Smart partymat, sanningens ögonblick, hästbiff och den stora, heta pannans välsignelse

I fredags?  Jo, i fredags var jag på en förtjusande tillställning som påminde mig om vikten av att göra det enkelt för sig. Enkelt var kanske lite att ta i. Men enklare. Födelsedagsbarnet – en oförskämt snygg sjuttioåring, hade tagit hjälp av sina närmaste och firade sin bemärkelsedag på Konstnärshuset.

En couscoussallad (vem bryr sig egentligen om det är varmt?) sällskapade med en bautagryta boeuf bourgignon. Den ansenliga barnaskaran hade beordrats att baka fyra bröd var. Till detta dukades det upp en gigantisk ostbricka med franska fina ostar, jag menar verkligt fina klassiker  med namn som man inte kunde uttala efter två glas vin, trots att glasen var små. De stod en air av gamla gympadojor om dem, precis som det sig bör. (Ja, såna ostar kostar men det gör catering också och ostarna är säkrare kort). Ingen av dem smakade som Bavaria Bleu.

Sedan serverades kaffe med diverse okladdiga kakor (barnarbete igen!) som gick finemang att hålla i handen med en servett. Enda problemet var att jag hade hällt ner mig själv i en bedårande off-shoulder Gaultier-jacka i denim som visserligen tänjde på begreppet stretch så gott den kunde men ändå inte riktigt kunde härbärgera mina med åren tilltagande kurvor. Men jag kände mig snygg. Så jag rörde mig nöjt med den avmätta värdighet som annars är karaktäristisk för korsettkläddda. Jackan begränsade också något mitt kaloriintag.

Jag träffade vänner jag inte sett på femton, tjugo år och konstaterade att de precis som jag åldrats med värdighet. Jag omfamnade tillgivet min första man som också var där, eftersom vi bara var sju år när vi av oklara skäl skildes efter ett års lyckligt äktenskap är vår relation numera moget avslappnad.  Allt för tidigt var det dags att gå hem för att utfodra bonusungarna.

I hallen satt en av Stockholms få kvarvarande riktigt renläriga marxister, jämnårig med födelsedagsbarnet,  och spelade dragspel: “Lisa? Lisa! Jag kände inte igen dig du har ju blivit så rund.”

Som sagt var det dags att gå.

Sen kom jag hem, fortsatte att göra det enkelt för mig och lagade rätten nedan. Samt drack drygt (väldigt drygt om ärligheten ska fram) en halv flaska Chinon medan jag utforskade Dario Argentos bjärtfärgade vansinnesvärld.

BBQbiff med snabbstekt zucchini

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 45 minuter (inkl marienring)

Leta rätt på en bra BBQ-sås och saken är biff. Med bra menar jag här mycket smak utan socker. Om man vill kan man förstärka smaken med lite billig bourbon eller annat trevlig sprit. Med lite smart teknik kan man ha två temperaturer samtidigt i pannan. Receptet funkar bäst på gasspis.

• 2 marmorerade hästbiffar eller entrecoter
• ca 1/2-3/4 dl färdig BBQ-sås av rökig och het typ
• ev 2 tsk billig bourbon, brandy eller Metaxa
• 1 msk smör
• 1/2 tsk hel spiskummin
• 1/2 tsk korianderfrö
• 1 pytteliten zucchini
• 2 fina tomater
• 1 msk olivolja
• 1 vitlöksklyfta
• ev chiliflingor eller tabasco

1. Salta på hästbiffarna. Vänd runt dem i BBQ-såsen. Låt ligga 30 minuter.
2. Halvera zucchinin på längden och skär i centimetertjocka halvmånar. Tärna tomaterna grovt. Mortla spiskummin och korianderfrö grovt.
3. Dra av det mesta av BBQ-såsen från köttet med t ex baksidan av en kniv, spar all marinad.
4. Hetta på hög värme upp smör i en stor teflonpanna tills det tystnat och är ljusbrunt. Lägg ner köttet och bryn det först i lugn och ro ett par minuter på varje sida. Fös över köttet på ena halvan av pannan. Ställ nu pannan så att den tomma halvan är över lågan/plattan och köttet hamnar utanför. Pensla köttet med den överblivna marinaden och fortsätt steka på den låga värmen.
5. Häll olja på den bara ytan och låt den bli het. Vänd ner zucchinin och de mortlade kryddorna. Stek i 3-5 minuter.och rör bara om då och då. Pressa ner vitlöken, strö över ev chili och stek ytterligare någon minut. Vänd ner tomaten.