2013-10-23 av Margit Richert
When it rains, it pours
Jag satt i Soller, Mallorca på min första semester på fem år. En kall öl. Njöt av butifarran, olivoljorna och det fluffiga vita brödet. När min mobil plingade till och jag blev erbjuden en gratisresa till Sardinien var min första impuls att tacka nej. Herreminjävlaje, jag hade just åkt från Pollenca på serpentinvägar och nästan gjort som min mor för alla de där åren sedan, dvs satt mig ned på bilgolvet och storbölat av skräck över stupen.
Jag är så himla glad att jag inte följde min första impuls och tackade nej. Jag har haft en vecka så fantastisk på Sardegna att jag aldrig kommer kunna släppa den ön. Jag hoppas att ni följer med mig dit under veckorna som kommer. För jag har så mycket bloggmaterial.
Kommentarer
Härligt att du fått resa och må gott!
När blir resan till Mongoliet?
När jag får visum. Vilket inte är lätt när man är någon slags skribent, visade det sig. Jag ger mig dock inte.
(fast det var inte mongoliet, utan kazhakstan.)
Så härligt det låter! Har du ändrat uppfattning om det italienska köket nu? För jag vill minnas att du menade att det var överskattat?
Dina texter är så levande att jag känner smaken av sjöborre( har inte smakat, än)och så mycket finns kvar att uppleva!Tack.
Sidor