Efter att ha tampats med busstrejken på en ö som saknar t-bana och mot alla odds lyckats ta mig till jobbet i tid, efter att ha kämpat hela förmiddagen med matvaruinköp åt äldre människor som stavar engelska ord fonetiskt, kånkat kassar i femtioelva trappor i femtioelva identiska hus i centrala Ekerö, efter en eftermiddags intensiv städning och bara ett äpple till lunch eftersom jag trott jag skulle hinna köpa lunch så sjunker jag ned i en stol i lokalen bara för att upptäcka att en inköpslista saknats och att jag omgående måste gå och handla tre fulla kassar till samtidigt som en arbetskamrat pressar mig på receptet på de där fantastiska västerbottensostkexen jag tagit med till jobbet som jag inte har en aning om hur jag gjorde.
Efter att äntligen ha kommit hem, kollat till kaninerna, tagit ett glas kallt vitt vin och lagt de värkande fötterna på fotpallen gottar jag mig åt att jag har ett klockrent recept att blogga om. Kronärtskockorna inhandlades redan igår. Sardeller impulsköpte jag idag eftersom jag blev så vansinnigt sugen på en bagna cauda till. Det här receptet ska bloggas, tänker jag min arma sate.
Så slår jag upp DN som jag aldrig hann läsa i morse och hamnar så småningom på matsidan. Berit f***ing Lyregård har telepatisk tillgång till mina tankar – och det innan jag tänkt dem! Men telepatisk eller ej, Lyregård har en poäng – dippen är rasande god. Fast, hmmph hmmpf (det var mitt sårade ego som puffade pneumatiskt), den är faktiskt ännu godare varm.
Jag tröstar mig med att jag i alla fall har en god middag. Men ni, ni får inget recept!
Uppdatering: Kaniner älskar kronärtskocksstjälkar. Och de bitar jag klippt från bladen. Fast mest av allt älskar de fortfarande maskrosor!
Kommentarer
11 svar till ”Årets sämsta dag”
Du har i alla fall vin att trösta dig med. Alltid något.
Förra busstrejken bodde jag långt åt fanders i Nacka dit bara bussar går. Och saltsjöbanan men då fick man gå fem kilometer. Och jag höll på med sluttampen på examen så det var bara att bita ihop och traska. Jag sympatiserar m a o. Tack och lov för Västerås. Här kan man cykla överallt.
Inget recept, men tack för artikeln ändå.
Det är viktigt att man blir påminnad av såna här jobbiga dagar som kan hända vem som helst. Att därför man måste kunna ge stor förståelse när det blir galet med något som någon har gjort till ex pga såna här dåliga dagar kanske. Och det är viktigt då att man skall kunna fokusera på goda saker som personen har gjort en istället av de negativa. För man brukar alltid göra så bra man kan, men dagarna är aldrig lika, och oftast inte som man har tänkt sig.
Det är en väldigt bra blogg artikel.
Angelica: Jag är tröstad num, efter det tredej glaset. Men vem ska trösta knyttet när jag går upp alldeles för tidigt i morgon?
Jessika: Jag sympatiserar med dig då och du sypmatiserar med mig nu – kan det bli bättre? :) Men det lät verkligen uschligt. Jag fick i alla fall skjuts av vänliga människor och slapp gå två och en halv mil.
EnKoppZen: Du har helt rätt. Det gäller att inte bli arg för människor för att de drabbar en i en annan vinkel än de brukar. Jag blev arg på busschaffören för att han strejkade i stället för att köra mig, jag blev arg på husen för att de var så lika så att jag inte hittade och jag blev arg på världen för att jag inte tyckte att den passade mig. Men i stället för att vara arg på saker som jag inte kunde ändra på borde jag insett att det var jag som borde ändra min sinnesstämning.0
Men sådana insikter är lättare när man är lojt vinglad än när man är svettigt arg.
Gitto, jag förstår vad du menar. Jag sympatiserar och håller med dig. Världen kan se ut så stor ibland. För stor att hantera. Jag förstår att man ibland blir arg. ( tycker förresten roligt hur du uttrycker…arg på det och arg på det, :) ) Och jag håller som du säger om att ändra egen sinnesstämning. Jag också försöker göra det. Men ibland så är det inte så lätt heller, jag vet. Jag också försöker ändra på en dålig vana. Några veckor har jag lyckats, men igår, så gjorde jag något som jag trodde var rätt, men det blev fel. Och i såna misslyckade dagar så blir jag verkligen glad när man förstår att mina dagar är också bara försök och misstag (trial and error). Ibland lyckas man ibland inte. Och det är ju bara att fortsätta. Som Doris på Nemo utmannar: Fortsätt simma, fortsätt simma. Havet är stort men imorgon är alltid en ny dag.
Jag får dåligt samvete när du har haft det bedrövligt och eländigt, för du lyckas ändå skriva så himla bra så jag blir glad!
Ibland är världen en otrevligt plats. Men med kronärtskockor och dip så kan det ju bara bli bättre…
Jag sitter fast på lika t-banelös ö på andra sidan Långtarmen och hoppas att strejken snart är slut. Funderar på om det kan vara läge att ta båten till centrum…
Hej!!!!
Tack för god middag i söndags, det var jättegott!! har kollat in din blogg, snyggt!! Mycket att göra på jobbet förstår jag? Kram Evelina
idiot.. ofta du är ju störd i skallen ?..
Va ? saknade ön t-bana`? konstigt fan NOT! idiot
Idiot: Ja, du var ju väldigt mogen… När det var SL-strejk i somras uppmanades alla stockholmare att ta tunnelbanan i stället. Det var lite svårt på Mälaröarna som inte har tunnelbana, därav min frustration eftersom jag hade väldigt svårt att ta mig till jobbet.
Idiot kan du vara själv, men det är jag säker på att många redan berättat för dig.