Undergroundmatklubb på Matlabbet

Det har tjatats om att undergroundkrogar och matklubbar är en trend. Själv drev jag en matklubb för fem sex år sedan som varade i några år. En skön blandning av kända matmänniskor, bambatanter, journalister och bibliotekarier som ställde till med avancerade knytkalas med olika tema. Bäst var kanske kalaset på inälvor och udda styckningsdelar då två varianter av testiklar (de friterade med habanerosalsa fick mig att rysa av vällust) och en ljuvlig lammskalle serveras. Utomhuskalaset mellan sandhögar i en hamn där det bland annat serverades persisk örtgrön gryta på torskskalle inte att förglömma.

Men mest minnesvärd var festen med tema rått, då lejonparten av kalorierna kom från kinesiskt långlagrat hirsbrännvin; vilket kan vara en bidragande orsak till att värden i sann demokratisk anda kom med sexuella inviter till samtliga inbjudna. Han hade den goda smaken att komma med det första erbjudandet till min dåvarande fästman, som dock artigt tackade nej för att i stället ta en tupplur på skorna i hallen.

I går fick Robin och hans bedårande vän Oscar låna Matlabbet för en kväll i självhushållningens tecken. Egenodlat, viltplockat och en och annan påkörd bäver förstärkt med havskräftor och Salma-lax.  Robin har en ruff, egensinnig stil som kommer allra bäst till sin rätt i de mest rustika numren. Tänk er en oslipad blandning av Bastard och Matbaren kryddat med ren och skär galenskap. Tio små serveringar blev det och jag har valt att lägga ut mina favoriter som inspiration.

Min absoluta favorit var de nättkokta rödbetsklyftorna på ett slakat rödbetsblad med en absurt hopkokt köttfond och en frisk färskost syrad med citron och en picklad skiva rödbeta. Avskalat och återhållet i allt utom smak. Hade jag fått rätten på en enstjärnig krog som Matbaren hade jag inte varit förvånad, bara lycklig.

En annan favorit var kycklinglevermoussen som vilade på brioche rostad med vild oregano och ramslök. Hela härligheten var toppad med picklade valnötter och tunna skivor äppelkart. Tryggt och  illistigt på samma gång. Smakade som något jag kunde lagat så jag var inte lika upphetsad över anrättningen som jag borde vara trots att den var otroligt god.

Att inget party är komplett utan gris visste ni redan. Långlagad grissida med råa babyärtor, vicker, ärtolja och champinjonsskum var mångas favorit. Sparrissalladen med dressing på hårdrostad citron, kirskål, björkblad, maskrosor, rostad mandel och annat smått och gott var också en höjdare. Precis som skeden med libbstickekryddad tartar på flankstek med lökblastsaska.

Syltade hela bebismorötter (på gränsen till barnarov) med kryddade med rölleka serverades till en yoghurt smaksatt med bland annat lavendel i höga pytteglas som en pre-dessert. Också en av mina favoriter.

Eftersom alla fick äta till självkostnadspris har vi nu pengar över att gynna krognäringen. Jag tänker lägga mina pengar på ett återbesök på Mistral som just nu serverar den mest poetiska och prisvärda maten i Stockholm. Om ni inte bokar bord där i sommar får ni faktiskt skylla er själva. jag ska skriva mer om besöket där när jag bara klarat av några deadlines.

PS. Ett särskilt tack till Patrik som ordnade en ljuvligt nördig provning på sex sorters single apple cider från Wales.