Världens godaste mandelpotatissoppa, en rejäl moralkaka och friterade potatisskal

Jag avskyr verkligen att slänga saker. Till och med trasiga strumpbyxor bär emot att stoppa i soppåsen. Böcker ska vi inte tala om. Man vet aldrig när man kan behöva någonting, och hade jag inte flyttat så många gånger (och därmed tvingats till uppslitande uppbrott från saker jag tio minuter senare har glömt att jag någonsin ägt) hade jag garanterat varit en ambulerande soptipp idag.

Det här är något jag utan tvekan ärvt från min far, som redan när det öländska barndomshemmet byggdes förutseende nog såg till att bygga två lador till byggnader. Det ena var ateljén, som förutom en tryckpress stor som en normal studentlya även innehåller groteska mängder konsthistorisk litteratur, pälsar köpta på second hand, allsköns bråte  och – upptäckte jag förtjust under min uppväxt –  groteska mängder hamstrade Anton Bergh-marsipanägg. Det andra var prylboden. Bislungor, en enorm cirkelsågbänk som en gång klöv fingrarna på honom, borrverktyg, skiftnycklar, trasmattor, saker som jag skulle behöva bildgoogla för att veta namnet på. Det finns sådana enorma mängder bråte att jag blir förtjusat matt bara av att tänka på det.

Men ändå. Man kan ju inte slänga saker? De kan ju komma till nytta. Även trasiga elektriska apparater kan vittjas på delar, och rätt vad det är har man fusionerat en glassmaskin med en köttkvarn och livet blir roligare (ja, båda ligger nu isärplockade och jag tror mig ha en lösning på hur den döda köttkvarnen ska kunna donera delar till den livshotande diagnos jag ställt på glassmaskinen).

Och värst är min återvinningsåkomma när det gäller mat. Sätt mig på att skala jordärtskockor och ni kommer se en Margit vars stresshormonhalter ligger på samma nivå som en kvinna under förlossning. Skratta gärna, men jag kokar faktiskt soppa på de sköljda skalen. Men så äter jag också bättre luncher än de flesta av er om man justerar för kostnaden.

Nu kommer här en föreläsning som ni kommer tycka är obehaglig. Varsågoda. Man får inte slänga något man kan äta. Det är oförskämt! Det är att spotta bonden som odlat grönsakerna i ansiktet. Eller att sparka på det ullgulliga lamm man åt till middag. Det är en lyx vi enkelt vant oss vid i överflödssamhället och som få ifrågasätter nu när tid, och inte pengar är en bristvara. Men det är faktiskt inget som är okej. Grönsaksputs kan kokas till buljong. Ben och putsrester sparas i påsar i frysen tills man fått ihop tillräckligt med material för att fylla sin största gryta till ett buljongkok. Rester kan nästan alltid ätas på smörgås. Eller i en omelett. Blomkålsblad är en grönsak i sig. Liksom rödbetsblast.

Så också potatisskal.

Jag ser redan hur ni muttrar och oroar er för jordbakterier och krångel, men det finns inget som helst skäl att slänga potatisskal och köpa chips. Receptet nedan inkluderar även en av världens bästa soppor, för annars börjar ni väl slänga själva potatisarna i er jakt på skal.

Mandelpotatissoppa med gruyere, bacon, trattkantareller och friterade potatisskal

Receptmakare: Margit RicHert

Portioner: 4

Tid: 1 timme

Det här är en av de bästa, mest tröstande och trevligaste soppor man kan äta så här års. Gör den.

För övrigt: Gruyere är en av de allra bästa ostar i min värld. Den, mandelpotatis och svamp är en de mest sublima kombinationer du kan föreställa dig. Jord, nötter och smörighet är de smakvänner som fungerar som ett perfekt ackord.

• 700 g mandelpotatis
• 3 dl neutral olja
• 3 schalottenlökar
• smör till stekning
• 7 dl vatten
• 1 buljongtärning/pod (jag tog polsk svampbuljong som du hittar i polska butiker och som är fullkomligt fenomenal, men kycklingbuljong på pod är ett annat bra alternativ)
• 2 dl grädde
• 2 dl riven gruyere
• till servering:
• 2 dl stekta trattkantareller eller vad du nu kommer över för svamp
• 100 g bacon, stekt och skuret i mindre bitar
• de friterade mandelpotatisskalen
• strimlad persilja eller en ruska färsk timjan

1. Skala potatisen. Skär potatisen i bitar och lägg åt sidan så länge (under vatten tills du ska använda den). Skölj potatisskalen.
2. Koka upp en kastrull med vatten och låt potatisskalen koka tre minuter. Ta upp dem, spola dem i kallvatten och låt rinna av ordentligt. De får gärna torka utspritt på hushållspapper så länge du har tid.
3. Hetta upp oljan i en kastrull som är så pass stor att det är 2/3 kvar till kastrullens kant när du hällt i oljan så riskerar du inte att allt kokar över och orsakar kaos. När den är runt 160 grader (eller när det bubblar riktigt ordentligt om en bit potatisskal du slänger i) friterar du skalen i omgångar. 3-4 minuter är lagom, potatisskalen ska få fin färg. Ta upp, låt rinna av på tidningspapper och salta.
4. Gör soppan. Hacka löken och fräs den i lite smör tills den blir genomskinlig. Tillsätt buljongtärning, vatten och potatis.
5. Låt koka minst tjugo minuter eller tills mandelpotatisen är helt mjuk.
6. Mixa allt snabbt och tillsätt grädden. Låt sedan koka upp och sjuda ett par minuter. Ta sedan av värmen och rör ned osten. Låt det inte koka sedan, för då blir osten trådig och grynig.
7. Servera soppan med svamp, bacon, persilja (eller timjan!) och en rejäl driva friterat potatisskal. Fetlent möter fetkrispigt.