Igår hade jag feber och ville inte alls ha pierogi till Magnus stora förtret. Jag inser själv att jag för länge sedan borde gett upp det här med att lova saker, för jag tror inte jag har lyckats hålla ett enda löfte under hela min bloggkarriär.
Men ni får inte bli arga på mig, ni ska få ett annat recept! I julklapp av min k make fick jag Johan Hakelius underbara Ladies (ett måste om du har minsta tillstymmelse till anglofili i dig – och annars också för den delen!) och första kapitlet handlade om Clarissa Dickson-Wright och Jennifer Patterson, aka Two fat ladies. De har varit mina idoler sedan jag först såg serien, men på senare år har de av någon anledning liksom dalat i medvetandet. Inte längre! Och när det visade sig att Magnus inte ens sett ett klipp med damerna i fråga var det bara att ladda DVD:n med alla fyra skivorna och luta sig tillbaka.
Det tog ungefär fem minuter, sen var Magnus kär i både Jennifer och Clarissa. Aningen mer i Jennifer, kanske mest för hennes komplett vansinniga uggleblick när hon ska gör ett tappert försök att fokusera på kameran genom sina överdimensionerade glasögon. Och efter varje färdig rätt konstaterade Magnus “åherregud, det där måste vi laga”. Undantaget devilled kidneys, där rös vi ikapp.
Så det var väl bara att kavla upp ärmarna och bege sig in köket för att återskapa de kavalkader av smörstinna rätter som passerat revy framför oss? Först ut var mitton of pork, helt enkelt för att jag hörde fel och tyckte Clarissa sa “mitten” det vill säga vante. Och en fläskvante, det lät så gulligt att jag helt enkelt inte kunde få det ur huvudet.
Eftersom damerna i fråga är högst ehm… liberala i sina tolkningar av rymdmått var det med spänning vi tog oss an receptet. Och en sak stämde alls inte med Clarissas recept: ugnstiden. Kanske beror det på formen (vi använde innovativt nog en stor, blötlagd lerkruka fodrad med aluminiumfolie), kanske beror det på vår kackiga ugn, men det tog oss i alla fall närmare tre timmar(!) innan innertemperaturen var uppe i 70 grader.
Men gott, det var det. Finstämd och mild, som en sylta utan dallret. Perfekt med en klick cumberlandsås och Magnus inlagda blomkål.
Och gud nåde er om ni inte tittar på klippet där Clarissa lagar denna rätt. Man kan inte se dessa två damer ofta nog.
Mitton of pork
Receptmakare: Clarissa Dickson-Wright och MArgit Richert
Portioner: en rejäl kluns, lagom för ett större gäng.
Tid: 4 timmar
Snälla, men väldigt goda smaker. Vem sa att britterna inte förstår sig på mat?
- 3 dl panko eller finhackat dagsgammmalt vitt bröd
- 2 röda lökar
- 50 g smör
- finrivet skal av 1 citron
- saften av 1/2 citron
- 10 blad salvia, finhackade
- salt, svartpeppar
- 300 g bacon
- 750 g fläskfilé
- nystött muskotblomma
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Finhacka löken och stek den mjuk i smöret. Blanda med brödsmulorna, citronskalet, citronsaften och salvian. Smaka av med salt och peppar.
- Ta en djup ugnsfast skål eller form och klä den väl med bacon. Skär fläskfilén i tunna skivor.
- Lägg ett lager fläskfilé i botten av formen. Strö över en smula muskotblomma och salta lätt. Täck med en näve av brödsmulorna. Fortsätt sedan att varva fläskfilé, muskotblomma, salt och brödsmulor tills allt tar slut. Överst ska det ligga ett lager fläskfilé.
- Täck väl med ett lager bacon och toppa med ett lager aluminiumfolie.
- Sätt in formen långt ned i ugnen. Grädda tills innertemperaturen är 70 grader.
- Lägg ett fat och en tyngd på formen, sätt in den i kylen och låt svalna helt.
- Stjälp upp, skär upp den i tunna tårtbitar och servera med cumberlandsås.
Kommentarer
15 svar till ”Two fat ladies: Mitton of pork”
Jaaa! Vad underbart! Fast jag inte har kollat dem sen då när serien gick på svensk tv så kan det fortfarande hända att jag på överdriven upperclassenglish slänger ur mig “And brrring it to the boil!” när jag jobbar i köket! Var får man tag på dvd:erna???
Och jag håller med dig: Det brittiska köket har fått lite för mycket stryk och glåpord, det finns ju mycket gott att hämta där. Jag har hängt som en hök över programserien “Det goda livet” nu under jullovet och jag blir verkligen inspirerad av den där halvgalna Hugh Fernley, han har en härlig inställning till maten och det vattnas i munnen på mig när han går igång!
Jag går numera runt och sjunger “ooooh, doesn’t that pheasant look pleasant” i värsta kontraalten ungefär var femte minut. Och Magnus och jag har nog bytt fler ord på överklassengelska än på svenska den senaste tiden.
Vad är det som gör dem så extremt beroendeframkallande?`
DVD:n är köpt i england, men det finns att ladda ned på piratebay. Just sayin’.
Hahaha, ja det är nåt med att dom är bara för mycket på ett sätt och bara sig själva på ett annat vis! Tack för tipset!
Man kan få tag i dem på megastore också! Till det facila priset av 359:-!
åh kärlek!
Jag visste inte att de fanns på dvd!
Tack snälla för tipset!
Åhh, Gitto, tack! Hur har jag kunnat missa de tvenne oöverträffbara brittiskorna. Underbart att få nytt tillskott till matförälskelsestallet!
Visst är damerna underbara! Jag har sett de flesta programmen som visats i svensk tv (och från bbc-food förr när jag hade det) OCH många repriser! Njuttanter av högsta kaliber!
Dessa rätter kräfva en Aga-spis!
Det där kan ju bara bli magiskt gott, ska provas!
11.25 på TV8 idag!!
Jag kan inte förstå att jag har bott i England i 2,5 år och inte hört talas om dessa damer förrän på din blogg. Men de nämndes samma kväll (igår) på ett dinner party, så nu måste jag ju se alla avsnitt. Missade det helt hemma också, när gick de på teve?
Cattis: bra beskrivning!
Fjällmor: Ja, det är helt oslagbart att titta på. Det enda sorgliga är ju att Jennifer Paterson dog knall fall i lungcancer, så fler avsnitt blir det inte om man inte lär sig att uppväcka döda. DET vore ju iofs något: two fat zombie ladies!
Emma: Är avundsjuk på dig som missat. Du har en helt underbar tid framför dig. Räkna med att inte kunna gå till jobbet förrän du har sett ALLA avsnitt. :)
Lena: :)
Peter: Ja, visst gör det? Jag önskar verkligen jag hade en så att jag sanningsenligt skulle kunna säga “I’ll go and pop it in the aga”.
Micke: Det ÄR magiskt gott. Laga’t omgående!
Eva: Jag har inte tv8, dessvärre. Hoppas ni andra har!
Hanna: Ja, du måste se alla avsnitt! Det är brittisk mat när det är som mest spirituellt.
Jag har alltid älskat deras program, kärlek och mat det är dom de. Sen som anglofil och brittisk engelska-nörd är dom helt obetalbara.
Sen är jag förvånad att ingen annan förundrats över att Gitto använder fläskfile, ?!?!?!?!?!?, är det första gången någonsin Gitto? =)
Nej jag retas bara, men knappast en ingrediens jag trodde jag skulle se här.
Ja, det är första gången jag bloggar fläskfilé, men säger Clarissa fläskfilé så är det bara att bita ihop.
Jag har ätit det en gång förr, det var i december när vi köpt en halv gris och alltså inte kom undan filén. Då stekte vi den just mellan smårosa och done och då blev det saftigt, men ganska smaklöst. Till hade vi hann mannerströms stiltonsås och den var faktiskt rätt usel. Laga inte!
Men i en sådan här rätt kommer fläskfilén till sin rätt. Den är mild, mör och kryddorna i brödblandningen plus muskotblomman gör att det smakar något. Men nej, hade jag gjort receptet själv hade det blivit en annan styckningdel. Benfri kotlett smakar ju i alla fall liiite mer.
Jag har ofattbart nog missat detta läckra inlägg, fram tills nu (tack twitter!). Låter ju hur gott som helst.