfötter som luktade stia också efter 6 timmars kokning, samt gravad lax som inte heller passerad lukt-testet – båda gick direkt i soporna.
Succeer: den gråsaltade domta-skinkan – glada grisar ÄR godare; morotslådan som av någon mystisk anledning smakade juvlig kantarell; rödkålen och senapsströmmingen ur Mannerströms Husmanskonst – stående favoriter; akvavit’en grundad med lite gullvivesnaps(efter ditt recept – ger en fin nästan sherryfatlagrad smakbotten) sedan kummin, anis och fänkål som avslutas med en bit pomerens, tillochmed H som annars inte dricker annan starksprit än Marskin Ryyppy tog om ett par tre gånger.
Noshows: Ålen, å vad jag saknar ålen …
Svärmor (eller nåja, sambons ömma moder) hade i egenskap av att vara tyska ugnsbakat en stor fet gås, med massor av katrinplommon och sultanarussin. Inte mitt julbord, men det var så fruktansvärt gott att jag åt mer än jag vill erkänna. Och benen; BENEN! Att gnaga på dem var som att gnaga på en bit av himmelriket.
På minussidan vet jag inte om det finns något i matväg. Möjligtvis att jag inte hade orkat baka vare sig lussebullar eller pepperkakor, men med fyra julfiranden på lika många dagar kände jag att det var helt okej att sova i stället.
Mmmm, min pappas brynkål (nej, inte brunkål), sötsur, kryddig, skimrande som bärnsten i stearinljusens sken. Och samma pappas kryddpepparstinna pressylta (borde vara 3 st s…) ursprungligen gjord på grisens huvud men numera görs den av mig på läggar. Utan dessa – ingen jul.
Vad roligt att läsa alla era toppar. Nästa år får jag väl ta och sätta samman ett julbord av dem. Fast då måste jag å andra sidan skippa en hel del av mina egna favoriter.
Har i bland funderat på att skaffa sju-åtta ungar bara för att ha några som äter upp all min mat, vi står till halsen upp i sill, skinka och jansson nu…
Det räcker med att skaffa en, då kommer du inte att ha tid till att göra något mer än köttbullar och griljera färdigkokt skinka. : )
Min topp var en nyhet för mig. Dopp i grytan som jag inte tycker om blev en upplevelse när man doppade tunnbröd! Det var gott!
Här var det efterrätten, triflen, som tog hem vinsten.
Lena: tunnbröd har jag aldrig doppat, men det kanske är gott. Får testa nästa år…
Jessika: Låter gott. Och smörpaddlarna ingår nog inte i ett modernt hushåll, men det hindrar inte att jag vill ha ett par. :)
Den rödbetssoppan lät toppen! Ska leta efter syrat rödbetsspad.
Blir lite konstigt att välja EN rätt på julbordet, det är ju inget julbord utan MÅNGA rätter så;
Någon god sill, t ex mammas heminlagda eller J:s mammas örtsill (knallgrön)
Kaviargrädde (om det är hemma hos mina föräldrar)
Hemgravad smörig lax med gravlaxsås
En riktigt saftig skinka med senap baserad på Colemans senapspulver
Julköttbullar
Dopp om det är hemma hos mina föräldrar (inte så mycket för smaken, men för stämningen!)
Gärna någon god ost, t ex stilton eller gorgonzola
Något sött; J:s brors kolor eller min mammas frimurare (en av få kakor jag gillar).
Hälsar fröken Dill
Ah, julpusslandets fröjder! För ett par år sedan ägnade jag ganska lång tid åt ett pussel som var nästan uteslutande blått (ett National Geographic pussel med en blåskimrande fisk i ett blåskimrande hav). Efter det blev jag lite mätt på pussel, men det är inte utan att jag börjar känna viss abstinens. Det kanske är dags att återuppta pusslandet? Å andra sidan är det snart dags för terminens sista tenta och jag vet inte om det är särskilt välgörande för studieresultaten med fler distraktioner än vad som redan erbjuds i form av julklappsböcker, absolut nödvändiga brödbak och jobbinhopp…
Gott slut och gott nytt år!
Fröken Dill: Du får välja precis hur många rätter du vill. Jag är lite bedrövad över att varken janssons eller mina ljuvliga köttbullar fick plats på topp tre…
Sara: Haha, helt blått pussel låter som en mardröm. Och börja absolut inte pussla nu innan tentan, du vet hur man blir sittande som en idiot halva natten!