Så drog domedagsregnmolnen bort och öppnade för en klar och hög hösthimmel. Svampläge – för dem som har ställen – och björnbärsläge för dem som har sådana. Och det har jag, plenty.
En av fördelarna med den väldiga Revingehed är, som jag tidigare nämnt, att kor kan ströva fritt över stora ytor året om. Det ger ett fantastiskt kött och betet håller nere vegetationen. Fast just när man ska plocka björnbär är korna mest till besvär.
För det första är de ohyggligt nyfikna. De spanar in en på långt håll, låtsas som om ingenting men gör gradvisa förflyttningar. Några deciliter björnbär senare är du helt omringad av hundratalet kor och en liten falang har även skurit av vägen till bilen. Då brukar vi hoppa över ett stängsel mot intilliggande åkrar och stå där och glo för att se vem som ger upp först. Det brukar inte vara korna. För det andra gillar kor nämligen också björnbär – och helst sådana som de slipper riskera mulen för.
Igår hann jag bara plocka en halv liter innan jag såg att förflyttningen hade börjat, så jag skyndade tillbaka till bilen och körde till ett annat ställe. Och det visade sig vara en riktig höjdarplats i år!
När jag var liten plockade vi otroligt mycket björnbär varje höst så de skulle räcka att ha i morgonfilen hela vintern. Min pappa brukade stampa upp små gömslen till mig så att jag skulle komma tillräckligt långt in i snåren.
Nu för tiden får jag göra jobbet själv och med bestämda kliv trampade jag rakt in bland de taggiga revorna för att komma åt de mognaste bären. De växer till synes undantagslöst tillsammans med nässlor, men det är smällar man får ta om man nu hittar en buske full med saftstinna bär.
Väl hemma kände jag mig lite fafnerskt snål, inte skulle vi väl äta upp alltsammans med en gång? Förra året vid den här tiden gjorde jag en solgul saffranspannkaka med björnbär, men jag får nog plocka fler bär innan jag gör den igen. Så erinrade jag mig min vän Joannas fina hallongrotterecept som jag tänkt prova. Björnbärsgrottor vore något, det!
Björnbärsgrottor
Receptmakare: Joanna Roudier Badylak/ Anna Billing
Portioner: 20 st
Tid: 35 min
Jag ändrade en del i Joannas recept, brydde mig inte om sylt utan rörde färska björnbär med några skedar socker. Dessutom tyckte jag att kanel skulle vara fint i, så jag spetsade degen med det istället för det rekommenderade vaniljsockret.
Sedan har grottfantaster ofta olika åsikter om gräddningen: vissa vill ha dem ljusa, andra gyllenbakade. Jag ansluter mig till den senare gruppen och ökade på gräddningstiden.
- 200 g smör, rumstempererat
- 1 dl socker
- 1/2 tsk kanel
- 1 tsk bakpulver
- 4 1/2 dl vetemjöl
- 1 1/2 dl färska björnbär
- 2 msk socker
- Ställ in ugnen på 175 grader.
- Vispa socker och smör riktigt fluffigt i en bunke med elvisp. Om du vill kan du prova att utesluta bakpulvret och istället vispa smöret riktigt länge och sedan sikta mjölet ordentligt genom en sil. Det blir inte fullt så möra, men mycket goda ändå.
- Blanda annars först mjöl med bakpulver och kanel och rör sedan ner i smörkrämen tills du har en fast kakdeg.
- Forma en lång rulle och dela den i 20 delar. Forma varje del till en boll.
- Ställ upp 20 bakpappersformar på en plåt, lägg en boll i varje form och tryck en fördjupning med tummen.
- Rör björnbären med socker och lägg ca en teskeds fyllning (eller två bär) i varje fördjupning.
- Grädda kakorna i mitten av ugnen i 24-26 minuter (23 minuter för bleka). Sockret kring björnbären kristalliseras lite, men det har jag inga problem med för syran från de färska bären gör sig fint med den söta kakan.
Kommentarer
15 svar till ”Augustiskatt: Björnbärsgrottor”
Ljuvligt! Lyllos dej som har björnbär om knuten sådär! :)
Mikkan: Försöker tänka på det när jag saknar blåbär/lingon/svamputbudet i skogen. Fälten har andra smaker man kan ta tillvara på.
Anna, svampen finns där nere, tro mig! Har du verkligen sett efter i bokskogarna?
Vi såg massor av björnbärskart när vi var på vår österlensemester. Det stör mig lite, jag har aldrig ätit ett moget vilt bjärnbär i hela mitt liv.
Peter: Jag veeet att den finns, men hatar att vara sist – det ger upphov till låga karaktärsdrag hos mig. (Men sådär mellan dig och mig har jag inte gett upp helt ännu)
Mogna vilda björnbär är mycket godare än de trädgårdsodlade. Det är något med syran som får dem att smaka äng och gör att sötman blir friskare än hos trädgårdsodlade.
Till exempel har ni stor lökbrosking, när vi häruppe får hålla till godo med den lilla. Just ja, och så har ni djävulssoppen då och då… :)
Men så gott!
Björnbär är fantastiskt gott! :-)
Björnbär… det enda bär jag saknar så hjärtat värker av längt.
Peter: Nu har jag faktiskt haft lite svamplycka för omväxlings skull :)
Bendel: Tack!
Anna, Fjällmor: Och det verkar dessutom bli bra skörd i år tralala
Nu har jag plockat mitt livs första björnbär och tänkte på ditt blogginlägg när jag såg bären lysa i buskagen. Nu gäller bara att bestämma vad jag ska laga av demför att de bäst ska komma till sin rätt och ge mersmak…
Hannah: Är du också helt rispad om armarna? Om du fick ihop mycket björnbär borde du nog dra till med saffranspannkakan med rårörda björnbär. Sylt i all ära, men det tar bort den där friska syran som är så fin.
Jag har aldrig plockat björnbär, men det låter onekligen riktigt spännande:-D
Tina: Det underlättar om man är smått masochistikt lagd, det kan göra ont – men det är värt det ;)
Så avundsjuk jag är, jag älskar björnbär. Min sambos vänner som bor nära lund hade stora buskar björnbär på sin tomt, men dom sa att dom oftast brukade dö frost-döden hos dom innan dom blev klara. Själv hoppas jag att dom får ett toppenår så man kan tigga till sig några liter av dom.
Emil: Det är lite lurigt med björnbär, ställena flyttar liksom på sig. Där jag för några år sedan plockade massor ger nu skral utdelning, bären har torkat i förtid, utvecklas inte från karten eller så blir det ingen frukt efter blomningen. Men så poppar det upp en ny buske som är rikbärande någon annan stans. Jag vet inte riktigt varför, men har någon ett svar skulle det vara intressant.