Den var hårig, påtagligt plutig och tog plats både i kameran och i köket, inte helt olik en bäbismage med sin toppiga form. Den hovrade över köksbänk och skärbräda och användes även för att mota folie på plats. Genast anade jag: det här är en vattendelare, antingen tycker man att magen är motbjudande eller så…ja, vad?
Det nya matlagningsprogrammet Mauro & Pluras kök hade premiär igår. Fast det är förstås lika lite ett matlagningsprogram som Mästarnas mästare är en idrottstävling. Matlagningen är alibit för att få se Plura dricka vin och hänga med Mauro och diverse låtsas- och riktiga vänner. Kokboken som Plura relativt nyligen släppte och som förmodligen står hemma i varje gråtmild kultur- och musikjournalists kök var precis den ingång som krävdes för att få in honom i TV på ett mer eller mindre naturligt sätt, villket måste ha varit en långtida och svettig dröm för ovan nämnda journalister, och för många andra också för den delen. Mauro Scocco gör en oerhörd insats som sidekick, en vinslurrig lillgossen Ruda som ser till att smörandet och hyllandet inte drar iväg alltför långt. Hans jobb är att skära hälsenorna av alla försök till pretentioner och högstämdhet, och han gör det ruskigt bra.
Pluras förhållande till matlagning skiljer sig nog inte speciellt från Per Morbergs, en annan otippad matlagare i TV. Det handlar inte om uppvisning utan verkar vara rotat i en djup tillfredsställelse i att få rota omkring i sitt eget kök, i sin egen takt, och laga den mat man själv tycker om till sina vänner och gäster, vare sig de är placerade där av ett produktionsbolag eller inte. Att döma av deras respektive kokböcker är Pluras mat mer inspirerad och rent allmänt medger jag att jag ser Plura som en mer intressant herre, matmässigt och utanför köket.
Men tillbaks till magen. Vi får inte glömma folkstormen när Fredrik Eriksson smakade av sin mat i TV med ett dubbeldipp eller hur starka känslor det väcker när en svettdroppe tränger fram i pannan på Per Morberg. Det finns nog få områden som upprör svensken i gemen än tanken på en inte helt steril miljö för matlagning, möjliga undantag är rondellkörning och misstag i tvättstugan. Matlagning i TV förknippas oftare med lakansvita rockar och hårdputsad krom än slarvknäppt skogshuggarskjorta och cigarett i mungipan. En hårig mage i ett kök måste ha varit en omskakande upplevelse för många.
Magen störde mig inte alls. Plura är en av de personer med så högt anseende och cred (hjälp mig att hitta ett bättre ord) att han blivit helt ointaglig. Säger Plura att det är varmt i köket så är det så. Vill han laga mat utan skjorta så gör han det. Det fungerar eftersom det inte är ett program om matlagning utan om Plura. Han kan steka pannkakor om det skall vara så, det är Plura vi vill se, vi vill höra historierna och minnena, vi vill se honom ta upp gitarren och sjunga och vi vill se kändisgästerna vara lika andäktiga och devota som vi själva skulle ha varit där i Pluras kök, varmt eller inte. Han knäpper på sig skjortan när han känner för det, precis så höjd över andras reaktioner som vi önskar att vi vågar vara när vi lagar mat hemma i vårt eget kök med våra vänner, samt i alla andra sammanhang för den delen.
Fast det där plåstret – det var verkligen äckligt.
Kommentarer
23 svar till ”Pluras mage”
Har inte sett programmet men bara tanken på Pluras nakna mage gör mig…*hurv*…lätt illamående.
Är själv inte speciellt hygienpetig i köket, men jag lagar inte mat med bar överkropp ens när jag är ensam.
Vaknade otippat mitt i natten och lyckades pricka in reprisen kl 02 någonting. Plura är egentligen inte my cup of tea men jag har alltid varit svag för Mauro med beskan och allt.
Men Plura lyckas vara effektiv, pedagogisk och avslappnad i sina instruktioner där Mat-Tina gick bet i Cookalong. Hans behagliga röst borde ligga som voice-over på alla matprogram.
Och ang Pluras mage så har Anna Hellsten skrivit bra om det: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/annahellsten/article635337/Inte-lage-for-ironiska-mackor.html
Ytterligare ett otroligt manligt matprogram. Varför är det omöjligt för en excentrisk kvinna att tillerkännas samman pondus? Med detta menar jag inte att klaga på programmet. Det är bara så sorgligt att kvinnor måste vara klämkäcka och husliga medan män får blomma ut. Enda undantaget är Two Fat Ladies, men det var ett enda program för länge sedan. Kanske kan det nyvaknade intresset för Julia Child öppna dörren för lite roligare kvinnliga matpersonligheter.
Ja men Lisa, det här ämnet var ju uppe för någon vecka sedan, det är bara att köra! Av med skjortan och fram med kamerorna och blomma precis hur mycket du vill. Ska man få något gjort får man göra det själv.
Jag såg lite av programmet, tyckte det var uruselt men så hade jag låga förväntningar och kanske bara uppfylde min egen profetia. Mauro’s version av Persbrandt var iofs kul, men det hade nada med mat att göra.
Håller med Lisa, Two Fat Ladies är helt klart skönt program. Två totalt eccentriska damer.
Taffel-TV… Lisa bossar i köket och skickar ut Anna på sköna reportage. Robin blir Lisas sidekick vid spisen och svävar iväg på inspirationens våg utan att bry sig om Lisas nogsamt redigerade recept. Gitto får driva “Projekt halv gris” och har dessutom ett stående inslag där hon får härja runt i äldrevårdens kök och styra upp saker och ting. Erik går på restaurang och levererar en ny avrättning varje vecka. Alf bjuder in gäster från musikvärlden för att fundera över vinets kvaliteter när den tredje flaskan öppnats. Lotta blir av med oket Henrik och Erik och kan äntligen få andas fritt. Vi får följa Matgeeks surdegar med eggande livetwitter från Mattias Nilsén. Allt detta sker med valfri klädsel, med eller utan skjorta eller byxor. Själv får jag sitta i soffan med propellerhatten på och äntligen se det matlagningsprogram jag drömt om.
Kinna och jag får väl ha ett eget program om ”mat från förr” som alltid går i repris. ;)
Anders, vad sägs om rollen som Eriks sidekick på restaurangbesök? Tillsammans kan ni pröva deras tålamod genom att dissa allt ni får in och välta glas och sånt. :)
Kinna kan få ett stadigt inslag med “Mormors mat”, där hon softas in till bakgrundsmusik, lite som Bertil i blomsterlandet (i parodiversionen).
Undrar vem av alla som skulle få sin första spin-off-show…
Jg är med på Peters idé-jag skulle titta och kan tänka mig att vara “veckans pausfågel” med metalmat;)
Ja, det låter helt underbart! Bara jag får dricka vin i bästa Floydstil…
Metalmat? Blodiga knotor och sånt där?
Gitto: det är nästan ett krav. Anders och Alf får ta fram en låda med blandat gott inför varje avsnitt som vi andra kan dissa och hylla med visst godtycke. Men allt skall vara slut innan kameran stängs av.
Jag är på och hoppas att Lisa inte är konflikträdd :)
Sen skriver jag om allt på Newsmill och blir totalsågad av alla tokar där. Låter toppen!
Robin: hoppas att du klarar mothugg. :)
Erik: det är motstånd som påminner om att man lever. Blend dom!
Mitt liv är ett enda stort ömsesidigt mothug. Är det med eller utan skjorta som gäller?
Utan om du känner för det, men inget fusktränande innan. Mänsklig mat, mänskliga magar är vårt motto.
Fantastiskt kreativ tråd! Jag är på (som vanligt)
Ingen fuskträning? Vaddå, måste man sluta äta god mat?
För det är väl livsnjutarmage som gäller nu för tiden?
Tänk att det började med Pluras mage och plötsligt har vi ett TV-program.
Hmmm, vi kanske ska prata med TV8 som är de enda som verkar ta ut svängarna rejält. Lotta kan stå för surrealistiska inslag.
“Veckans småvilt”. :)
Eller så visar vi det här på Taffel.se!
Tänkte mest att min matblogg heter det-så jag kan rekommendera passande musik till maten-går det åt skogen spelar vi helt enkelt stay hungry:)