Inte ens med en vanlig simpel fläsklägg vet man alltid var man hamnar. Och däri ligger ofta tjusningen med matlagning. Man börjar någonstans och ger sig ut på en resa. Ibland tror man sig veta vartåt man satt kurs men så halkar man ändå av vägen, slirar rakt igenom en taggig nyponbuske och kapar ett par träd innan man voltar ut på en lerig åker och får servera något totalkrashat med hjulen uppåt – men så kul det var!
Det blir sällan så illa. I själva verket blir det oftast så bra som man förtjänar. Utan guidning från ovan är man utlämnad till sig själv och sina förmågor – inte konstigt då att man tar till säkra kort när det skall bjudas hem. Vem vill visa världen ett havererat ego på silverfat?
Fläskläggen då, som jag släpade hem förra veckan. Den var ett rent impulsköp, jag har svårt att stå emot dylika styckdelar när jag väl lyckats hitta dem. Men läggen hade inte någon plats i det stora hela; maten var klar när jag kom hem och till nästa dag hade jag lunchlådan packad. Men ändå. Så den fick sjuda med lök, lagerblad, en stråle stjärnanis och lagom med buljongrotsaker tills det räckte med att titta på den för att köttet skulle ramla från benet.
Och vad gör man med en mörkokt fläsklägg? Jag silade i alla fall av buljongen och kokade ihop den till oigenkännlighet, trasade sönder köttet med ett par gafflar och blandade ut det med buljongen till en gelatinstinn trögflytande smet, smakade av, hällde upp och lät stelna till ett par små syltor som jag åt upp till frukost de följande dagarna. Det blev en del buljong över som fick ingå i andra experiment och trivialiteter. Finns faktiskt en geléad slatt kvar i kylen än.
Ni kanske hade väntat er något mer avancerat än en simpel sylta efter den storstilade inledningen? Det kanske jag också hade, men jag sade ju att man aldrig vet var man hamnar.
Kommentarer
7 svar till ”To boldly go…”
Mmm, sylta och aladobe. En av salig mors specialitéer var aladåb på gädda i kransform. Nypotatis och späda grönsaker – mmm…
En gäddaladåb ser man inte ofta nuförtiden!
Mn kokar rotmos på fläskspadet, eller gör ärtsoppa på det, och fläsket passar så utmärkt till båda rätterna.
Jag har använt spadet mestadels till kål, grön och blom och spets.
Det som är gammaldags är att använda buljongen till gul ärtsoppa. Blir jättegott. Mejram är god som krydda i.
Själva kokte vi rimmad oxbringa och använde buljongen till gula ärtsoppa. Kanongott!
Gillar verkligen din version av sylta. Nästan så att jag måste prova själv – hemgjord kalvsylta är min favorit.
Saltvattenkokta korngryn gillar jag inte.
Men däremot buljongkokta. Har tom tagit med lite hackad lök i koket, samt avrundat med aningen mejram.
Det borde vara bötesstraff på att slänga buljong från ett köttkok. Tur att de flesta är klokare än så.