Vårsol? Jodå.

På jobbet kan jag understundom se ut genom ett fönster. Idag såg jag något som bådade gott, riktigt gott. En dörr i huset mittemot öppnades och två bleka ingenjörer gick ut (i och för sig ingen ovanlig syn på mitt jobb). De gick nerför en ståltrappa och när de kom ut i solen hajade båda till och vände sig om, liksom träffade av något. De kisade och pekade uppåt och log faktiskt. Det var lätt att räkna ut vad de råkat ut för: upplevelsen av vårsolen, en plötslig och märklig inkarnation av det iskalla ljusklot som knappt ens orkat upp över horisonten för att håna oss under vintern. Genast såg jag de två ingenjörerna för vad de var: urtida varelser som hålögda, urlakade och rufsiga precis krupit ur sitt vinteride och nu stod i begrepp att fälla vinterpälsen, om några veckor kommer förvandlingen till människor vara komplett.

Det var dessutom på jobbet jag såg det allra första vårtecknet för några dagar sedan: en snödroppe som inte hade tvekat det minsta när snön på en innergård smält undan. Något bildbevis blir det nu inte, jag är en laglydig typ, men avsaknaden av bild kvittar nog, ni vet redan hur en snödroppe ser ut. Det gick dessutom rykten om några gula blommor som växte vid en vägg längre bort. Vintergäck, skulle jag gissa på, jag får väl ta och titta efter någon dag, men det är bråttom. Allteftersom vårsolen piskar det vita möglet och tvingar in det i skuggorna kommer allt fler blommor och blad upp. Om bara ett litet tag behöver jag inte ens leta. Det är lite trist.

Om ni orkat läsa ända hit kanske ni orkar läsa lite till. Här en länk till månadsnotisen för Mars som jag fått äran att skriva för den lokala svampklubben. Jag följde upp det föredrag jag höll nyligen om torkad svamp och skrev lite om om umami. Mars är annars ingen vidare svampmånad, jag kan knappt tänka mig en sämre. Kan ni?