Nu bär det snart av till hälsosamma, stärkande fjällen. Ungefär i Torsby brukar jag känna att jag passerat en gräns: Grönsaksgränsen. Tur att jag inte är vegetarian där, det torde vara en riktig utmaning med ett så påvert utbud.
I närbutiken vid skidcentrat är lägsta nivån på grönsaker riktigt låg. Palsternackorna är rynkiga, salladen i upplösningstillstånd och gurkan ofta sur i mitten eftersom den frusit under transporten. Ändå säljs de till fullpris. Jag har ifrågasatt kvaliteten vid något tillfälle, men handlaren ryckte bara på axlarna: passar det inte så… Avsaknad av konkurrens gynnar inte konsumenten, det står helt klart. En annan butik några kilometer längre bort har ett större och fräschare sortiment, men där smäller man lätt hela semesterkassan i frukt- & gröntavdelningen.
Ja, det är naturligtvis transporterna och avstånden det handlar om, det förstår jag också. Men om nu varorna fraktats hela vägen från kontinenten, varför ge upp på sluttampen?
En lösning är att göra sallader med mycket torkade eller konserverade råvaror. Dem kan man ju alltid släpa med hemifrån om man vill spara pengar. Tillsammans med nödprovianterad morot, lök eller selleri kommer man en bra bit på väg.
För några år sedan besökte vi den italienska skidorten Courmayeur. På Bar Roma åt jag den bästa after ski-buffén någonsin. Underbara sallader med gryn, linser och bönor som mättade utan att man riskerade bli komatös. En av dem gjorde jag en variant på när jag kom hem:
Alpin sallad med tonfisk & borlottibönor
Receptmakare: Anna billing
Portioner: 4 (som lunch)
Tid: 10 min
- 2 burkar x 150 g tonfisk i olja
- 2 burkar x 410 g borlottibönor
- 1 litet blekselleristånd
- 2 paprikor (helst vit, annars grön)
- 2 schalottenlökar eller 1 bit purjolök
- 1/2-1 dl svarta oliver
- 2 msk rödvinsvinäger
- 5 msk olivolja
- salt och svartpeppar efter smak
- Skölj och ansa bleksellerin. Spara vipporna och skiva stjälkarna så tunt du kan. Skiva även schalottenlöken/purjon och paprikorna på liknande sätt.
- Häll borlottibönorna i ett durkslag och skölj av dem.
- Blanda grönsaker och bönor och lägg upp i en skål eller direkt på tallrikarna (snyggast).
- Bryt försiktigt tonfisken i stycken – smulad tonfisk gör ingen glad – och fördela tillsammans med oliverna över salladen.
- Toppa med sellerivipporna och häll över vinägretten strax innan servering.
Kommentarer
9 svar till ”Över grönsaksgränsen”
My god, tiderna förändras! När vi var små räckte en burk tonfisk till 5 personer i en tonfisksallad. Ibland lyxades det till med två.
Ähum… blev visst lite räknefel där. Bra att du var vaken dagsformen till trots ;-) Går in och ändrar lite… halva mängden tonfisk kanske blir lyxigt det med?
Jag trodde du had gone Atkins on me!
Ja, och tar du bort bönorna helt, minskar mängden grönt och vräker på majonnäs så har du plötsligt… en LCHF-sallad!
Tack! Denna sallad klan bli en räddare i nölden när jag om bara några veckor måste börja tänka på vad jag skall äta får lunch på jobbet…(snyft)!
Åh, ska du lämna det “lilla” livet nu, Annika? Lycka till! Jag tror också att den här salladen kan göra sig bra i en lunchlåda, den håller stilen länge.
Borlotti, tonfisk, oliver och paprika. Många smak-favoriter, men sedan selleri… Jag förstår tanken och logiken med den lite knapriga beska bitigheten. Och även om jag ligger i selleri-träning så gillar jag fortfarande inte den råa sellerin. Fixar det i en långkokt gryta eller kryddbombad som i en Bloddy Mary. Men finns det någon bra ersättare till selleri i en sallad som denna, ruccola kanske kan funka?
Fredric: du kan säkert byta ut sellerin mot något annat. Jag hade nog inte valt rucula utan snarare satsat på isbergssallad eller gemsallad för “krispets” skull.
Jag hyste också en enorm motvilja mot sellerin som barn. Min pappa var sellerigalning och brukade skära stora stubbar av den allra mörkgrönaste och trådigaste stjälkarna och blanda i allting. Inte förrän jag i vuxen ålder lärde mig att de grova ytterstjälkarna bör gå i sofritto eller soppor och bara de innersta, de söta vita och de nästan fluorescerande gröna delarna, ska gå i salladen, började jag själv älska selleri. Den “tvättar” munnen på samma sätt som garin mellan sushibitarna. Stjälksellerin som finns under vinterhalvåret – blekselleri pga de vattenspända vita delarna – är mer användbar rå än den mörkare gröna som säljs på sommaren som är betydligt skarpare i smaken. Den används bäst i mindre doser som smaksättare. På julen äter vi stiltonost med selleristavar och äpplen till. Så var kräsen med vilken selleridel du stoppar i munnen och skiva den tunt, så går nog träningen utmärkt!
En god tonfisksallad är faktiskt något utav det bästa som finns!