Det är den där tiden på året då man blir melankolisk. Jag poppar D-vitamin och omega3-kapslar och försöker få solljus varje dag och så vidare. Men det hjälper inte riktigt.
Jag kommer på mig själv med att melankoliskt längta efter Kärlek. mat och folköl-tiden. Då jag inte kunde ta ett matfoto ens under pistolhot, då min rena oförfalskade glädje var det enda argument jag hade. Då jag på sin höjd fick två eller tre kommentarer på ett blogginlägg. Då blotta tanken på att få gå på Årets Kock gjorde mig så överlycklig att jag dansade runt och bara tjöt som en mistlur i flera veckor, till Magnus stora glädje.
Jag kommer ihåg hur jag skaffade mig matbloggen. Jag hade tidigare försökt starta en blogg som jag inte ens kommer ihåg namnet på, en allt-i-ett-blogg liksom, och bara baxnat. Hur skriver man livet? Hur väljer man ut vad som är viktigt och värt att skriva om? Jag skrev ett inlägg ooh sen gav jag upp. Jag trodde verkligen inte att bloggandet var något för mig.
Men Magnus berättar fortsättningen så mycket bättre än jag. Hur jag gick hem vid fyratiden från skitrestaurangen vi arbetade på en dag i september, hur han kom hem till studentrummet närmare elva på kvällen för att mötas av ett pillemariskt leende. Och så bubblade det upp ur mig “Jag har startat en matblogg. Jag har redan bloggat den där gratängen du gillade“. Och Magnus hävdar att han visste redan då att det skulle slå. Han säger att jag är egoist på ett bra sätt: jag ger mig inte, jag är bekräftelsesökande och bestämmer jag mig för att bli sedd så blir jag det. Och det blev jag.
Hur det gick till egentligen var att jag googlade ett recept. Jag minns inte längre vilket. Men jag hamnade i alla fall på Matälskaren. Jag läste och läste och läste och förundrades. Matblogg? Enda anledningen till att jag inte kände till att det ens fanns var att jag aldrig googlade recept. Jag improviserade.
Men jag förstod direkt att det här var det jag skulle syssla med. Det var som i böckerna, när man plötsligt förstår vad man är ämnad för.
Jag bestämde mig alltså direkt för att bli en matbloggare och bli en bra sådan. Ja, jag bestämde mig faktiskt ganska omgående för att bli så bra att jag skulle bli bekant med Lisa. Det blev jag snabbt. Jag minns fortfarande lyckan när hon citerade mig för första gången. Jag minns hysterin när jag var uppe i Stockholm för att ta ett glas vin hos henne innan vi skulle på en konsert med Badly Drawn Boy. Magnus fick agera mycket manligt och ömsom fösa, ömsom lyfta mig upp för trapporna till hennes lägenhet. Jag var livrädd och jag misstänker att Lisa var lite smickrad över min skälvande uppenbarelse.
Och var är jag idag? Tja, på ett plan står jag och stampar på samma plats. Jag är fortfarande lite rädd för Lisa och alla ni andra. Jag tjänar inte ett öre på bloggandet, och det väntar jag mig inte heller. Bekräftelsen är lön nog. Att så många tycker att det är värt besväret att följa mitt liv är den bästa egotrippen av dem alla.
Å andra sidan har jag blivit blaserad. Jag tackar nej till gratiskäkspresentationer och produktprover till höger och vänster. Jag har börjat fråga mig allt oftare om det är värt det. Orkar jag verkligen skriva något (snällt eller elakt) om ett företag bara för att de vill skicka mig en juice? Vill jag frottera mig bland andra på Prime PR:s kontor bara för att få veta lite mer om deras tolkning av hösttrender? En gång i tiden hade jag tagit det som ett bevis för att jag räknas och glatt skuttat dit. I år struntade jag i det, för jag skiter faktiskt i hösttrender.
Jag vet inte om jag blivit blyg eller dryg. Men jag vet att jag blivit lite mer hårdhudad. En elak kommentar får mig inte längre att gråta – jag får bara ont i magen ett par dagar. Men en glad kommentar får mig fortfarande att skutta fram som på ett moln.
Kommentarer
27 svar till ”Tre år med bloggen”
Fint skrivet men ändå lite synd att du inte kan tjäna något på att du skriver bra. Synd också att du kanske är lite blasé, men det är en annan sak om man prioriterar sin tid.
Jag kommer också ihåg hur glad jag blev över att Lisa skrev att jag var en lantlolla – värd att läsa. Bl a det inlägget använder jag när jag håller seminarier om sociala medier. kram på dig!
Gito: Du har ju alldeles rätt i att du ÄR ämnad för det här. Du skriver mer initierat, fyndigare och mer levande än nästan alla matskribenter. Dessutom har du en moralisk kompass när det gäller vad du ska skriva om.
Och jag är väl inte så hemskt läskig? Fast jag minns att jag var tvungen att raskt hälla i dig två drinkar för att få ordning på dig den där första gången. ;-) men å andra sidan var en viss matbloggare ännu mer nervös första gången vi hade matbloggsmöte. Och han är ändå nyhetschef på en kvällstidning, vilket man tycke skulle innebära betydligt större press än ett glas eller sju med likasinnade.
Kanske är det så att den goda maten förpliktigar? Vi älskar den, och allt den innebär så mycket att vi är rädda att inte leva upp till den.
Kram, grattis och tack för att du vill bo här på Taffel.se !
Grattis!
Och hoppas att du fortsätter att skriva på ditt läsvärda, inspirerande och härliga vis under många år till. Blir så glad för varje nytt inlägg!
Grattis på födelsedagen!
Du kan förresten ta den sista vikvalskonserven, står i skafferiet på Öland… smakade typ kalops, ingen större hit.
Sveriges bästa site/sajt. Helt klart. Även om man inte är intresserad av mat är det så bra, så välskrivet.
Du, läskiga/briljanta Lisa och alla andra. Lotta Lundgrens texter.
Läskiga typer, för det är så bra. Jag kan bomba med fler kärleksförklaringar.
Stort grattis på födelsedagen!!!
Vi anonym-mat-älskare och (i vissa fall) -bloggare har följt, saknat och svårgillat dig hela tiden! Jättetråkigt att man vare sig kan bli känd eller rik på sitt bloggande nuförtiden… men å andra sidan väldigt kul att “alla bloggar” och att man kan man kan hitta och kommunicera med många andra som har samma intresse.
Tycker fröken Dill
Jag stötte på Kärlek, Mat och Folköl på den tiden det begav sig. En fin blandning av vardag och mat. Så värst många kommentarer skrev jag nog inte (om ens någon?), men uppskattade den gjorde jag.
Som Lisa FW skriver, så skriver du bättre än de flesta matbloggare. Mer personligt och du vågar föra fram dig själv och ditt liv i det hela, tilläger jag.
Det är det som är det braiga med din blogg. Integreringen mellan livet ditt och matintresset ditt.
Jag avnjuter bloggen din och tackar dig dessutom särskilt för Delidas.
Ååh! Min älskade Gitto! :D Jag kan också lite melankoliskt längta tillbaka till Kärlek, Mat och Folköl tiden! Undra när jag hittade dig!? Du var nog den första matbloggen jag hittade och det var så kul! Lusläste från ditt första inlägg och framåt när jag väl hittade dig. Jag vill minnas att jag en tid då sökt efter sidor där folk lade ut bilder och skrev om mat. Det bästa med bloggandet är att det inte är ett kalt och trist recept utan ofta en historia och berättelse bakom och en personlig åsikt om utfallet.
Jag har alltid gillat sättet du skriver på. Tyvärr tyckte jag du tappade lite av den finessen till en början här på Taffel, du kanske blev alltför “fin” ;) ett tag då, haha. Men gillar starkt att du hittat tillbaka igen! (tycker jag!)
Nu var det längesen jag var inne på gamla bloggen, men ibland nostalgiläser jag lite! Hihi. Och glöm för all del inte bort att det var du som fick mig att börja matblogga!! Just nu matbloggar jag inte så mycket längre, utan kör mer på min träningsblogg! (och som du kanske märker är jag en sann utropstecken missbrukare……)
Ha en bra fredagskväll! Just nu njuter jag av ett glas rött och lite brie. Sen blir det köttgryta,den puttrar för fullt på spisen. mums!
PS. Jag har alltid gillat dina bilder! Oavsett hur dåliga du sagt att du tycker de är!
PS2. Kommer på mig själv att sitta och nostalgiläsa på andra bloggen direkt efter att jag postade mitt förra inlägg. It’s gonna be a nice evening!!!
Din blogg är bäst!
Grattis till jubileet och hoppas att det blir många fler. Jag hyllade dig och Lisa så sent som häromdagen som två toppenskribenter om favoritämnet mat och hyperlänkade hit . :-)
Bekräftelse? Ok. Du skriver utomordentligt bra Gitto, bättre än de flesta jag känner till. Och då består mitt jobb till stor del av att läsa,redigera och bedöma texter.
Dessutom ligger du exakt rätt när det gäller mat; du skriver nästan alltid om precis sådan mat som jag får lust att laga.
Gitto,
Grattis på treårsdagen! Visst är du som skapt för att vara matbloggare.
Jag har en enkel plan som jag hoppas du gillar. Den går ut på att jag först blir väldigt rik. Om det ska genom att jag bygger upp ett fastighetsimperium, skriver en succéroman eller gifter mig med en hedgefondsförvaltare är en smula oklart.
Sedan anställer jag dig som välavlönad privatkock med fria arbetstider och stor inköpsbudget! Tjänsteort tyvärr oklar, men givetvis kommer det att ingå i tjänstebeskrivningen att du ska matblogga så mycket du orkar.
Vad tror du om det?
Kärlek, mat och folköl var den första blogg jag följde. Du skrev redan då fantastiskt bra. Jag saknar dina träffsäkra observationer från dina första år, men jag skulle inte heller ha börjat läsa några matbloggar om det inte var för din skull.
Få kan skriva så starkt och personligt som du, och det gör att när du inte skriver starkt och personligt så känns det ändå mycket mer äkta än de flesta andra bloggar.
Alltid lika spännande och roligt att läsa vad du skriver. Du ger mig inspiration, skratt och en inblick i ert vardagsliv. Det första jag gör efter att kolla min mejl när jag kommer hem efter en arbetsdag är att kolla din blogg. Vissa bråda dagar består min omvärldsbevakning av P1 i bilen och din blogg innan läggdags. Lycka till med ditt fortsatta skrivande.Din rikedom kommer, men liksom vid ketchupeffekten kommer det ingenting till att börja med.
Gitto jag tycker om både din gamla och din nya blogg du är helt enkelt görbra.
och viktigast av allt är att du mår bra.
Jag längtar till dina tankar och dina matkonster.
Tänker på dina fina kantareller, jag kan nästan känna den underbara smaken.
Bara så du vet !
Kära Gitto! Stort grattis till att du lyckats överleva tre år med det monster som en blogg lätt kan bli ibland. Jag tänker ofta på hur lyckligt lottad jag är som genom bloggarna har lärt känna så många fantastiska människor. Glömmer aldrig vårt första möte (även om jag var tvungen att dämpa en del nervositet med en eller annan gin&tonic) eller när vi möttes i baracken på parkeringsplatsen utanför glasbanken på Ön. Det är alltid lika roligt att läsa dina inlägg. Stå på!
Bästa bloggen!
Tack allesammans för alla fina ord! Tre år med så fantastiska läsare är den bästa present man kan få!
Din blogg är utan tvekan en favorit. Fortsätt så!
Oj, vad tiden går fort! Tre år, det var inte dåligt.
Jag halkade in här när Sydsvenskan skrev om de bästa matbloggarna. Det var då jag gillade ditt skriveri (jag har inte följt mer än 5 recept genom åren.
Du fångar verkligen en känsla.
Underbart.
Hoppas att du fortsätter i denna, goda anda.
Vill du tjäna pengar på ditt bloggande? Det finns ju små annonser man sätter in och får betalt.
Men jag tror inte att det är det du är ute efter iaf.
Grattis Gitto. Vt du vad. Jag fyller också tre år, om någon månad eller så.
Din blogg är en av mina favoriter och bästa matbloggen. Insprierande och rolig! Sluta aldrig!
Käre Gitto.
Jag minns förskräckelsen som blev till sval sorg när du inte uppdaterade bloggen på ett långt tag-Att jag tänkte på att Något Hemskt kanske hade hänt dig? och skickade varma och goda tankar när det blev över härhemma. Hur glad, förvånat och tacksam jag blev när du började igen.
Jag tycker du har fått en djupare ton, en mäktigare klang, när jag blundar och smakar på orden.
Igår, då jag gick en långpromenad tänkte jag att “nu kanske hon snart är redo för den Första boken?” som kommer att vara hemsk svår att skriva, men som hon kommer att se tillbaka på med ömhet om många år och många böcker.
Jag brukar också tänka att bloggen är som en vän, en sådan vän som man har när man är liten och ingenting var omöjligt.
KramC
Jag hittade dig redan i början av Kärlek, mat och folkölsbloggen. Gillar ditt sätt att skriva, både då och nu. Gillar ditt sätt att se på mat – och på omvärlden. Gillar att du går din egen väg. Din är den enda blogg jag utan undantag läser varje dag! Hoppas du fortsätter skriva! Grattis på treårsdagen.
Kan bara instämma i alla fina kommentarer , du har en speciell Charm och glimten i ögat som ingen annan, fortsätt så
Kram Lennart
Grattis grattis Gitto!
Jag blir så himla glad av ditt skrivande och din mat så det finns inte!! Det var du och Lisa som fick mig(datahatare)att börja blogga (trots att jag darrade som ett asplöv på Årets kock när jag skulle skriva några rader hos er)!
Kram KarinW