Du trodde aldrig att du skulle få höra det av en medlem av Hornstulls isterkluster, men så här är det – våren ska vigas åt groddning. Groddning, som i raw food? Groddning som i att rejuvenera cellerna på ribosomnivå med hjälp av livsviktiga enzymer? Nej, groddning för att det är gott. Dessutom är det ekologiskt, närodlat, resurssnålt och – okejrå– nyttigt. Inte för att det innehåller mysko enzymer och magisk växtkraft utan för att det helt enkelt är nyttigt med gröna och energiglesa grönsaker enligt praktiskt taget alla näringsdoktriner.
Nej, jag inbillar mig inte att jag är en ny trend på spåren. Det har spirat skirt och grönt på tallrikarna länge. Att vara skotträdd har varit en plåga senaste åren när krogmantrat varit skum, skott, rulle. Det är bara det att jag tror att det kommer att bli mainstream nu. Och det är lika bra att säta igång nu för att i alla fall vara med i andra vågen, så att säga.
Visserligen får vi hem förtjusande sallad från Årstiderna, men eftersom sallad är bisarrt energikrävande att odla och transportera i kylkedja i förhållande till antalet kalorier den bidrar med känns det lite småkymigt att äta det mer än undantagsvis. Groddar och fina ärtskott finns naturligtvis i kyldisken, men de transporteras av och an och odlas dessutom i regel i varmväxthus. Alltså: Mission Groddning förklaras härmed inledd. Med tanke på att jag tar livet av varenda växt i min närhet, har ett knökat kylskåp, begränsat med utrymme och minne som en senil guppy kan det här bli lika rafflande som om Tom Cruise hade huvudrollen.
Min introduktion i groddarnas förlovade land började med konserverade groddar på burk. Mamma blandade dem med ris, kyckling och fräst purjo. Lindade in kalaset i vanliga pannkakor, gratinerade med ost och serverade med trögflytande svampsoja. Vad det var? Vårrullar, så klart! (Åh, ljuva sjuttiotal, ibland tänker jag på dig och hur enkelt vi hade det tillsammans: innan besattheten av olika sojor, korvneurosen och tekniker att blötlägga sommarrullebladen tog över mitt liv.)
Så om gud vill och hängslena håller blir det en groddskola här på Matälskaren närmaste veckorna. Men för att förbättre oddsen tigger jag härmed om era bästa knep och att ni tipsar om era favoritgroddar. Eller dela med er av era festligaste misslyckanden. Kort sagt: Shoot!
Kommentarer
20 svar till ”Trend 2010: Groddar”
Åneeeeeej!
Måste man hennafärga håret igen oxå?
Groddad quinoa! Tar bara ett par dagar innan den är klar, så till och med jag har svårt att hinna glömma bort den. Det blir krispigt och gott, inte så stora skott utan mest rötter. Jag har använt blandade färger på quinoan, tycker det ser trevligt ut. Och ja – tipset kom från “Raw Food på svenska”…
Anders: Tror faktiskt du skulle klä i det.
Eva: Det känns så 2010 att jag bara dör. Eller 2008 , kanske? Tack för tips.
De enda groddar jag någonsin lyckats med – alla andra har torkat bort eller möglat… :)
Här hemma har vi spirat ärter och solroskärnor under flera vintrar.
På läsares önskemål har jag lagt ut flera länkar på den här sidan där man kan få tips och råd.
http://mimmismat.wordpress.com/2010/02/17/artskott-och-solrosskott/
Groddar gör vi på alfa-alfa och mungbönor….
God lycka med er groddning och spirning, hälsar Mimmi.
Bockhornklöver ger rejält med currysmak….fast jag är boring alfalfa med lite lökgrodd är godast.
Om du inte har en rekommenderar jag en groddburk varmt. De är asbra!
Lisa: 1981 var det kanske snyggt. Passade fint med en palestinasjal och benvärmare.
Den dag jag börjar grodda igen lovar jag att färga håret djuprött. Två osmakliga saker kanske neutraliserar varandra. Vem vet. ;)
Häromveckan testade jag att grodda. Jag mindes alfalfagroddarna min mamma groddade på 80-talet och hur de fyllde upp burken med spänstig grönska. Resultatet blev en besvikelse för min del. De stackars broccoligroddarna omväxlande glömdes bort och drunknade och fick sedan slängas.
Kanske har mamma kvar sin groddburk? Kanske kanske skulle det fungera bättre med den? Inte troligt, men drömma kan man väl få!
Känner plötsligt att “grodd-växthuset” i tre våningar som jag äger ska få lite mer kärlek. Jag rekommenderar att grodda gröna linser-det är mums.
Måste få passa på att rekommendera min favoritmacka som är valfritt mjukt bröd, jordnötssmör och färska mungböns eller gröna linsgroddar.
Ääälskar detta! Alfalfagroddar var en av mina tidigaste matupplevelser (vi snackar njutning), men det får mamma berätta mer om, jag minns det inte själv.
Mitt dåliga miljösamvete har gått ut över min kille som älskar sallad, men numera köper han hellre groddar på vintern. Tyvärr groddar han inte själv än men jag gör det i perioder. Det jag lyckats bäst med att grodda själv är mungbönor och linser. Dessa brukar jag fräsa med ingefära, vitlök, senapsfrön, spiskummin och lime.
Kul att du tar upp detta, jag själv är väldigt pepp just nu, köper massa roliga frön från råvarubutiken.se, nu senast rödkålsfrön som verkar spännande! En favorit är annars puylinser som blir till underbara groddar.
Jag tycker som du, att det är klimatsmart, billig och snygg mat. Sen är ju nyttigheten en fet bonus! :)
Ärtskott är så underbart krispiga och goda men vill man ha mer sting på skotten ska det vara senaps eller rädiseskott, mums, mums, mums. Alfalfa och mungbönor är jag trött på.
Oj så skoj!
Det här blir spännande
;-)
intressant, ska prova att grodda quinoa!
Hoppas du får en toppenvecka!
Kram Erica
Yes, äntligen får man vara trendig! Vi har frossat i egna mungbönsgroddar i någon månad nu (mest i thailändska/koreanska rätter) och snart är det premiär för de röda rädisgroddarna. Hoppas de blir lika goda som de ser ut!
Hälsar fröken Dill
Bockhornsklöver är min groddfavorit och klassisk alfaalfa. Sen är ju röd rättika otroligt snyggt. Ruccola, rädisor och lök ger lite sting i groddblandningar. Broccoli är nog mer nyttigt än gott.
Sen spirar jag gärna sockerärtor, solrosfrön och klassisk smörgåskrasse.
I kategorin misslyckanden faller väl mina överväxa mungbönor:
http://roslagsmat.blogspot.com/2008/12/bortglmd-bna.html
Min spanska kollega Nurias goda sallad:
machesallad (fältsallad?)
mungbönsgroddar
tärnad fetaost
god olivolja
rostade sesamfrön
Jättegott, i alla fall om man gillar lite jordiga smaker.
Noll bra tips – men ser fram emot att kanske få ett hum om vad jag kan grodda som inte bara blir mögeltrassel…
Jag brukar ibland grodda kikärtor innan jag kokar dom och har, apropå ditt matmolekylinlägg, upplevt att de blir mjukare då. Gott blir det också. Sen torde ju näringsvärdet bli bättre det med, men det är ju en bisak.