Det persiska riket påbörjade en invasion av det antika Grekland runt 490 f.kr. I två anfallsvågor som totalt pågick i nästan 10 år så utgöts en hel del blod och både perser och greker drabbades hårt. Men samtidigt skedde ofrånkomligen ett visst kulturellt utbyte. Två väsensskilda kulturer möttes och blev både förfasade och nyfikna på varandras sedvänjor och tankesätt. Bland annat tog grekerna över en del av persernas matkultur, främst den som gällde friterad potatis. Det tog inte lång tid innan vanan att fritera potatis spred sig över landet, och grekernas rationella tänkande ledde till att man började skära potatisen i smala stavar för att snabba på tillagningen.
Än i dag lever den här sedvänjan kvar i Grekland, åtminstone i den lilla staden Parga på Greklands västkust. För att hedra sitt rika kulturarv har man valt att servera potatis skuren i stavar och friterad till ett mellanmjukt tillstånd till precis varje rätt som serveras på stadens restauranger. Det skall förmodligen symbolisera hur persernas lansar sloknade inför den massiva kraften i grekernas motstötar.
Här i Parga har jag för första gången fått smaka xorta, en grönsaksrätt bestående av gröna blad med stjälkar som steks kokas och serveras med citron, olivolja och salt. Smaken är lite obestämt aromatisk, åt spenathållet men med viss beska. Det viktigaste tycks vara att örterna plockats vilt och sålts under rätt namn. “Aromatiska örter” är den närmaste beskrivningen jag råkat på.
Men samtidigt har jag lagt märke till att det växer ovanligt mycket av någon slags målla på gårdsplanen till vårt hotell, och i ett rent höftskott så rev jag åt mig en planta och sprang iväg till tanten vi hyr av och frågade, är det här xorta? Och det var det! Samtidigt är det inte hela sanningen, fler arter än målla ingår i xorta. Vilka dessa kan vara vet jag inte. Vill någon hjälpa mig med det vore jag tacksam.
Kommentarer
12 svar till ”Xorta”
På Kreta fick jag lära mig att horta är ett samlingsnamn för gröna ätbara blad i största allmänhet. Med andra ord, det finns inget recept: man tar vad man hittar.
Ofta används grön amarant, vlita. Spana in de färska bladen här: http://skafferiet.taffel.se/tag/vlita-gron-amaranth/
Så som M skriver har jag också lärt mig. En till mig bekant Nonna uttryckte sin avundsjuka över vårt utbud av ραδίκι, radiki som enligt henne är det viktigaste bladet i horta. Det tog ganska lång tid att reda ut att det var maskros hon menade. :)
Hittade denna länk:
http://dimitriosliv.wordpress.com/2010/01/29/gratis-ar-gott/
Du får väl ställa in dig lite hos tanten, så kanske hon lär dig vilka växter som passar :)
Jag har fått lära mig att potatisen kom från sydamerika för några hundra år sedan.
Janne: Författarens frihet?
Janne: det var min reaktion på att det serveras pommes till precis allt här, till och med till stifadon.
Jag forskar vidare i xortan, gåtan som förmodligen inte har ett svar.
Ser fram emot din svenska Allemans-variant.
Här är ett annat recept där det slängts i lite av varje.
http://greek-recipes.blogspot.com/2008/03/xorta-boiled-green-leafy-vegetables.html
För ca 25 år sedan hade jag en grek som granne vid odlingslotten. Han odlade mängder av grönkål, men hade en jobbarkompis (svensk) som skötte odlingarna.Men det var greken som bestämde och på lotten odlades i huvudsak grönkål. Jag frågade vad de använde den till och fick till svar att den stektes sakta i olivolja, kryddades med svartpeppar och vitlök + citron. Grönkål á la greque.
Spännande att läsa om dina iakttagelser.
Det som växer här på gården måste som Anna tror vara vlita, dvs någon form av amarant. De står inte alltför långt från mållorna.
Igår åt vi vlita. Den smakade inte speciellt beskt, faktiskt smakade den inte speciellt mycket överhuvudtaget.