Precis som fanatiker, konnässörer, freaks och nördar inom alla områden tenderar att söka sig mot svårare musik, fräna dofter och säregna kompostioner, så har även jag hamnat i träsket att uppskatta “svårare” cocktails. När jag först började mixa med lite mer emfas än bara en enkel GT eller en torr drajja så gick jag verkligen igång på söta, halvsyrliga kompositioner. Det gör jag i regel inte längre. Det finns dock undantag, och precis som jag så ofta betonar – kombinationen tillfälle och person skapar förutsättningarna för den uppmärksamme bartendern. I bland ska det vara kärvt, medan det i andra lägen är nödvändigt med lite insmickrande sötma.
Denna cocktail har druckits i alla tider, ja i alla fall sen förrförra seklets särla dagar. Farfar drack den, farsan drack den när han med glasartad blick lade ögenen på min ömma moder för första gången. Ja, i princip alla har någon gång druckit en Whiskey Sour. Det gör den inte tråkig, utan klassisk. Sour som koncept är en tacksam väg att gå som mixolog. 4 delar sprit, 2 delar syrligt, 1 del sött. Det går således utmärkt att hitta sina egna sköna kombinationer av dessa smaker. Take it away!
Precis som med tonicens ursprung så får vi bege oss till Peru för att hitta sourns vagga. 1872 lämnade sjömannen Elliot Stubb skeppet Sunshine och tog sig i land i Iquique, fast besluten att slå sig ner och öppna en bar. Området var fullkomligen nedlusat med limefrukter och den idoge Stubbs härjade vilt bakom bardisken för att hitta nya intressanta drinkar, de flesta med lime som syrlig ingrediens. En vacker dag lyckades han blanda ihop whiskey, lime och socker. Drycken var sensationellt god. Den blev snabbt barens signum och han valde att kalla den för sour efter de syrliga tonerna från limefrukten. Whiskey Sour var född. Den skulle sedermera ingå i 30-talets cockatailbibel – The Savoy Cocktail Book av Harry Craddock.
Ok, en sour kan göras på många sätt beroende på vilken spritsort man har som bas och vilken syra man väljer. Whiskey Sour i sin tur kan också varieras. Man kan använda skotsk whiskey, irländsk whisky, bourbon eller rye och får då helt olika drinkar. Originalet är säkerligen bourbon eller rye, och det är precis dessa jag föredrar i en Whiskey Sour. Spara inte in på whiskeyn bara. Välj en premium bourbon som till exempel Maker’s Mark. Har ni rye whiskey så prova gärna det. Underbart! Håll er gärna borta från Four Roses och Jim Beam. Det tjänar du på. Garanterat.
Whiskey Sour är en klassiker. Det smakar som en klassiker. Och ser ut som en klassiker. Den är inte särdeles komplex i smaken, men genuint god. Passar utmärkt efter en dag med lättsamma aktiviteter eller tillsammans med en nyvunnen kärlek. Jag håller det dessutom för högst sannolikt att de allra flesta uppskattar denna cocktail. Den är söt, men inte så söt att den blir tråkig. Den är tung, men inte så tung att den blir kärv. Den är syrlig, men inte sur. Passar transvestiter, sjömän, byråkrater, fjortisar, damer på syjunta och herrar med mjäll.
Whiskey Sour
- 6 cl bourbon eller rye whiskey
- 3 cl citronjuice
- 1,5 cl sockerlag
“Shejka” för allt vad tygen håller tillsammans med massor av is. Sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med ett cocktailkörsbär eller två.
Skål!