Idag har vi lekt verklighetens folk och åkt både till IKEA och gått på bio (jodå, Avatar 3D).
Som vanligt på IKEA handlar jag på mig kopiösa mängder värmeljus och servetter, vilket egentligen är det enda jag behöver där. Men alltid finns det åtminstone en tallrik eller uppläggningsfat som jag bara måste ha. Har ju en matblogg, vettni. Med foton. Att det sedan hamnar längst in i skafferiet är ju en annan sak. Idag blev det två små violetta glasskålar som ska fyllas med en sallad på kamchatkakrabba vid nyår, tror jag.
Och vetnivetnivetni? Jag har beställt en rådjurssadel- från knugen själv. Eller Drottningholms jaktlag i alla fall. Men det är roligast att intala sig att det är allas vårt majestät som har fällt den själv. Jag tror att jag ska renskära den, koka en mörk, fin sås på benen och servera med trattkantarellrisotto. Och får jag bara tag på lite krokfjälster (har beställt på ICA, men tjejen i charken hade ingen aning om vad det var, än mindre om de kunde ta hem det) tänkte jag använda putsbitar till att göra en liten söt, kryddig rådjurskorv till. Vi får väl se vad det lider…
Och filmen då? Tjohej och hopp mellan träden och full fart framåt. Rejält med neonfärger och självlysande blinkande saker (tänk rejvfest på 90-talet), blåa humanoider, galna amerikanska militärer och en story som var Pocahontas i framtiden. Naturfolksromantik deluxe, inklusive ett par riktigt pinsamma new age-stunder när det ska sjungas helande sånger.
Men ärligt talat, jag har faktiskt inte varit på en så kul matiné sen barndomens Indiana Jones. James Cameron kör på i 150 blås. Själv sitter man i sidovagnen och då är det bara att hänga med. Mårten Blomqvist skrev i DN att man bör lämna hjärnan hemma för att uppskatta filmen. Men det behövs inte, den blåser ur öronen alldeles av sig själv.
Kommentarer
6 svar till ”Violetta små skålar och stora blåa män”
jag ska se Avatar i morgon och kommer att älska det trots att jag hört att det var som Dansar med vargar fast befolkat med smurfer.
Jag tror krokfjälster finns på de flesta ICAlager så det ska nog inte vara några problem att beställa. Däremot kan det nog vara bra att förtydliga att det handlar om korvskinn, eftersom det kan finnas folk som inte vet vad det där (speciellt nu i juletid när det är en massa vikarier inne).
Lisa: Jo, “Dansar med smurfar” var det väl South Park-gänget som myntade? Och det är en rätt korrekt beskrivning…
Martin: Jo, jag förklarade vad det var för tjejen och hon antecknade snällt, så jag hoppas på krokfjälster i veckan. Ska få låna köttkvarn av en kompis så jag tänkte göra mängder av korv… :)
jag vet inte riktigt vad man ska tycka om människor som jobbar i charkdisk och dom inte vet var -fjälster är.
Liksom människor i blomsteraffärer som inte vet de enklaste betingelser som orkidéer lever under. Eller andra blommor. Nej, man kan inte ta hem orkidéer under minusgrader, och nej, de ska inte vara planterade i glaskrukor och jo, det finns apelsinblomspollen att få tag i i sverige. Och ännu mer frustrerad blir jag när de inte vet saker om mat i mataffärer.
Eller den gången när jag frågade efter Dantes Inferno i en bokhandel. Näe, den hade de inte, prova på ett antikvariat. Boken stod, i pocket, två meter bakom den eländiga människan. Jamen, så mycket yrkesstolthet var det.
Jessika: Nej, det kan vara minst sagt irriterande när man vet mer än den förmodade”experten”, men samtidigt är det ju något man får försöka glädja sig åt, att man kan så mycket! :)
Det är sant :)