Egentligen undrar jag varför vi dresserar barnen att tro att höjden av lycka är en påse med av rätt patetiska kemikalieblandningar att ta med hem efter kalas. Igår stod vi för mat och gottepåsar när yngste pojken firades med kalas.
Förr om åren har vi smugit med lite godis med högre kvalitet och en bit ekologisk choklad i påsarna. Men igår var vi för sent ute och var lata. Barnen fick godis som var babianstjärtsfärgat, babyblått och choklad som smakade smågammalt.
Det är inte det att smågodis med artificiellt är omedelbart dödande. Eller ens farligt. Själv petar jag skamlöst i mig en hel del Läkerol och dessutom lite smågodis när jag är bakis eller sjuk. Men många av oss vuxna hetsar verkligen barnen att tycka att det är fantastiskt med bjärt godis utan naturliga smaker.
På bilden ser du ett något mer naturligt och ekologiskt alternativ (och ovanligt gott). Det finns blanda annat på Matdistriktet. Tro bara inte att det är hälsokost. Men det är i alla fall ett snäpp bättre än det uttorkade okänsligt smaksatta snasket i lösgodislandskapen.
Nåja, det mesta andra var rätt bra. Tack vare Mia Öhrns generösa bidrag på sötsaksfronten:
- Hemgjorda hamburgare mellan halvgrova brödskivor. Rostad lök, inlagd gurka och ketchup till. (Varför måste all mat på kalas vara så söt?)
- Pannkakstårta med färdigköpt hallonsylt mellan lagren och frysta tinade hallon med sockerlag ovanpå. Så enkelt, så gott.
- Hallonsaft, färdigköpt. Av ngn anledning är jag inte säker på att den ekologiska blåklintssaften fått den uppskattning den förtjänar.
- Kanelbullar med choklad och apelsin.
- Små kladdkakor i portionsformar med chokladtryffel ovanpå.
- Mjölkchokladbollar med kokos. Vi satte klatschigt färggranna plastpinnar i de bleka bollarna. Det ska vara färg på barnkalasen men den kanske inte behöver vara i själva maten.
Så. Nu behöver vi inspiration till nästa barnkalas. Vad har ni för förslag? Tycker ni att jag är löjlig som vill ha naturligare smaker på kalaset? Shooot! Mest inspirerande förslaget blir nästa veckas matnörd. Det får gärna vara snabblagat. Alla har ju inte en Mia Öhrn i bakfickan.
Kommentarer
26 svar till ”Vad ska man äta på barnkalas?”
Jag vet inte riktigt varifrån du fått att allt MÅSTE vara sött på barnkalas.
Själv tycker jag det verkar vara viktigare för gästerna på barnkalas vad man GÖR på kalaset än vad man äter under och efter. OCh om det nu skulle vara viktigt vad man äter föreslår jag att man låter kalasets huvudperson bestämma.
Jag har inga barn men har gjort pigs in a blanket åt mig själv, halverade wienerkorvar, dijonsenap på insidan av degen och så sprinklat det med sesamfrön.
Gurkmajonnäs om man vill.
Patrik det har jag inte. Det var därför vi bjöd på hamburgare. Men på en del kalas blir det bara kakor.
Jag tycker barnen verkar ha kul av sig själva. De är rätt bra å att roa sig själva. Lite FÖR bra ibland ;-)
Med lite äldre barn kan man ju göra egen karamellmassa med vatten, socker och druvsocker + smakämnen.
http://svenska.yle.fi/matochfritid/specialartikel.php?id=2396
Jag tycker inte man ska bannlysa socker, men det ska ätas med måtta och när det äts ska det njutas. Att trycka i sig en stor godispåse är varken gott eller hälsosamt.
Jag föreslår att man gör eget godis till barnkalasen, eller låter barnen göra. Igår lagade jag olika varianter av knäck (en som smakar snickers). Visserligen är det socker och sirap i, men blandar man ner nötter och frön blir det iaf rikt på essentiella fettsyror =).
Man kan ju även göra roliga saker med choklad och nötter. Det finns t.ex. ischokladformar i hjärtform som man kan fylla med smält choklad, lite nötter/frön/torkad frukt och toppa med kokos/strössel/vadsomhelst.
Barn gillar ofta saker som SER roliga ut, så egentligen tror jag man ska fokusera på att omformatera nyttiga saker så de SER goda ut. Varför inte köpa tomma enfärgade tändsticksaskar (finns utan tänd-sidorna) och fylla med rostade sojabönor? Sätter man ett dödskallemärke eller en ängel på kommer barnen säkerligen knapra i sig de nyttiga bönorna.
Alltså i en perfekt värld skulle vi föda upp grisar själva, göra allt godis själva etc. Vissa skulle ha outsägligt tråkigt i den världen. Det finns inte en chans att vi skulle kunna göra allt godis själva till kalasen.
Däremot fick jag en idé. Man kanske kan låta ungarna göra godis av madelmassa och doppa i choklad nästa år? Att låta dem handskas med knäcksmet och andra vådliga saker tror jag inte på …
Men det är ju himla noga att kolla innan att alla ungarna tål mandel och nötter.
Självklart kan barnen inte koka knäck! (Jag är nog enda ungen i världen som kokat knäck själv utan mor & fars vetskap.)
Frön funkar ofta bättre. Pumpa- & solrosfrön är ju toppen tillsammans med choklad. Varför inte göra en lek till barnen? De kan få ett djur de ska skapa i marsipan, och sen ska alla gissa vad det är. Man kan säkert hitta på roliga saker att göra (så det plågsamma kalaset lider mot sitt slut ;)).
Egna krokofanter är ju lätt. Sockerbitar eller marschmallows och så doppar man dem i choklad och sedan i valfritt tillbehör som strössel, nötter, chokladbitar, kokosflingor, torkad frukt, vad man nu kommer på.
http://matochblommor.blogspot.com/2008/03/hemgjorda-krokofanter.html
Men hallå! Hur långa kalas har ni egentligen? Inte mer än 2 timmar väl? Säg att man bjuder hela klassen plus närmaste andra kompisar och så kommer 60 % det blir runt 15 barn. Då har man knappast tid att göra polkagrisar eller ork.
Vi har en fin bok om barnkalas hemma, jag har glömt vad den heter och vem som skrivit den, så det var ju inte till någon hjälp.
Bör vara en fråga för Julkalender-Lotten att besvara.
Med sin barnaskara har hon ju viss erfarenhet.
I varmt minne ihågkomna höjdpunkter från barnkalas jag gick på eller höll som liten:
* Potatismos-igelkott med “taggar” av korv (går säkert att kombinera med taggar av morotsstavar eller nåt)
* Popcorn (riktiga, inte micropop)
* Glasståg med fyllda vagnar (jag tror det var godis i vagnarna när vi fick det, men frukt/bär/chokladsås borde funka lika bra)
Därför att ett par stora påsar godis kan vara JÄTTEGOTT. Omän inte precis hälsokostaktigt. När jag bodde utomlands kunde jag längta jättemycket efter salta skruvar. Så de’så!
stefan: Barnen var inte så där jätteentusiastiska. Om de varit de hade det varit en annan sak. De gillade mest leksakerna i Kinderäggen. Det mesta av godiset blev kvar.
Vad äter vi vuxna när vi bjuder på kalas. Är det inte rätt mycket både socker o fett. Låt barnen vara med o bestämma vad de vill bjuda på. I vårt fall så har tacos, glass och negerbollar alltid varit popuärt. Sen behöver man faktiskt inte göra gigantiska godispåsar. Nästan alla barn gillar mandariner. Små barn tycker dessom det är roligt med ballonger och andra småsaker i påsen. Värre är det med större barn. Dom vill inte ha någon påse utan det brukar ställas fram en gigantisk godisskål. Jag undrar om det inte är oss vuxna de tar efter när dom vill frossa i godis under kalaset.
Nika: Jag har inget emot socker och fett på barnkalas. Bara att godiset vi ger dem är så läbbigt. Transfetter, azofärgämnen och gud vet vad. Sånt jag faktiskt inte själv vill stoppa i mig.
Nu var det faktiskt födelsedagsbarnet självt som ville ha hamburgare.
Vi äter inte godis på våra kalas. Vi dricker så förfärligt mycket vin att vi inte orkar ;-)
Lisa: Summan av lasterna är konstant. På våra kalas serveras sällan vin. Några av våra gäster är f.d alkolister. Vi köper I stort sett bara godis o läsk när det är kalas, nej inget lördagsgodis till ungarna här inte. Däremot så är serverar vi mycket hembakt fikabröd. En saftig lussebulle eller kanelbulle är bland det godaste jag vet!
Jahaja, jag med min erfarenhet, så var det ja.
Men min inställning till barnkalas är ytterst avog, jag kan till och med drista mig till att skriva aversion, motvillighet och avståndstagande i kalasmeningar.
Fem barn gånger ungefär tio år ger i runda slängar 50 barnkalas. Och då kan jag lova att det inte och aldrig handlar om att bjuda på speciella smaker eller vackra upplägg eller ens hemmagjorda tårtbottnar.
Nej, här handlar det om effektivitet. Det är ALLTID tvåtimmarskalas som gärna får börja på ett ojämnt klockslag för att man ska låtsas att tiden faktiskt är viktig. (Annars får man alltid två-tre eftersläntrare. Även om jag som Jesus säger låten barnen komma till mig, så vill jag inte ha dem hos mig när kalaset FAKTISKT ÄR SLUT! (Oj, caps lock.)
Störst succé har under åren varit en låtsastårta med tomtebloss i morötter varit. När sedan den riktiga tårtan serverades, hade kraven på min tårtkonst sänkts betydligt.
Jag skådar slutet på min kalasbana — barnen är idag 6, 8, 11, 14 och 16. Måtte de bara inte anlita mig för barnbarnskalas om tio, tjugo år.
Nej nej, absolut inte mandarinen i påsen. Det var det absolut värsta på barnkalasen, när den tunga godispåsen var hälften frukt. Hellre mindre påse än den bedrägliga barnfrukten. Den kan finnas i en skål sidan om.
Mitt bästa kalasminne är när jag och mamma stansade ut ost- och leverpastejssmörgåsar med pepparkaksformar! Hjärtforamde småsmörgåsar är grejen!
Min guddotter är väldigt förtjust i russin – borde inte alla de nya spännande sorterna som finns nu kunna vara en hit? Beroende förstås på hur små barnen är – de kanske inte är lika lättflirtade när de passerat 3-årsåldern. Jag har inga barn själv, så jag famlar i blindo, men om jag (av någon outgrundlig anledning då) skulle ställa till med barnkalas skulle jag nog prova med hemgjord dinkelpizza och kanske hyra en liten chokladfontän och låta ungarna doppa fruktbitar däri. Då jämnar kanske det onyttiga ut sig lite i alla fall…?
Jag ville aldrig ha någon godispåse när jag var liten för jag visste att det låg mandariner och ballonger där i och då var jag hellre utan godis.
Tårta och kakor tyckte jag var äckligt och ville hellre ha en smörgås….tror jag var ett konstigt barn.
Sjalv skulle jag nog poppa popcorn, göra chokladbollar och gå till Hälsokostaffären och köpa mitt favvogodis fruktpure gele.
Har inget emot socker och fett men som Lisa så tycker jag att farliga färgämnen som gör ungarna hyper är onödigt.
Men faktiskt det viktigaste för mig och mina kompisar var aldrig någonsin maten och godiset utan lekarna….tror inte vi hade saknat godis och tårta om vi inte hade fått någon vi hade inte haft tid.
Allt som är smått är kul! Miniköttbullar på pinne, minitacos på nachos, minipajer, minimackor minicupcakes, superlätta som barn kan vara med och dekorera själva. Plättkalas där alla får göra egna små plättårtor. Pizzabullar brukar vara poppis! Lägger upp minicupcakes (ok, mina har nog ganska mycket läskiga färgämnen…) och pizzabullar hos mig!
Hade visst fyllt i fel adress till min blogg. Nu är det rätt.
Vi har haft ett antal kalas de senaste 10 åren. Det mest uppskattade var nog bål med skräcktema. Bålen består av röd fanta blandad med äppeljuice. Precis innan man serverar lägger man i en “blodig” hand som är tillverkad av jordgubbssaft som är fryst i en gummihandske. Effekten var än bättre när det fanns grön fanta men det blir gott även med den röda. Alltsammans serveras sedan i ett nedsläckt rum med på ett bord med svart duk och några ljuslyktor. För att göra det extra spännande stället man även fram en skål med varmt vatten och kolsyresnö som avger mystisk rök. Både barn o vuxna är fasinerade. Lägg bara inte kolsyresnön i bålen. Man kan få kylskador av pyttebitar. Jo jag vet det är massa färgämnen i läsken. Man skulle kanske kunna byta ut fantan mot flädersaft o mineralvatten eftersom det i ursprungsreceptet var grön fanta med om jag inte minns fel lite syrlig smak.
På 2-årskalaset gjorde vi engelska sandwiches med gurk- resp äggfyllning, solbullar, fruktspett och pannkakstårta. Juice till barnen, iste och jasminte till de vuxna. Nu är ju 2-åringar inte så medvetna än kanske, de åt mest av fruktspetten. Och i godispåsarna hade vi popcorn, gojibär, 3-4 bitar lösgodis och en liten present. Men som sagt, det där håller nog inte för äldre barn.
F ö håller jag med Kristin, så länge det är miniatyr är det bra, även för vuxna.
vi satsade på ett frukostkalas i sockrets tecken!!! Kinderägg isf vanliga ägg, en ost gjord av mandelmassa, fanta isf juice, salta sillar i makrillkonserven, semmelbröd isf frukostfralla. När kalaset var över kunde vi leende lämna över sockerstinna barn till deras föräldrar. Onyttigt – visst, men ungarna har snackat om det i flera år.