Ibland gör man det för svårt för sig. Med “man” menas i det här fallet jag. För jag konstrar till det i den milda grad att recepten blir evighetslånga och ibland när jag gör något rasande gott tänker jag: “Äh, det här är ju så banalt att det är löjligt att blogga om.” Men nu när jag tänker tillbaka på den gångna veckan inser jag att det vore tjänstefel att undanhålla er torsdagens tillpiffning av kokt quinoa.
Jag älskar quinoa, det lilla grynet som får en vacker gloria när det kokas och dessutom är mättande och trevligt fetaktigt med en mustig men ändå mild smak av sesam och jordnötter. Nu hade jag en hel del kokt kall quinoa i kylen och ville fiffa till det så att det blev ett värdigt tillbehör åt den pankopanerade fisken. Något som var raffinerat nog för de vuxna utan att provocera barnen i onödan. Så här gjorde jag:
Paprika- och ingefärsfräst quinoa
Receptmakare: Lisa Förare Winbladh
Portioner: 4
Tid: 10 minuter
Den här kombinationen är larvigt enkel men rymmer en sådan magi at den förtjänar ett eget recept. Paprikan måste verkligen hackas yttepyttefint. Om du är lite ovan kan du faktiskt finriva hälften av den för att få liknande effekt. överdriv inte kryddningen. Finessen är att quinoans egen milda smak samspelar så fint med de andra.
- 6 dl kokt ljus quinoa
- 2 pyttesmå schalottenlökar, mycket finhackade
- 2 tsk mycket finhackad ingefära
- 1/2 liten röd paprika, extremt finhackad
- 1 1/2 msk neutral rapsolja eller mycket mild olivolja
- Hetta upp oljan i en panna och tillsätt ingefära och lök. Stek sakta på låg värme tills löken fått en gnutta färg. Tillsätt paprikan och låt fräsa sakta på mycket låg värme tills paprikan mjukat helt och släppt mycket av sin färg i oljan. (Om du råkar ha finosherry hemma slår du i en tsk men inte mer.)
- Vänd ner quinoan, höj värmen en smula och värm under omrörning. Svårare var det inte.
Kommentarer
12 svar till ”Larvigt lättlagad quinoa”
Har inte direkt tänkt på quinoans vackra gloria förut, vilken vardagspoesi!
Ja tack, gärna, trots att jag inte är ett jättestort quinoafan. Jag har migrän och behöver äta men har ingen som lagar mat åt mig.
Anna: Man kan säga att de är som små Saturnusar också om man är lagd åt det hållet.
kristin: Önskar att du var min granne så skulle jag komma över med ngt gott! (Lätt att lova! Hehe!)
Tack!
Jag älskar faktiskt quinoa så det här ska testas !
Tillpiffningen liksom förstärker quinoans egen smak på något märkligt sätt. som sakt är pankopanerad fisk och grön chilisås god till. Grönsallad fick vi också…
Tack för det tomma löftet i varje fall :) Jag fick snällt laga lite mat åt mig själv!
Jag har en lika enkel quinoarätt;
Börja koka quinoa precis som vanligt, lägg på lite tärnad korv, kanske falukorv, ovanpå. Låt koka 7-10 minuter och toppa med röda linser av 10 minuters sorten. Koka klart, lufta tvärt och låt familjen njuta!
Lite geggigt men gott och hyfsat snabbt :)
—
Åh vad skönt det var att tänka på annat än julen i några minuter! Tack Lisa!
Jag ser quinoa som ett simpelt frö snarare än ett gryn, närmast släkting är ju molla. Du läser mer om det som jag skrev 2008 http://tabberaset.blogspot.com/2008/09/min-molla-slkt-med-quinoa.html och rart är hur lobbyister och tillskyndare kan få folk i gemen att äta koföda och samtidigt hylla det som gott när det i själva verket smakar ärgig metall och ogräs. (Men se kejsaren är naken)
Hej Lager; jag vet mycket väl att quinoa är släkt med målla eftersom jag skrivit om det för många, många år sedan för Gourmet. Jag tycker inte att frön är ett dugg simpelt, många av mina bästa vänner i köket är frön. Alla i min familj tycker att quinoa är kanongott. Barnen tjatar om att vi ska laga just den här rätten fler gånger. Du kanske inte tillagat det rätt? Men alla har ju väldigt olika smakupplevelser, just metallsmak är klassiskt att vi upplever mycket olika, för mig smakar quinoa enormt mycket jordnöt och sesam.
Om man är van vid vitt ris smakar det säkert läskigt med annan, mer näringsrik basmat. Vi vill inte att barnen ofta ska äta något som är så trist ur närings-, GI och miljösympunkt som vitt ris.
Jag vill minnas att vi varit inne på det här förr – då gällde det en fullkornsspagetti som Du försökte sälja in och jag hävdade att det inte smakade annat än tråkig kartong och Du hävdade att “bara man blir van”. Det är nog möjligt att man kan vänja sig till både det ena och det andra – men man kan fråga sig varför ty likväl smakar det papp och metall om fullkorn och frö.
Lager:
Fullkornets fylliga, mer vuxna smak är något en del lär sig uppskatta precis som andra smaker. Det är tråkigt att du inte uppskattar det men de flesta utvecklar en kärlek till det. Jag har aldrig, ens som barn, gillat vita grejor. Jag tycker det smakar sött, opersonligt och trist.
Quinoa hade jag inga som helst problem att “sälja in” barnen älskade det. Jag älskar det, Johan är faktiskt något mer skeptisk men gillade verkligen rätten ovan.
Varför man ska äta fullkorn och frön? Tja, det finns ganska starka etablerade samband mellan GI och fullkorn och hälsa. Jag blir mörkrädd när jag kikar i en näringstabell och ser hur lite näring t ex jasminris och basmatiris innehåller. Du som är historiskt bevandrad känner säkert till beriberins härjningar som gått i det högpolerade vita värdelösa risets fotspår. Beriberi förekommer fortfarande endemiskt i t ex Thailand och i Sverige är tiaminintaget rätt lågt.
Med tanke på att det kritvita riset i många fall är som att äta socker; hårt processad onaturlig industrimat utan näringsämnen med högt GI finns det goda skäl att lära sig gilla fullkorn och frön. För nästan alla människor är det dessutom rätt lätt. Naturligtvis krävs det lite andra tekniker och smakkompositioner, men det är ju bara roligt. Sen är det ju en annan fråga hur mycket kolhydrater man ska äta överhuvudtaget…
Om du bestämt dig för att väletablerade hälsoskäl är irrelevanta och att quinoa smakar räligt i din mun får du väl äta annat gott och skriva om det i din blogg. Jag förstår inte riktigt vad som är ditt problem.
Att skiva/finacka paprika.
Lättast med paprikans skinnsida ned mot skärbrädet, enligt min erfarenhet.