Smack, smack, smack. Fjorton gånger daskar Nikos bläckfisken mot kajens grova betong för att den ska släppa bläcket. Efteråt sköljer han den i en hink med havsvatten och tvättar bort det löddrande bläcket mot den skrovliga ytan. Sköljer igen, gnuggar igen. Som man gör med semestertvätten i vasken. Sedan är den vit och ren och färdig att tillreda. Nikos föredrar den skuren, doppad i vetemjöl och slutligen friterad. Med ett glas ouzo såklart.
Ja, vi är i Aegiali på Amorgos sedan en vecka tillbaka, på flykt undan Bamseklubben. Den var mycket nära, Bamseklubben, efter fjolårets semester. Vi hade lyckats pricka in vår årliga bilresa till Provence i en sällsynt olycklig fas, där alla vara barn verkade vara besatta av dämoner samtidigt, och kom hem som urkramade disktrasor.
“Nästa år”, sa vi till varandra, “då är vi nog redo för Bamseklubben”. Men när min man väl viftade med broschyrerna i vintras greps jag av djup Bamse-ångest. Skulle jag verkligen stå ut med en helt osjälvisk semester med enbart gratis glass vid poolkanten? Istället började jag febrilt leta efter alternativ. Vart åker man när man vill att alla ska kunna hitta glädjeämnena och känna att de kan få slappna av utan specialdesign?
Det var då jag kom på att vi ju skulle kunna ta färja till en lugn, grekisk ö. Bara hänga där i två veckor och låta tiden flyta på. Gå ner i varv, läsa, spela backgammon och badabada varje dag. Jag peppade familjen med lite filmvisning av Det stora blå och saken var klar! Vi är äntligen här, åttaåringen läser Harry Potter, sexåringen bygger avancerade droppslott och fyraåringen går balansgång överallt i sina skära flip-flops. Jag och min man läser böcker och orkar vara precis så roliga som situationen kräver. Maten är ljuvlig, Amorgos är en underbar ö och jag softar lite med bloggandet.
Men jag har blivit bra polare med hyresvarden Mihalis, som i sin tur känner typ alla på hela ön, så ni kan ge er på att jag har fina recept och matinlägg med mig härifrån. Glad midsommar allihop!
Kommentarer
12 svar till ”Amorgos: Att preppa en bläckfisk”
Och så vet du nu hur man preppar en bläckfisk :). Först behandlar man den som tvätt, sen tillagar man den.
Fortsatt ha det trevligt och njut :)
Jättehärligt! Jag fick en akut längtan till Grekland nu, trots att jag aldrig varit där…
Och förutom att bläcket släpper så möras tycligen bläckfisken också när man bankar den mot klipporna. I spanien kör man den ofta i en torktumlarliknande centrifug om man inte vill stå och banka.
Jessika: tack, man lär ngt nytt varje dag :)
Gitto: centrifug blir kanske mindre barbariskt, hummerkok riktigt skonsamt i jämförelse… Har själv inte varit i Grekland sedan jag tågluffade. What took me so long?
Åh vad härligt det låter! Jag ser fram emot härliga recept och annat matnyttigt! :-D
Låter underbart, jag blir inte så lite avundsjuk! Vi har visserligen vårt kära lantställe (som verkligen är baravårt, och inte behöver delas med en massa släkt och annat löst folk), men barnen – inte minst äldste sonen- fråga hela tiden när vi ska resa utomlands igen…det är förra årets Korsika-resa som spökar.
Bamseklubbs-konceptet måste man nog vara konstant salongsberusad för att överleva? Eller så är jag bara extremt fördomsfull, men det står jag för i så fall ;).
Bamseklubben är som Tuborg. Säg att kunden efteråt får 4 alternativ för att beskriva upplevelsen:
1) Katastrof
2) Missnöjd
3) Nöjd
4) Fantastiskt
Det komersiellt mest gångbara är att hitta en produkt där flest kryssar i (3) och där i princip ingen kryssar i (1).
Man får en fördelning av typen:
1) 0%
2) 10%
3) 80%
4) 10%
Och det är ju detta som skapar Bamseklubbsångest. Man är så rädd för att semestern ska bli (1) att man köper att det bara blir någonstans mellan (2) och (3).
Folk brukar påstå att man inte vågar ta risker för att man har barn. Men det är inte alls sant. 60-åringar är inte ett dugg mer riskbenägna. Har man en gång blivit bekväm blir man inte djärv igen bara för att barnen flyttar hemifrån. Barnen är bara en ursäkt för att bli bekväm i förtid.
För övrigt är jag ruskigt sugen på att köpa den där stora bläckfisken på bilden. Marinerad bläckfisktapas. Kanske världens godaste mat.
Kan tillägga att jag åkte på tältsemester med en 2månaders. Hamnade någonstans mellan (1) och (2).
Hoppas ni kom hem trots strejker. Vi njuter fortfarande av amorgos på alla sätt, inte minst av den goda likören. Den kan nog passa till jordgubbarna som väntar när vi kommer hem. Tack än en gång för denna smak upplevelse.
Kettil: får jag skriva “I love you” utan att du misstolkar det? Bilade med tvåmånaders och lyckades nästan få upp det till en 3:a.
Christina: Kul att träffas, vi klarade oss förbi kravallpolisen i hamnen -Aten i övrigt lugnt. Skönt att höra att ni inte klämt tvålitersplastflaskan med ximeni raki redan ;)
Annika: Lantställe är guld, fast vi är ju permanenta lantisar. Våra barn gillar följaktligen rulltrappsåkning och häpnar över den täta trafiken här i Aten dit vi förflyttat oss. Och visst gick det toppen i år även utan koncept. Den bästa semestern någonsin, enligt barnen
Åh, det låter som finfina dagar, ser fram emot grekrecepten. Lite sent för mig att önska glad midsommar, men glad sommar i vilket fall! :-D
Glad sommar du med, Tina! Recept kommer snart (ska bara få ordning på alla simskolepass med barnen först :))