Jag är en dålig människa. Ibland blir jag oresonligt arg på och vidrigt elak mot människor utan rimlig anledning. Nästan alltid har det med kedjebrev, virusvarningar eller namninsamlingar att göra. En kort stund idag var jag beredd att säga upp Facebook-bekantskapen (vad den nu är värd) med ett antal personer som gått med i Facebook-gruppen som lovar att skänka två kronor till Haiti för varje ny medlem. När jag konfronterar personer som ägnar sig åt sådant här brukar de rycka på axlarna och säga “Vad löjlig du är. Jag förlorade ingenting på det, vad är det för fel att prova?”
Jo, du förlorar något på det. Du förlorar din trovärdighet och du devalverar betydelsen av en namnunderskrift. Inte bara din egen utan min och alla andras. Ditt namn och dina personuppgifter som du i vanliga fall kanske vakar över som en hök var inte ens värda en minuts halvhjärtad googling vilket hade fått dig att upptäcka att det bara är luft bakom gruppen. Du hade kunnat skänka lite pengar själv istället för att sälja ditt namn och tillgång till dina uppgifter billigt. Två kronor. Så lite var ditt namn värt för dig. Kanske hade du sålt dig för mindre. Du ville visa att du är engagerad? Inte så engagerad att du orkade googla en minut? Hur mycket är till exempel namnunderskrifterna för att Dawit Isaak ska friges värda när en fejkad Facebookgrupp får 100.000 medlemmar på ett par dagar?
Orsaken till att jag blir förbannad över virusvarningar och kedjebrev har liknande anledningar. Den bristande respekten för mottagarnas tid och den egoistiska fåfängan hos den som med en enkel knapptryckning skickar bluffen vidare. Man skickar virusvarningar vidare för att man vill ses som en pålitlig och ansvarstagande person. Men det är man inte. Är man en pålitlig och ansvarstagande person kollar man upp fakta innan man skickar dem vidare. Annars stjäl man av andra människors tid och energi. Visserligen av dumhet och inte av ondska. Men ofta undrar jag om välvillig dumhet inte lett till mer sorg och bekymmer än utstuderad ondska. Och det finns exempel på att falska kedjebrev har fått oskyldiga personer och organisationers servrar att bryta samman. Vissa kedjebrev lurar mottagarna att slänga ut nödvändiga filer i datorn i tron att det är virus. Varje gång du skickar information vidare utan att kolla den motarbetar du aktivt kunskap och bidrar till enfalden. Du får världen att verka som en ännu otryggare och mer konspiratorisk plats än vad den är. Jag har höga tankar om mina vänner och kollegor, därför blir jag besviken. Och om sanningen ska fram blir jag rädd. I synnerhet när folk som kallar sig journalister går på så genomskinliga informationsfinter.
Det tar en minut att kolla upp ett kedjebrev, en virusvarning eller en namnunderskriftsinsamling. Välj ut några personnamn/geografiska namn som nämns i brevet och googla tillsammans med ordet hoax. Du brukar få bra besked på ett flertal pålitliga ställen.
För det första kan du lugnt utgå från att 90 procent av alla kedjebrev och virusvarningar är bluff. För det andra finns det några säkra varningstecken. Det här är bara några:
- Kedjebreven är ofta felstavade och innehåller många utropstecken och tveksamma satsbyggnader.
- Datum och tidsbegränsning för kampanjen/varningen saknas.
- Kampanjen/varningen har ingen seriös sajt kopplad till sig.
- Avsändare saknas eller presenteras bristfälligt och går inte att få upp på en googling.
Och varför skrev jag det här inlägget? Jo, för att jag vill bli en bättre människa. Från och med nu lovar jag och svär att inte skriva något personligt nedsättande surt till de personer som går med i fejkgrupper eller skickar kedjebrev. Jag ger dem bara en länk hit. Och hoppas på att en allmänt hållen predikan är mindre elak. Dessutom spar jag en massa tid på att inte tugga fradga. Jag är också egoistisk och lat, det här inlägget är för mitt eget bästa.
Edit: Jag har som vanligt pillat i några formuleringar sen publicering. Och hittat fram till Gunillas fantastiska inlägg om slacktivism. Något annat som hänt är att jag förlorat en “vän” på Facebook som inte gillade att bli uppläxad. Well, jag publicerade i ren och skär fåfänga en idiotboklista här på bloggen för någon vecka sen. I den späda tjugoårsåldern trodde jag flera år att blinda albinoalligatorer koloniserade New Yorks kloaker och berättade livliga historier om det för alla som var intresserade och en hel del som inte var det. Jag är en komplett idiot ibland. Och folk som talar om det för mig har jag den största respekt för. För då vet jag vet att de förväntar sig mer av mig. Så snälla tala om för mig när jag gör eller har fel. Att kalla mig idiot är dock inte helt nödvändigt.
Edit 2: Förresten mejlade en läsare och frågade vem den där Edit var som skrev i min blogg ibland. Jag tror att det är mitt överjag, men är inte säker.
Edit 3: Sen jag skrev meddelandet i min Facebookstatus att Haiti-gruppen var en bluffgrupp har flera av mina bekanta kopierat det och klistrat in som sin egen statusuppdatering. Alltså, jag tycker inte att någon ska lita okritiskt på mig heller. Jag tycker helst att man ska kolla upp saker själv och formulera det själv. Men jag uppskattar verkligen tanken! Och jag inser att jag är en pålitligare källa än en fejkgrupp. Men det kändes lite paradoxalt när någon kopierar ett meddelande som uppmanar folk att tänka själva. Nu kanske jag är larvig, det inser jag.
Kommentarer
95 svar till ”Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti)”
Hear! Hear!
Personligen är jag en sån där tråkig ospontan människa som inte skriver på protestlistor på stan heller förrän jag gått hem och googlat på ämnet i fråga.
Håller med. Hade en granne en gång som arbetade med itsäkerhet på ett universitet, och han sa då (flera år sedan) att det farligaste viruset är de varningar som sänds runt.
En del av de här virusvarningarna får dessutom folk att slänga ut nödvändiga program eftersom de fått veta att de är virus. Men jag har ett problem med det här. Jag överreagerar och blir vansinnigt otrevlig. Men jag jobbar med det.
Satan va bra skrivet!
PS Detta blogginlägg är skrivet av en som i tjugoårsåldern länge trodde att New Yorks avloppssystem var koloniserat av blinda albinoalligatorer. Och själv lyckades publicera en halvidiotisk boklista i förra veckan.
Jag är också en som inte skriver under protestlistor på stan. Jag gick däremot med i den där facebookgruppen 2 kr per medlem men gick snabbt ur när väninna påpekade att det här ser rätt mysko ut. Kedjebrev av typen jorden exploderar om vi inte alla gör en foliehatt (typ) skickar jag aldrig vidare. Irriterande kanske men i längden är det bara att trycka delete. 2 kronors gruppen var lite mer problematisk. Den hade bl a bytt namn två gånger.
Hurra!
Tack Lisa! Har ett antal bekanta som jag ska skicka en länk till det här inlägget.
Sedan har jag en annan hangup som inte riktigt har med det här att göra, men som jag måste ventilera om. Konsumtionsvälgörenhet av typen “stöd-rosa-bandet-köp-fläskyyerfilé” (sann) eller kampanjen ICA har om att man kan köpa svindyra, fula små mjukdjur för 50 kr så går hälften till childhood. Kan man inte bara GE 50 kr till childhood i stället så slipper man ett fult mjukdjur som garanterat sytts ihop av slavarbetare någonstans i indonesien?
Förlåt för trådkapningen, men latheten i engagemanget är iaf en gemensam nämnare.
Men, men, men, det där med alligatorer är ju jättesant, ju. Står om det i Illuminatus-Trilogin av Robert Anton Wilson och Robert Shea. Och allt som är tryckt är sant, sa min mor. Heh, läs den. Den rular fortfarande efter trettio år.
Christer
Gitto (margit): Jag avskyr konsumtionsvälgörenhet också om inte stödet är intimt förknippad med produktionen. EDIT: Avskyr var ett dumt ord, jag tycker att et är fånigt. Exempel p ågrejor jag gör: att köpa orkidéer som odlats istället för vallmo och konst av barn som räddats från prostitution. Eller Fair Trade som jag inte tycker kan ersättas av bistånd eftersom det handlar om att stödja ett helt komplext system.
du har mitt ord. skriv inget dumt. jag tycker det är lite komiskt att del inte fattar att kedjebrev ÄR virus. men ibland slappnar man ju av och blir lurad själv. man kanske ska hålla käften. jag älskar hoax-avslöjarsajter.
Jag blir inte arg på folk som gått på kedjebrev. Jag blir arg på annars upplysta människor som tycker “äh, det är väl inte så farligt” när mejlet de skickar innehåller falska rykten om företag eller organisationer.
Bra skrivet Lisa. Jag blir också besviken och känner mig samtidigt som en suris som inte vill skicka vidare/gå med i gruppen.
Värsta sorten är de som spelar på ditt dåliga samvete eller medkänsla t ex hoaxarna om försvunna barn. Internet skulle ju kunna vara ett bra verktyg vid verkliga försvinnanden.
Ofta är det nog företag som samlar på emailadresser som de sedan säljer till högstbjudande spamföretag som ligger bakom. Genom att forwarda delar du med dig av hela din adressbok.
Lisa, jag läser dig men har inte kommenterat förut men NU måste jag. Det här var det bästa jag läst på länge. Kör hårt!
Tack för länken!
För att balansera mina egna kommentarer om slacktivism ger jag en motbild i form av denna länk som Martin Gelin skickat mig:
http://bayercenter.wordpress.com/2009/09/01/in-defense-of-slacktivism/
Mycket bra rutet!
Ett inlägg vad gäller konsumtionsvälgörenhet – jag är inget vidare fan av den företeelsen heller. Tyvärr har “vi” i rika världen svårt för att ge pengar utan att få någonting för det.
Jag tror det är ett sätt för organisationer att faktiskt få in mer pengar än genom att få folk att bara ge rena pengar direkt till organisationen. Likadant är det med sk fadderbarn osv och andra mer riktade pengar inom organisationer. Jag kan på ett sätt förstå om folk vill välja vad de ska lägga pengar på och hjälpa till men att inte lita på organisationer som har heltidsanställd personal (förhoppningsvis är övervägande delen av annan sort än J af Donner) vars uppgift är att fördela och bestämma hur pengarna ska användas. Inkomsterna klumpas ändå ihop hos organisationerna. Ännu mer pengar måste också gå åt till “material” för medlemmar och givar osv.
Min beundran och tillit över ideella organisationers “biståndsverksamhet” har tyvärr grusats med åren och just nu håller jag på att fila mina funderingar, argument och ord för ett inlägg i debatten om huruvida bra organisationerna egentligen är och vilka rättigheter de tar sig, på oss ideellt arbetande och givares bekostnad.
Gunilla: Jag tycker inte alls att det är förkastligt att skriva på listor, byta ut sin profilbild, bära en badge eller små symboliska saker. Att väcka medvetenhet och intresse är en viktig början även om det naturligtvis krävs mer. Men att gå med i falska grupper och skicka runt falska mejl gör att de riktiga behjärtansvärda ändamålen försvinner i en hink dravel.
åsa: Jag tycker inte att det är föraktligt att vilja “ha” något konkret för sina pengar som en get eller ett fadderbarn. Tvärtom tror jag att det ökar engagemanget enormt och gör givandet mer meningsfullt. Kanske är det fint för ett fadderbarn att ha någon som bryr sig långt borta. Naturligtvis skänker man för att må bra av det, det är ju det som är det fina med människor. Att vi mår bra av att göra det bättre för någon annan. Jag blir glad av att du är glad. Det är ingen förkastlig känsla att fnysa åt.
Jag måste erkänna att det tog säkert en kvart innan jag kom över att Johan skänkt 5.000 till Haiti och Läkare utan gränser. Först blev jag mest kallsvettig och tänkte på att vi behövt en ny spis i fem år men inte unnat oss en.
Lisa, håller med — det gäller att skilja agnarna från vetet… Men ditt inlägg och andras kommentarer bidrar nog till att många tänker till en sekund och blir lite mer källkritiska mot propåer.
Det finns biståndsorganisationer och så finns det biståndsorganisationer. Det finns organisationer vars intressen styrs av att upprätthålla ett equilibrium. Det finns ekonomier som helst styrs av och runt bistånd och som gett upphov till korruption.
Jag skickar inte falska mejl men jag “köper” kakaoträd och getter via mikrolånsorganisationer som ActionAid.
Det är inte det att ge som är det definitiva problemet, det är det att folk inte tänker källkritiskt. Precis som med bonsaikatterna. Är det fysiskt möjligt att stoppa in en katt i en flaska? Inte direkt.
Ja du Lisa, det här är väl ändå höjden av idioti:
“Men ofta undrar jag om välvillig dumhet inte lett till mer sorg och bekymmer än utstuderad ondska”
Vilken oerhört verklighetsfrämmande men ändå pretentiöst formulerad kommentar.
Ett bra inlägg. Själv är jag nog den enda på min facebook-lista som valt att inte gå med i någon grupp. Jag ser inte meningen med det.
Henrik: Kan diskuteras håller jag med om, men välvillig dumhet är så oerhört mycket vanligare än medveten ondska.
Om du exemplifierar och utvecklar så blir din anklagelse om idioti kanske mer intressant att diskutera. Att bara anklaga någon för att vara idiot är ganska okonstruktivt. Man skulle kunna kalla det medveten ondska eftersom din kommentar var till för att såra och inte att upplysa eller belysa.
Det jag menar är kanske snarare att kedjebrev som det Gunilla analyserar i länken ovan, som initialt förmodligen var formulerat i ett elakt syfte, inte hade varit möjligt utan en massa obetänksamma människor som förmedlat det. Det är dumhet, obetänksamhet och flathet möjliggör ondska.
Det kanske är en bättre formulering?
Mycket bra skrivet, Lisa!
Äntligen! Väl rutet!
Hejja!!
Ingen som minns den stackars mäklarbyrån i Malmö som skulle lotta ut ett förstahands kontrakt i Stockholm. Man var med i lotteriet bara man mailade dom.
Folk mailade hysteriskt. Ingen undrade varför en mäklare i Malmö skulle göra detta…
Fick även ett mail ang gruppvåldtäkter som man skulle skriva på & skicka vidare. Efter lite snabbt googlade hittade man att en nazistorganisation låg bakom. Inte speciellt svårt.
Nu skall jag spara din länk att ha när det dyker upp igen. Tack.
Själv är jag med i en enda Facebook-grupp, nämligen “Stoppa alla elaka saker”. Less is more ;-)!
Tack Lisa! Jag satt och irriterade mig på den där Haitigruppen igår och försökte hinta till mina kompisar om att ta på sig lite mer “kritiska glasögon”. Nu kan jag bara länka till dig istället. Finemang att du orkade sätta dig ned och skriva om det.
– You are all individuals!
– I’m not!
Life of Brian
Vera: I ärlighetens namn är det ett problem att jag överreagerar.
toto: haha!
Helt lysande! Om ändå fler kunde förstå det här så man slapp få slag och hjärtsnörp med jämna mellanrum. Helt ärligt tycker jag inte att det är helt fel att tala om för folk att de är naiva när det kommer till olika former av nätbaserad sörja.
Lite exempel: Jag har en kompis som på fullt allvar tror att den här personen finns http://www.sara-freder.com/. Har haft ett öppenhjärtigt samtal med henne om det och det gick inte så bra…
Vissa saker som ursprungligen kommit genom mail har nu blivit etablerad sanning. Alla vet ju att ett visst sötningsmedel är ett ”gift” eller hur? Det blev ännu bättre när det även kunde fungera som myrgift… Ursprunget till den ”sanningen” hittar man här http://www.thespoof.com/news/spoof.cfm?headline=s5i11213. Sedan blev storyn kapad av någon foliehatt och skickades ut med mail som kan läsas här http://www.snopes.com/humor/iftrue/antpoison.asp. Hur började hela historien om ”giftet”? Ja, den kan man läsa här http://urbanlegends.about.com/library/blasp.htm.
Jag har haft en liknande diskussion på en annan blogg angående Facebook men då handlade det om varför man går med överhuvudtaget. Själv gick jag ut för 8-9 månader sedan och kommer inte börja med det igen. Men tillbaka till ämnet, det jag irriterar mig på är inte att de inte kollar upp gruppen utan att de går med i den. Varför?! Det är en grupp på en internet sida, vad kan en “stöd djurens/barnens/etc. rätt” grupp göra? Det enda man visar är för sina kompisar vilken bra människa man är som minsann tänker på sådana här saker.
Men vad exakt gör en sådan grupp för att stödja djurens rättigheter? Eller skänka pengar? Det känns ju som att folk går med i sådana här grupper endast för att det är trendigt, rätt och riktigt och visa en bra bild utåt när det i själva verket är helt värdelöst. Vill man verkligen hjälpa är inte Facebook rätt sätt att göra det på, det känns bara som en visa upp sig sida.
Emma: jag tycker att du ska titta på Gunillas länk ovan.
http://bayercenter.wordpress.com/2009/09/01/in-defense-of-slacktivism/
Det finns olika nivåer av aktivism och jag går gärna med i grupper och skriver på listor för att visa att jag noterat fenomenet (i mitt fall innebär det också i regel att jag kollat upp det). Jag har absolut inga synpunkter på vad folk gör för att visa sitt engagemang. En del av de här grupperna används faktiskt praktiskt för att sprida information om viktiga ämnen. Jag håller med om att det är en låggradig aktivism, men den ökar i alla fall medvetenheten om en fråga.
Jag tror inte heller man kommer så långt med att gräla på folk att det lilla de gör är otillräckligt. Mitt agg beror på att vissa obetänksamma personer faktiskt förstör något.
Jag ogillar skarpt det där resonemanget att man ska engagera sig av “rätt” orsaker och på “rätt” sätt. Naturligtvis är en Facebook-grupp ett oerhört klent vapen. Men jag tror inte att det är så att folk ser det som det alternativ till andra, starkare insatser. Jag skulle hemskt gärna se en studie på om det är så. Eller om det kan vara början på ett starkare engagemang, i alla fall för vissa?
En stor grupp på Facebook ger credd till en organisation/ett ändamål vilket attraherar uppmärksamhet från bland annat media.
Gruppen har lyckats bra :)
Trollen älskar reaktioner hos folk som fattar och de skrattar även åt de godtrogna som går med.
Jag förstår vad du säger, men tror du inte att anledningen till att folk inte kolla upp grupper beror att de just vill göra det som “rätt”?
Det ser bra ut i andras ögon sedan skiter de i vad de faktiskt anmäler sig till och att det kan sprida virus.
Jag grälar inte på folk för att det de gör är otillräckligt, jag grälar på dem för att de gör det av fel orsaker, än en gång bara för att visa en bättre sida av sig själv det finns en falskhet i det jag inte klarar av. Jag tror inte att det handlar om att vara ett alternativ till större insatser, utan jag tror att de helt enkelt inte bryr sig (mer än på ett sätt att det ska se bra ut).
Sedan vet jag att det finns undantag och att det faktiskt finns människor som bryr. Jag har inga studier som stödjer detta mer än mina egna observationer av hur folk runtomkring mig använder facebbok. Möjligt att det säger mer om mig än hur det faktiskt är.
Att använda moderna medier som facebook, twitter, flickr, youtube tror jag ABSOLUT är ett bra sätt att visa att man “hänger med” som företag och hittar nya sätt att nå folk. Men jag tror inte att alla som engagerar sig är så engagerade.
Emma: Jag struntar blankt i om folk skänker 50 spänn till Haiti för att det ska se bra ut eller för att de verkligen bryr sig om Tahitis folk. jag tror i ärlighetens namn inte Tahitis folk bryr sig så mycket om hur vi känner om vi inte uttrycker det offentligt eller bidrar på något sätt. Det är väl bra att folk fattar att det ser bra ut att engagera sig även om det är på lägsta möjliga nivå?
Så länge folk inte går med i fejkgrupper eller skickar felaktig information vidare tycker jag att deras exakta skäl till att gå med i grupper, bära en amnestyknapp eller göra donationer är totalt ointressant. Att gräla på folk för att man själv anser att de känner fel är inte min tekopp. Ärligt talat vet jag ganska lite om deras känslor.
Många av de människor som gått med i haiti-gruppen är utmärkt begåvade och empatiska människor. Alla de jag sett där har säkerligen skänkt pengar på andra sätt också. De är bara tanklösa och oinformerade.
Bravo. Låt oss ta saker och ting på allvar trots att det inte är modernt, göra dem något så när ordentligt och ställa krav på lite stadga hos andra och oss själva. Vi gör bort oss här i världen så det räcker ändå.
Hej!
Mycket bra skrivet. Om detta fenomen skrev jag följande nyligen:
“Den stora ängsligheten rullar in med alla de facebookgrupper vars budskap ingen kan säga nej där till.”
// Joakim
Nu håller jag med Lisa en gång till. Våra motiv för att hjälpa till är totalt ointressanta för dem som behöver hjälpen. Det spelar ingen roll om den som skickar pengar eller andra nödvändigheter är en total linslus, livslögnare eller annat, här är det inte tanken utan resultatet som räknas.
Lisa Förare Winbladh: Klart de i Haiti inte bryr sig om vem som skänker pengarna, och visst är det bra man skänker. Men det handlar om grupper på FB som inte inte gör någonting, som bara finns där och samlar namn. Eller som i det här fallet, en falsk grupp.
Så du struntar i deras anledning att gå med i grupper så länge de inte skickar informationen vidare? Men än en gång, en anledning till varför de skickar informationen vidare kan ju vara att de inte bry sig. Även om gruppen är ett sätt att aktivera sig inom välgörenhet så kan de ju inte vara så engagerade eftersom de inte ens bemödar sig att kolla upp det.
Så varför blir du irriterad på mig över att jag inte gillar deras falskhet när du själv inte gillar vad som kan vara resultatet av detta? Nämligen att de sprider saker vidare?
Emma: Du menar allvarligt att jag BORDE vara irriterad på folk för saker jag misstänker att de KANSKE skulle kunna göra förutsatt att de känner som jag TROR att de gör. Ärligt talat: Jag har fullt upp med att bekymra mig över folk som verkligen beter sig illa/dumt och att skämmas över mitt eget bristfälliga beteende.
Ursäkta om jag är fånig mitt i denna seriösa diskussion, men det där med Edit var bara så roligt att jag måste dö lite.
Förresten såg jag att det är en massa diskussioner på Flashback om när den här gruppen ska byta namn och till vad.
Mitt senast kedjebrev fick jag igår:
ADVARSEL! Hvis DU FAR EN MAIL MED beskjed OM Å DRA TIL HELVETE: IKKE GJØR
DET! DET ER EN LUREMAIL OG DET ER KJEMPEVARMT DER OG DER ER folka DRITSURE!
Kopier OG LIM INN OG ADVAR ALLE ANDRE! Kjempealvorlig.=
Lisa Förare Winbladh: Haha, ja faktiskt. Det låter så fel när du skriver sådär, och det känns inte rätt för det är inte så jag menar.
Min poäng från början var att vissa som går med i FB grupper inte har något större engagemang att göra det. Det blir som bara en grej man gör för att det känns “rätt”. Jag kanske inte tror på mänskligheten med ett sådant påstående, men så är det. Och som ett resultat kan de skicka detta vidare för att visa sina kompisar “jag är minsann med i det här, ska inte du också bli det?”. Jag är VÄL MEDVETEN om att det är många “kanske”, “tror” faktorer här men hur många inbjudningar till olika grupper och causes får du per dag? Tror du inte att någon av dessa bara handlat om att man skickat det vidare utan att tänka? Så kände JAG i alla fall när jag fick vissa inbjudningar, och det här är min synvinkel precis som att det du skriver är din,
Men jag upprepar mig själv bara hela tiden vilket inte tjänar någonting till så nu låter jag det vara.
Helt OT (eftersom receptet saknar kommentarsfält), men jag vill bara säga att vi lagade den grekiska julgrytan i går och den blev mycket god. Tack för receptet!
http://taffel.se/recept/grekisk-julgryta
Det finns ytterligare en orsak att bruset av falska/missriktade/inaktuella upprop och varningar är dåligt – det gör det svårare att nå ut med autentisk information.
Jag är säkerhetsansvarig för stora och viktiga system med många användare. Det blir hela tiden svårare att kommunicera viktig information till användarna, för att bruset är så högljutt.
Tyvärr funkar det inte att skrika “JAG VET VAD JAG PRATAR OM, OCH NI SKA GÖRA SOM JAG SÄGER”, även om det ibland är frestande.
Helena: Jag funderar på att ge Edit ett efternamn för att få mer dynamik i inläggen. Jag undrar om de där Flashback-trådarna inte var lite spel för gallerierna.
Svante: Tack gullet! jag gillar den också trots att den egentligen innehåller fler kryddor än jag i terin vill matcha samman.
Nixon: Jo, men jag tyckte nog att det var rätt självklart.
Emma: Jo, jag kan väl tycka att det är lite fånigt. Men jag har intressantare saker att irritera mig på. Om folk mår bra av att positionera sig bjuder jag på det. Det är ju inte alla som har en blogg att beklaga sig på ;-)
och hur mycket bryr sig regimen om Dawit Isaak trots namnunderskrifter..
Edit har varit hos mig också någon gång och förvirrat folk. ;)
När det gäller kedjebrev och virusvarningar orkar jag inte ens bli arg utan avänder Edits kompis Delete.
Jo, det var väldigt många Flashbacktyper som påstod sig vara trollen bakom den “lyckade bluffen”. Det är nog lämpligt med ungefär lika mycket misstänksamhet i det fallet som när det gäller Facebookgrupper.
Edit Retusch är väl ett fint namn?
Är det inte lite nesligt att du får så många kommentarer nu, jämfört med när du presenterar en alldeles fantastisk smakkombination eller matspaning?? Nu tror jag helt säkert att du hänger med i Sydsvenskans “nya ord”? Jag, som vågar vägra facebook, fick i alla fall på så vis lära mig att ett av förra årets nya ord var unfriend.
För mig är det lika roligt att komma hit varje dag, oavsett ämne.
Karin: Har ingen aning om vad Sydsvenskans nya ord är. Jag får kommentarer på de mest oväntade grejor. Mina läsare är, liksom jag, fullkomligt oförutsägbara.
Jag googlade faktiskt, innan jag snodde ;) Roligast var kompisen Jamie Oliver.
Hej igen underbara Lisa FW (och jag är inte minsta ironisk just i detta då) och tack för hälsning både här och där – SDS på nätet är ju inte samma som i papper och kanske kanske att du inte lusläser varje pappers-ex? Du är ju inte ens Malmöbo på riktigt. PappersSDS hänvisade till Oxford Word of the Year 2009 http://blog.oup.com/2009/11/unfriend/ men lite svenskare förmedlat på http://www.kunskapsbloggen.se/2009/11/19/nyord-2009-unfriend/
Hoppas att du hinner se vad som är förstanyheten på nämnda nätblaska just nu… http://sydsvenskan.se/sverige/article621738/Okand-grupp-engagerar-manga-svenskar.html
Hej och oj Lisa, den där 2-kronorsgrejen gick alltför fort idag. Tänkte inte mer än att det var nog bra sådär. Bra att du sa det du sa/skrev det du har skrivit här.
Hej!
Angående din edit 3: när du förundras över att folk kopierar och postar din uppmaning till kritiskt och självständigt tänkande fick mig att associera till “Life of Brian”, där stackars Brian får en massa anhängare som istället för att lyssna bara gapar efter.
Sidney Lumet har gjort en riktigt dystopisk film på ämnet, fast där är TV mediet som fördummar.
Självklart gick jag med i den där idiotiska gruppen innan jag hade hunnit tänka efter.
Jenny: jag tycker att det är OK att vara dum om man erkänner det och blir en liten smula klokare. Jag kommer att vara dum massor av fler gånger i livet och tänker förlåta mig själv och hoppas att andra har överseende. Det som irriterar mig är att folk bagatelliserar sin dumhet och inte förstår det allvarliga och går ur.
Bra skrivet. Jag skrev till en kompis, som hade blivit besviken över att detta visade sig vara en fejkgrupp då hon så som många andra av mina kompisar hade gått med för det lät ju så bra, att 99% av alla facebookgrupper är bara fjanterier. Innan man går med bör man tänka efter vad är detta för något, kolla upp vad det handlar om egentligen, tänk efter igen om det är värt det och antingen skiter du i det eller så går du med. Jag skrev också att visst kan man gå med i allehanda grupper om man inte bryr sig egentligen och bara tycker att det är en kul grej men man måste vara medveten om det är som regel fusk. I mina ungdoms dagar gick jag också på allt möjlig knäppt precis som du men man lär sig med tiden (förhoppningsvis). Skickar ALDRIG vidare alla dessa virusvarningar och konstiga tävlingar där man får gratis saker bara man mailar till någon eller liknande. Brukar däremot tala om för avsändaren att detta bara är fejk så var snäll och gå inte på sånt mer…. :-)
Otroligt bra skrivet!
Oj oj, ett upprörande och engagerande ämne!
Jag får väl säga att jag i alla fall missförstått din kommentar innan mitt inlägg då där du uttrycker ett lätt förakt mot konsumtionsvälgörenhet och sedan skriver du att det inte är föraktligt utan snarare mer meningsfullt. Jag hänger inte med i ditt resonemang kring det. Och jag skrev ju redan själv att alla prylar, “bevis” etc på välgörenhet självklart ökar insamlingen.
Min poäng var iaf att jag tycker det ligger för mycket fokus på givaren och att givaren måste få ett kvitto på att den gjort något bra, likt ett diplom att visa för omgivningen. Varför är det så viktigt? För som du skriver längre fram i kommentaren här (förvisso kopplat till annan person) är ju att det ändå inte spelar roll utan konstaterar mer eller mindre att bara pengarna kommer fram så, vem bryr sig.
Att våra bidrag går till höga arvoden för delegater och beredskapspersonal som rycker ut, höga arvoden till chefer och annat samt igen, administrationen som blir än mer omfattande då vi kräver kvitto på vår godhet vet vi ju om. Då blir jag ledsen när folk, och missförstå mig inte nu Lisa, jag påstår inte att du tycker eller gör såhär men det finns många många som gör, klagar över att organisation “läcker” pengar och missar sin egen “kostnad”. Om man nu kräver ett bevis och sen tycker det är tokigt att pengar försvinner på vägen kanske man kan börja tänka över sin egen del till att börja med. Om vi nu är så goda medkännande och givande människor som vill göra gott borde det väl också vara angeläget att så många kronor som bara är möjligt, kommer de behövande till handa.
För övrigt kan jag väl bara gratulera till att ni har så enormt mycket pengar att avvara. Jag hade varit glad om jag ens hade 500 kronor på kontot jag.
Sån är det!
Bra och intressant och jag håller med dig! Även fast jag ibland själv går med i grupper/skriver något i min status genom att enbart ha tillit till den vän som gjort detsamma.
Har en fråga: Har det någonsin skickats ut en seriös virusvarning via kedjebrev eller liknanade (som inte informerats om på något annat sätt, t.ex. på nyheterna)?
Lisa, du ville veta varför din text ovan var idiotisk. Tja, du argumenterar för att man ska googla lite för att få kunskap. Om googlandet skulle ge så mycket kunskap – har du gjort det själv när det gäller ditt påstående jag citerade. Välvillig godhet skulle leda till mer elände än medveten ondska. Bisarrt felaktigt. Om du endast syftar på mejl om virus eller liknande så kan du ingenting om datasäkerhet eller hur skadlig ‘malware’ uppstår eller vilka konsekvenser det har. Vet inte om en minuts googlande skulle hjälpa dig. Om du syftar på mer generell mänsklig tillvaro så är det tragikomiskt.
Eller i din kommenter till Emma: “Jag struntar blankt i om folk skänker 50 spänn till Haiti för att det ska se bra ut eller för att de verkligen bryr sig om Tahitis folk. jag tror i ärlighetens namn inte Tahitis folk bryr sig så mycket om hur vi känner om vi inte uttrycker det offentligt eller bidrar på något sätt.”
Hade varit bra att googla Haiti och kanske notera att Tahitis folk inte har så mycket gemensamt med invånarna i Haiti Ditt predikande om kunskap och forskning bör nog hålla sig till mat.
Ja, jag syftar på generell mänsklig tillvaro/kunskap i stort och förtydligade mig ovan i kommentaren där jag också snällt medgav att det var klumpigt formulerat även om jag tyckte att “ibland undrar jag” var ett ganska bra alibi för resten av formuleringen. Mänsklig dumhet gör ofta ondska möjlig.
Varenda mening i lång en text är inte alltid perfekt formulerad. Flera datorproffs ovan här läst texten och gillat den utan att haka upp sig på den enda lite pretentiösa formuleringen.
Min kommentar där jag i andra omgången råkade skriva Tahiti i stället för Haiti var mycketmorgon när jag jobbat till 03.00. Jag vet mycket väl att det är Haiti det gäller vilket jag skrev ju först. Jag skriver med förfärande regelbundet fel på Ystad, Kristianstad och Halmstad regelbundet utan att se mig som en dum människa utan rätt att uttala mig i kunskapsfrågor. Jag har också en hel del grammatiska fel och överhoppade ord i mina svar. (det glömde du påpeka, raring!) Tänk, ändå anser jag mig ha ett bra språk.
Människor är inte perfekta, därför betraktar jag inte heller folk som obotliga idioter för att de går med i fejkgrupper eller skickar kedjebrev. Däremot är handlingen idiotisk vilket jag också förtydligat senare.
Ungefär som om jag bemöter dig ganska vänligt och ger dig en andra chans att förklara dig fast du med all din internetkunskap beter dig som en socialt inkompetent människa i din första kommentar.
Personligen skulle jag aldrig gå in anonymt på en blogg och snäsa ur mig något spydigt utan att argumentera. Man känner av stämningen och tonläget lite först. Och märker att även de som har andra åsikter faktiskt är välformulerade och civiliserade. och det är faktiskt deras kommentarer andra begrundar. Det här med sociala medier är kanske något nytt för dig?
Åsa: Jag är inte föraktfull till konsumtionsvälgörenhet. Jag tycker personligen att det är lite fånigt att köpa en vanlig chokladkaka från röda korset där en del av pengarna går till välgörenhet. Däremot köper jag gärna produkter som producerats på ett etiskt sätt eller produkter som flyller ett syfte. En del kallar detta välgörenhet. Att folk vill ge riktat bistånd och veta tt pengarna verkligen blir en get eller mat och utbildning till ett specifikt barn tycker jag inte är så konstigt med tanke på de ideliga skandalerna och det faktum att cheferna för Röda Korset lyfter någon miljon om året och att en jaguar anses vara lämplig tjänstebil.
Vårt hushåll betalar en oriktad summa varje månad och dessutom skänkte Johan sitt matematikpris till Haiti nu. Men jag har stor förståelse för att andra vill göra på andra sätt och vill ha mer erkännande. (Alla har ju inte en blogg att skryta på ;-) )
Om ett diplom får folk att känna sig bättre är det väl inte hela världen? Jag ogillar den här debatten där det ska analyseras om folk ÄR goda eller om de gör något av egoistiska skäl för att KÄNNA SIG goda. En del människor får helt enkelt mer positiva känslor av empatiska handlingar, en del kräver mer bekräftelse. Det är en väldigt okonstruktiv obehaglig debatt där man sätter sig till doms över något man faktiskt inte känner till: Människors känslor.
Så här tycker jag: Sluta diskutera de moraliska aspekterna på givarfokus. Bästa argumentet är väl att låta folk betala extra för kontakten med fadderbarnet, diplomet etc? Så att de fattar vad det kostar.
Lisa – du måste blanda ihop mig med andra kommentarer, jag sätter mig verkligen inte till doms över människors känslor. Däremot tycker jag människor som måste ha kvitto för omvärlden att visa upp gör precis det. Och förringar andras känslor “kolla här vad bra jag är .- till skillnad mot dig som inte bryr dig” typ. Tänk t ex alla som inte har ekonomiska möjligheter att bidra. Eller de som bidrar med tid som aldrig får något papper på det – är de ogoda då?
Äh, det här är löjligt. Jag får förstås ursäkta mig att jag ens gav mig in i kommentarsflödet här. Allt misstolkas och du, liksom jag, är lika selektiv i meningar och tolkar lite som vi vill. Det kommer verkligen inget konstruktivt i det. Det ligger såklart mycket mer tankar, kunskaper och resonemang bakom kommentarerna än vad som kommer fram här. Dessutom är jag ingen skribent och språkbegåvad att uttrycka mig på ett precist sätt och kan inte trycka till folk med mina ord så det mesta faller bara platt.
Jag känner ändå en stor aversion, eller jag ska väl säga att jag är extremt kluven inför hela välgörenhetsapparaten och menar att den bara fortsätter att upprätthålla avståndet mellan vi och dom. För tänk vad som skulle ske om “de” inte längre skulle behöva “oss” utan faktiskt klara sig själva – vad skulle då hända med vår godhet! Att min egna hjärteorganisation Rädda Barnen, som i åratal kämpat med att få ett rättighetsperspektiv och arbetat för att på sikt stärka samhällen och barns förutsättningar för att det är deras rättighet istället för ren och skär välgörenhet har enligt min mening tagit ett stort steg tillbaka genom samarbetet med Alliancen (28 andra nationella rädda barnenorganisationer) och numera återigen fokuserar på välgörenhet och katastrofhjälp.
Med andra ord finns en avgörande stor skillnad i begreppen välgörenhet och rättighetsarbete.
Att naturkatastrofer händer är såklart fruktansvärt för de drabbade och visst vill människor hjälpa till. Det är absolut inget fel i det. Verkligen inte. Jag tycker bara det är synd att resten av tiden, året, livet – så länge det inte är “katastrof” är intresset förhållandevis svagt att bidra till och se till att fler människor på jorden får en drägligare tillvaro.
Om “Jag avskyr konsumtionsvälgörenhet också” betyder att det är något bra – så tackar jag för mig. Kanske ses vi en annan gång på krigsstigen, när huvudet spränger och fingrarna pulserar av värk och livet allt annat är så gott som det skulle kunna vara!
Åsa: I förra kommentren tog jag tillbaka mitt förhastade fålniga uttryck att jag avskyr konsumtionsvälgörenhet som var oövertänkt. Ledsen om det inte framgick tydligare. Min vän Edit har nu redigerat detta tydligt och klart i första inlägget. Jag uppskattar verkligen dina kommentarer som ger ett välbehövligt insiderperspektiv. Det var absolut inte meningen att trycka till dig utan det var ett mer allmänt resonemang. Jag ber om ursäkt om det verkade så! Det var ditt användande av ordet givarfokus och motstånd till diplom som jag reagerade på. De behövs inte för alla men för vissa.
Jag tycker verkligen att rättighetsarbete är viktigt men det kanske inte utesluter välgörenhet? Snälla sluta inte kommentera utan var förvissad om att jag respekterar dig och dina åsikter. Eftersom vi känner varandra lite så var jag inte lika noga med formuleringarna som jag brukar.
Mer om varför Facebookgruppen måste vara en bluff, och vad man kan göra åt det:
http://encee.se/hur-snabbt-kan-man-avfolka-en-facebook-grupp/
Å, intressant läsning…har alltid hatat kedjebrev o dyl (folk har skickat dem ungefär som när fejsbokare puffar på varandra, typ: “hej, här är jag” istället för att skriva nåt personligt)(tror jag, använder ej facebook så jag är inte säker)
Brukar radera o svära tyst för mig själv.
Vad jag kan minnas har jag inte fått något vettigt ur dessa mail på många år. Sen Bonsai Kittens ;)
Ang konsumtionsvälgörenhet: Jag tror att Åsa reagerar lite på att företeelsen ter sig som vår tids avlatsbrev. Fast nu är det inte gud som förlåter oss utan vi betalar för att få en liten tröst, lite bättre samvete, må lite bättre helt enkelt – eller ha något att skryta med.
Webaid har t ex diplom som man kan beställa/skriva ut och hänga på väggen och ägna sig åt lite narcissism om man vill.
Eller så kan man skriva ut det när man har skänkt pengar som gåva i någon annans namn – ett alternativ till en blombukett eller en bra present till någon som har allt.
Så, man behöver klart inte döma folks känslor som man inte har någon aning om, men deras handlingar? Är handlingen mindre god om den samtidigt syftar till att förhärliga den som handlat?
Själv har jag aldrig träffat någon som har haft några sådana skrytdiplom upphängda på väggen eller uthängda på bloggen*, och det är jag glad för, för jag hade nog blivit lite illamående och ställd och …ja…förmodligen hade jag nog inte vågat säga vad jag egentligen tycker: att personen inte gav för att ge – utan för att få tusenfalt tillbaka. Lite äckligt är det allt..
Men det är bara vad jag tycker…
Läs denna så blir ni på bättre humör:
http://forum.419eater.com/forum/viewtopic.php?t=170645
OBS!!! Jag har EJ granskat den källkritiskt. Men kul o läsa var det, så även om det är bluff att personen har jagat och lurat en bluffmakare som snor pengar från välgörenhet – så är det kul bluff.
Mycket bra och tänkvärt skrivet! Själv brukar jag googla alla kedjebrev jag får och sedan skicka resultatet tillbaka till avsändaren. Det är avsevärt få av dem jag fått kedjebrev från efter det :P
Och om du vill undvika att folk frågar efter Edit kanske du ska använda den mer korrekt svenska termen “editering”
Hmm, såg just på FB att det nu blivit annu mer uppenbart att det är en dum grupp att vara med i…
För övrigt lite fånigt att detta blev min första kommentar på din smaskiga blogg, Lisa. Har ju följt den hur länge som helst.
jag har bestämt att ge Edit ett efternamn istället. Jag gillar tanken på att hon är mitt mer eftertänksamma moraliska överjag.
Tack. Utmärkt.
Bra. Och mindre bra. Bra att du bemödar dig med att lägga tid på sådant andra bara struntar i. Men mindre bra att du målar in dig i ett hörn när du å ena sidan ber oss upplysa våra vänner samtidigt som du ogillar vidarebefodran. Jag som känner dig lite grann har höga tankar om din faktagranskning och litar på att det du skriver stämmer. Därför vågade jag vidarebefodra din statusrad, något omskriven. Naturligtvis googlade jag fram ett par artiklar om saken samt ögnade igenom gruppen själv redan när jag blev erbjuden att gå med (och avböjde). Och kunde konstatera att grundaren verkade vara en fejkad profil. Vad jag vill säga är att alla inte har tid att sitta och söka fakta på nätet. Är man ovan vid internet tar det betydligt längre tid än för dig och mig. Jag tycker inte det är rimligt att bli arg på sådana personer. Däremot fullt rimligt att ifrågasätta aningslösa kollegor. Där är jag helt med dig. Kram och tack för ditt engagemang! Men ibland blir man lite rädd för dig, käraste Lisa.
Linda: Det där sista som Edit skrev var VERKLIGEN skrivet med glimten i ögat. För det blev ju komiskt faktiskt!
Och en sak till: Det finns en sak som vi måste lära ut till människor som använder internet. Om du inte är 100% säker på innehållet ska du inte skicka vidare. Det är väldigt enkelt. Om jag får en virusvarning etc av en datorovan person suckar jag mest. Men jag får det i regel av folk som arbetar professionellt med information.
Ruskigt bra inlägg. Jag börjar bli riktigt trött på sån där skit, även om kedjebreven har minskat de senaste åren.
Lysande! Äntligen någon som lyckats formulera det jag tuggat fradga över i flera år.
Den här länken kommer jag att använda flitigt. ;)
Precis som många andra gick jag med i den omtalade gruppen (och gick ur när en vän påpekade att något inte stod rätt till). Jag gick med av samma anledning som jag har gått med i andra grupper på FB. För att sprida information om ett viktigt ämne via olika kanaler.
Jag brukar oftast vara mycket mer kritisk innan jag går med i dyl grupper och vidarebefordrar aldrig kedjebrev jag får till min mail. Men hur mycket man än googlar kommer man för eller senare dra en nitlott. Jag tycker som många andra här att det är bra att informera människor om hur osäkert informationsflödet är på internet. Men att kalla människor eller deras handlingar för idioter/idioti är att förenkla och i slutändan försvåra arbetet mot all sorts desinformation.
Vad jag försöker säga är följande: Att idiotförklara människors handlingar får dem inte att lyssna på dina argument. I värsta fall bidrar det bara till en vidare polarisering. Ett bra exempel är klimatdebatten. Att vissa människor fortfarande inte tror på människans ansvar i den globala uppvärmningen beror inte på att dem är idioter. Dem har bara haft svårt att sortera all information om ämnet. Men jag slår vad om att de har blivit kallade idioter mer än en gång. Vilket, fullt förståeligt, inte har gjort dem mer mottagliga för rationella resonemang.
Om vi ska bekämpa desinformation och hjälpa folk hitta rätt i dagens informationssamhälle måste vi sluta peka finger och nedvärdera människors handlingar. Om någon går vilse borde vi visa dem rätt väg, istället för att påpeka att dem inte borde ha gått fel från första början.
Anton: I princip har du rätt att man ska vara vänlig och pedagogisk. Men jag har också begränsat med tid och de milda åthutningarna brukar urarta i änd- och poänglösa diskussioner som jag helt enkelt inte mältar med. Själv gillar jag raka rör. Jag föreslår att du skriver ett bättre blogginlägg som de mildare själarna kan länka till. Om det är tillräckligt konstruktivt och välformulerat skickar jag gärna mina virusvarnare till det.
Lisa: Så du menar att detta omilda inlägg inte resulterade i en ganska poänglös diskussion? ;)
Om du verkligen har begränsat med tid och energi, samt inte vill stjäla andras, hade det väl varit bättre att bara kort och informativt skriva vilka fejkgrupper/fejkmail som vi för tillfället borde se upp för.
Men jag förstår nu att det inte var ditt syfte från första början. Eftersom det är mycket mer konstruktivt att ge “De mildare själarna” en släng av sleven…
:)
Anton: Det här är ingen informationscentral med aktuella virusvarningar/fejkade facebook-grupper/etc. En sådan måste uppdateras kontinuerligt. Eftersom du tycker att en sådan behövs föreslår att jag att du lägger upp en sådan sajt. Varför inte göra det redan ikväll?
Du verkar inte ha läst mitt inlägg ovan ordentligt. Det handlar om VARFÖR man generellt inte ska skicka kedjebrev vidare. Det handlar om VARFÖR jag överreagerr. Uppenbarligen tycker en massa andra människor (här i kommentarerna, på Facebook och på Twitter) att innehållet och tonfallet var sådant att de vill referera folk hit. De flesta diskussionerna här gäller olika former av bistånd vilket jag tycker är intressant. Överhuvudtaget tycker jag att det är intressantare att diskutera på bloggen än i privata mejl.
Jag vill påpeka att mitt inlägg vänder sig till vuxna, välutbildade människor. För det är dem jag blir besviken på när de beter sig stolligt. Jag erkänner också att jag själv beter mig stolligt och berättar roliga exempel.
Sorry! Bättre kan jag inte. Jag är nöjd med texten ovan. Trist att du inte är det.
Eftersom du har andra pedagogiska idéer och är expert på hur man ska skriva sånt här föreslår jag att du förverkligar dem. Varför inte börja redan ikväll?
Oj, förväntade mig verkligen inte en så stark reaktion!
Jag har läst både inlägget och samtliga kommentarer och ansåg bara att det fanns en underton som inte var så konstruktiv. Du klagade i texten på att människor är opålitliga för att de inte är tillräckligt källkritiska och jag tyckte att den typen resonemang är ganska kontraproduktiva. Vilket jag på ett vänligt och sakligt sätt ville dela med mig av.
Eftersom du mest slog ifrån dig detta i ditt svar och eftersom du gillade raka rör och verkade vara en person som kunde ta lite kritik drev jag sedan lite skämtsamt med några av dina formuleringar. Ledsen om du så illa åt dig. Det var aldrig min mening.
Men jag måste säga att det är än mer tråkigt att du sedan kände dig tvungen att skriva mig på näsan och förolämpa mig mellan raderna.
Som jag sa tidigare så gör det mig bara mindre mottaglig för dina åsikter. Högst onödigt, då du också verkade ha en del intressant att säga.
Anton: Jag menade högst uppriktigt att jag tycker att du ska skriva det jag uppmandae dig till ovan. OCH jag tänker länka till det. OCH jag tänker skicka dit kedjebrevsskrivare som jag anser vara känsliga själar. Däremot har jag inte lust att sitta och hålla koll på alla de hoax som surrar runt i ett givet ögonblick vilket du inte föreslagit om du förstått vad jag skrivit.
OCH jag tycker att diskussionen varit både intressant och konstruktiv till stora delar.
Vad du läser in för undertexter och förolämpningar mellan raderna kan jag inte göra något åt. Du svarade inte ens på min första förfrågan där jag bad dig skriva en bättre text som jag erbjöd mig att använda mig av. Det uppfattar inte jag som seriöst och konstruktivt. Möjligt att jag blev en aning uppgiven i tonen vilket jag beklagar.
Det är alltid svårt när man inte är van vid en persons språk. Efter att ha rotade runt lite på din sida (för att få mig en uppfattning av hur du brukar formulera dig) och läst detta svar får jag väl snart be om ursäkt igen… fan, två gånger på en kväll. Galet. :)
Till mitt försvar är jag inte van vid att läsa någon som skriver så bokstavligt. Helt utan ironi eller andra undertoner. Så när du t.ex. utnämnde mig till expert på ämnet ifråga hade jag svårt att tro att du verkligen ansåg mig vara en expert (mycket smickrande för övrigt, men jag anser mig verkligen inte vara det) och läste in en helt annan mening. På samma sätt hade jag svårt att se varför du kände dig tvungen att påpeka att du riktade dig till vuxna, välutbildade människor. Du kanske själv ser hur det kan misstolkas.
Hursom. Jag har ingen blogg och kan därför inte skriva något att länka till. Och jag krävde aldrig en bättre text, ville bara bidra med ett annat synsätt.
Faktum är att många jag debatterat mat med i kommentarerna (med ett fåtal oförskämda trollundantag) har börjat skriva för Taffel eller har gästbloggat just för att de har intressanta åsikter. Eller startat egna bloggar som jag läser och länkar till.
Eftersom du verkar ha starka åsikter, formuleringsförmåga och gott om tid tycker jag att du ska starta en blogg. Det tar fem minuter. Jag upprepar mitt löfte om att länka till den.
Jag är faktiskt inte särskilt ironisk i kommentarer. Den enda ironi jag tycker funkar bra är självironi. Jag tycker att det är skillnad på vilken ton man använder när man tilltalar vuxna, välutbildade människor som borde använda källkritik. Det var inte ett dugg ironiskt menat. Jag skulle aldrig skälla på ungdomar, folk som är ovana vid texter och källkritik eller för den delen min mamma som är ny på nätet.
Dina analyser av mina formuleringar är ganska tröttande. I synnerhet med tanke på hur skarpt du formulerar dig.
Du inleder vår konversation genom att insinuera ganska osubtilt att jag “stjäl tid” genom publicerandet av ett genomtänkt, informativt och ganska välskrivet blogginlägg ett starkt uttryck jag i min tur reserverade för oskicket att skicka ett helt osjälvständigt okontrollerat meddelande vidare till ett antal bekantasomkonfronteras med det i sin brevlåda. Ganska nedlåtande och okonstruktivt faktiskt.
Jag har skrivit ett argt, uppriktigt och väldigt oironiskt blogginlägg för att slippa googla enskilda hoax åt folk och uppmanar dem att tänka själva och du som alternativ föreslår att jag ska hålla mig á jour, googla enskilda hoax åt folk och presentera dem enkelt sammanfattade för att det är trevligare att de inte behöver tänka själva. Ja, då känns det inte som om du har förstått den initiala textens kärna.
Nu orkar jag inte prata med dig längre. Min maginfluensa är över och jag ska jobba.Brukar inte ha tid att ägna mig åt kommentarer.
Bra inlägg! Och apropå Haiti-gruppen så vet jag inte om det här blogginlägget är på riktigt:
http://sagabergman.devote.se/blogs/3642491/—facebookgruppen–2kr-per-medlem-till-jordbaevningsoffren-i-haiti-.htm
Fint inlägg!
Lisa, varför ser du på folk så svart eller vitt? Jag skickar ALDRIG vidare kedjebrev och brukar ofta googla olika grejer, men var tydligen godtrogen nog att gå på detta. Man lär sig nåt nytt varje dag! Och varje dag blir man mer medveten om riskerna med internet och mejl. Det har faktiskt funnits en del seriösa grupper på facebook som haft samma upplägg. Jag skulle aldrig kalla dig för idiot men det känns lite som att du just kallade mig för det. Varför så arg på oss godtrogna? Rikta din ilska mot dem som förtjänar det, nämligen de som cyniskt förstör för de seriösa hjälparbetarna. Jag blir lite besviken på dig.
martina: För det första medger jag att min ilska är orpoportionell och sen medger jag också är korkad i bland. För det andra tycker jag att det är poänglöst att rikta sin ilska mot kompletta vansinnesmänniskor som bara skulle hånskratta.
Och om du läser inlägget i rätt ordning ser du att det är de som rycker på axlarna åt det hela jag går i polemik mot. Om man säger: Jäklar, nu var jag korkad, har man lärt sig något. Ungefär som med mig och alligatorerna ;-) Det är de som bara fortsätter att skicka kedjebrev etc som jag blir arg på.
Lisa, du själv reagerade när någon gök ovan antydde att ditt inlägg (inte du) var idiotiskt. Glashus…när du själv gör massa misstag pga dålig kunskap…
Självklart reagerar man när man får kritik. Det är djupt mänskligt. Inte minst när man blir kritiserad i ett otrevligt tonfall av en anonym människa. Sen är frågan vad man gör av det. Lägg märke till att jag muttrat lite genast formulerade om den lite fåniga meningen och frågade om det blev bättre vilket jag inte fick svar på.
Jag tror alla gör en massa fel; av dåligt omdöme, lättja och slarv.
Kan vi övrgå till att prata om sakfrågan nu?
DN skriver idag om hur gruppen “2:- till Haiti….” bytt namn till Svenska Nekrofilförbundet. En god läxa åt en och annan.
Åh så bra skrivet! Jag blir alltid en gnutta irriterad av att folk skickar idiotiska kedjebrev som är uppenbart oseriösa. Så svårt är det faktiskt inte att ta reda på om det finns någon bakomliggande sanning i det som skrivs. För att inte tala om hur trött jag blir när man skickar och tar emot en massa “roliga” bildspel och sen klagar på hur hemskt internet är som fullkomligt attackerar ens dator med virus. Jomenvisst, för det är ju naturligtvis internets fel..
Angående just Haiti-gruppen tycker jag hela historien är frånstötande. Fattar inte hur folk kan tycka att det skulle vara en rolig sak att göra.
Åh, nu får jag äran att skriva den 100:e kommentaren på detta fantastiska inlägg! ;-)
Hade anledning att läsa det igen, och fnissade nu gott åt albino-alligatorerna i New Yorks tunnelbanekloaker! Man kan ju faktiskt inte alls vara helt säker på att de inte finns.