Använder du vitlökspress? Varför eller varför inte? Utgjut ditt hat eller bekänn din kärlek. Inga åsikter är ointressanta. Passa på att säga något vitlöken i stort och smått när du är i farten.
Skrivet av
Använder du vitlökspress? Varför eller varför inte? Utgjut ditt hat eller bekänn din kärlek. Inga åsikter är ointressanta. Passa på att säga något vitlöken i stort och smått när du är i farten.
Kommentarer
53 svar till ”Artikeldiskussion: Vitlökspress, genialisk eller djävulsk”
Det är längesen jag skickade vitlökspressen i soporna, den var så trist att diska. En bra kniv och/eller ett rivjärn ersätter och jag har inte saknat den en sekund. Jag har för övrigt övergett många specialverktyg, har man en riktigt bra kniv så klarar man det mesta och det är underbart att få rensa ut allt bråte som tar plats i skåp och lådor.
Jag finhackar med kniv. Först var det därför att alla sa att vitlökspress var ett otyg med smakerna, sedan för att jag miste armstyrka.
För övrigt är vitlök fantastiskt. Man kan göra bagna cauda som har en smak eller len och god vitlökssoppa till kyckling med 40 vitlöksklyftor och bröd med vitlökssmör.
Själv älskar jag min. Men inte förrän jag hittade en riktigt bra (se bild) den är dessutom teflonbehandlad och kan köras i diskmaskin. Dessutom måste man pressa klyftorna oskalade. Vill jag ha mildare smak hackar jag alltid.
Jag säger som Anthony Bourdain: “Det vete fan vad det är som kommer ut ur den där grejen, men inte är det vitlök…”
Skiva, hacka, riva räcker så bra.
Jag använder vitlökspress och kör med skal och allt. Man får ta i utav bara satan, men det går. Varför pressar du utan Lisa?
Mitt Microplane-järn ersätter vitökspressen nuförtiden. Men helst hackar jag vitlöken. Krossar och hackar. Jag gillar att hacka, antar jag.
Jag slutatde använda pressen för att den är hemskt trist att diska (som så många andra köksapparater. Nu smackar jag först till klyftan med sidan av kniven så den faller isär och skalet lätt går att pilla bort. Sen hackas det fint. Om jag verkligen bara vill ha vitlössmak och inte bitar händer det att pressen trots allt kommer fram, men jag surar under disken.
Vitlökspress! Gör rent den direkt när jag använt den så är det inget problem. Har försökt mig på att hacka men nä… det blir helt enkelt inte lika gott. Nu förstår jag varför – det smakar för lite vitlök helt enkelt! Så jag ska nog med gott samvete fortsätta pressa. Ev. införskaffar jag en bättre press, min är sådär.
Åh, jag älskar vitlök, precis som min far! Han sa en gång att “man kan inte laga mat utan vitlök” – ett citat som kanske inte är helt oavvisligt, men som jag ändå använder ganska ofta.
Min vitlökspress används också tämligen ofta. Varje gång jag gör en aioli, t ex, eller en salladsdressing.
Emma: Jag pressar alltid med skal, se kommentaren ovan. Har jag skrivit fel i artiekln? Måste kolla. Det är ju det dom är hemligheten för att den ska vara lätt att diska. Skalar man klyftorna blir pressen mycket mer svårdiskad.
Kajsa: Zyliss i teflon med plats för två … Vitlökspressarnas Rolls Royce.
Sören: River du vitlöken får du ännu kraftigare smak. Det är inte så att det sitter en kärnreaktor i vitlökspressen som typ muterar vitlöken. Vore kul med lite blindtest med rivning vs pressning. Jag har gjort blindtester med pressad vd hackad för ett par år sedan och konstaterade att man fick starkare och skarpare smak av pressad men absolut inte dålig. Problemet är det som nämns i artikeln: dåligt diskade pressar och det faktum att det pressade oxiderar snabbare.
Jag använder inte vitlökspress. Men jag köpte Garlic Twist. Det är mycket lätt att använda och diska!
Jag hatar vitlökspress helt enkelt för att den är så jobbig att diska. Men jag har faktiskt inte tänkt på att man kan ha kvar skalet på klyftorna?! Jag föredrar i alla fall att riva eller hacka, beror på vad jag ska göra för mat.
Knäcka, skala, grovhacka, salta och peppra och sedan pressa/dra med knivbladet nästan parallellt med skärbrädan flera gånger om, “så brukar jag göra och det blir så bra så” (tm Pippi Långstrump).
vitlök är alltid gott, i alla former. pressad, skalad, hackad, skivad, alltid !!
mmmm…
Björn: Jag har hört att pippirinet i svartpeppar reagerar med aliinet och bildar cancerogena substanser ;-)
Får man fråga om de som använder vilökspress också använder någon form av lökhack? Jag tycker att det smakar beskt i båda fallen.
Jag fick inte med mig pressen när min sambo och jag separerade, har rivit vitlöken sen dess.
Jag har inget emot vitlökspressar men det har funkat bra utan.
Teflon låter intressant…
Kurt: Lökhack gillar jag inte, håller helt med dig där! Däremot kan man mixa löken i matberedare om man mixar den i nåtot flytande. Typ en dressing jag gör med yoghurt, blodapelsin, koriander och rödlök. Knepet är att det ska ner i något fort som fanken. Förmodligen skyddar suran där mot oxidation.
Nu måste jag testa någon dag om jag känner någon skillnad på pressad eller riven. River bara för att jag är lat!
Jag river också när jag har min Microplane framme, det blir säkert bättre eftersom det är vasst. River man på vanligt slött rivjärn är det nog ingen skilnad från att pressa. Grejen är att man nog ska göra det som är enklast och som passar en bäst.
Inte en måltid utan vitlök – den stinkande rosen.
Finhackar alltid numera. Fyra,fem klyftor i en simpel köttfärssås blir utmärkt. Testa gärna supertunt skivad (företrädesvis färsk vitlök) på smörad knäckemacka. Strössla med Maldonsalt. Njut!
Ugnsbaka halverade, färska vitlökar, droppa över lite smält smör och stinga till det med ovannämnda salt. Njut igen!
Rosta diverse rotfrukter, paprika och massor av oskalade vitlöksklyftor länge och väl i 200 grader, lätt brynta kanter eftersträvas. Njut ännu mer!
Vitlökens möjligheter är oändliga…
Jag brukar smacka till och finhacka vitlök, men om det kniper microplanear jag skiten.
Vitlök für President! Jag brukar dagdrömma våta drömmar om att laga det här: http://smittenkitchen.com/2007/11/chicken-with-forty-cloves-of-garlic/
Har dock inte blivit av än, då det är svettigt att laga mat i den münchniska sommarvärmen.
Här i Frankrike måste man ha vitlök i nästan allt, annars blir de misstänksamma och ringer polisen.
Själv brukar jag ta en klyfta och dela den på mitten så att jag med knivseggen kan peta bort det där gröna, bittra ini. Sedan tager jag min IKEA-press och pressar den lilla vitlöksrackaren, med skal och allt.
Efter förrättat värv drar jag bara bort skalet och diskar ur… Fattar inte varför alla kommentatörer knorrar över disken, SÅ meckigt är det ju inte?
PS. Ett tips förresten: Den som vill få bort vitlökslukt från fingrarna kan gnugga dem mot insidan av diskhon eller valfri annan yta av rostfritt stål.
3-4 STORA vitlökar, skalade.
2-3 schalottenlökar.
bryna schalotten i smör.
1 liter buljong (grönsaks då jag dissar kött)
i med klyftorna.
puttra 10-15 minuter.
mixa allt.
salta & peppra efter smak.
toppa med hackad gräslök, krutonger och västerbottenost.
då myser jag.
Det var så många kommentarer att jag har inte läst alla. Kanske upprepning.
Hackar med kniv 50% av gångerna och pressen 50%. Har en likadan som du, en Zyliss (tror jag märket heter) som fungerar perfekt och kan köras i diskmaskinen. Dock i lättmetall, så den börjar bli utnött i “gångjärnet”, även om det säkert går att nypa ihop med en tång. Stabil, inte sladdrig. Lagom stora hål för att få pressad vitlök. Och som sagt, man pressar vitlöken oskalad (tar bara bort den tjocka roten, men det är säkert onödigt det med). Då behöver man inte pilla ut resterna, det är i stort sett bara att lyfta ur skalen. Den absolut bästa vitlökspress jag provat. Jättebra “gåbortspresent” för ca 180 kr.
Alla andra vitlökspressar, utom den fantastiska Zylissen är ett otyg! Jag är kär i min Zyliss, men det är helt i sin ordning för det är en kärlek jag delar med sambon.
Enda gången jag använder vitlökspress är om vitlöken ska ner i en marinad för något som ska grillas, som pork belly på utegrillen eller kladdiga kycklingvingar i ugnen.
Tycker också det är meckigt att diska pressen, men Oxo Good Grips press är grymt smidig.
Annars blir det som Christina skriver, banka till klyftan med knivsidan, skala, hacka. personligen gillar jag de små vitlöksbitarna i maten, dessutom steker det så mycket finare på det sättet.
Jeezuz vad man fick bläddra för att komma ner till slutet av kommentarerna. Ett ämne som engagerar! Jag använder stundom vitlökspress av märket Zyliss, fast den ser inte ut som den på bilden, vår är lite större. (Inköpt i Tyskland tror jag.) Skalet ska vara kvar, då är det bara att lyfta ut resterna.
Andra gånger blir det finhackad eller riven med Microplane, det beror lite på. Men det är inte många maträtter i vårt hushåll som tillagas utan …
En matglad kollega med grekiskt påbrå påstod att det bara är i Sverige man använder vitlökspress. Kan det vara sant?
Jag är hursomhelst helt för. Enkelt och snabbt. Hat själv en lite störrre rostfri press som är lätt att diska. Man får peta ur lite skalrester, men då doftar fingrarna i gengäld aptitretande ett tag, så det är ju värt besväret.
Är det inte lunch snart förresten?
(Får bli någonting vitlöksosande nära Sant Eriksplan.)
Jag kommer ihåg för några år sen när Garlic Card kom, och jag köpte glatt ett på Moderna Museets shop. Jag försökte använda det samma kväll, men det blev bara en obefintlig sörja av alltihop. Är det någon som använder sitt fortfarande?
Tacka vet jag pressen!
Inte heller jag använder press, och har inte haft någon i mitt kök på länge. Faktum är att jag inte minns att jag ens haft någon. Jag har alltid tänkt på vitlökspress som ett sådant där onödigt verktyg typ pizzaskärare, som man inte behöver om man har en vanlig kniv i kökslådan. Vitlöksklyftorna går ju alldeles utmärkt att hacka, skära tunt eller riva, utan att behöva använda (och diska!) en speciell press.
Blir dock lite sugen på att omvärdera min långtida vitlökspress-aversi efter att ha läst din artikel och kommentarerna ovan. Kanske upptäcker jag en ny smakdimension av att för första gången på länge äta pressad vitlök?
När jag var liten fick vi aldrig vitlök i maten på kvällar före skoldagar för då skulle lärarföräldrarnas elever klaga. Behöver någon lärare tänka på det numera?
Kan skriva under på vad Lisa M har att säga ovan. Det är skönt att leva i en vitlökskultur, eftersom doften av vitlök bara är märkbar hos dem som inte ätit själva.
Lustigt att du tog upp ämnet, eftersom jag själv funderade över mitt förhållande till vitlökspressen häromdagen. Jag gillar den verkligen. Det händer att jag river den (men jag tycker att min Microplane är minst lika besvärlig eller enkel att diska som vitlökspressen), men jag hackar nästan aldrig. Jag vill ha min vitlök riktigt finfördelad, eller också hel.
Kyckling med 40 vitlöksklyftor (minst!) är en av mina standardrätter, särskilt när det kommer barnfamiljer på besök (lätt att peta bort klyftorna för dem som inte gillar, så blir det mer att njuta av för oss andra).
På något sätt har hela, tillagade vitlöksklyftor en koppling till benmärg för mig – ett ljuvligt krämigt innehåll som ska karvas/klämmas ut, som behöver litet salt för att komma till sin rätt, som man kan bre på en knaprig brödbit… Väldigt sensuellt, känns lagom förbjudet och lustfyllt.
Häromdagen gjorde jag “äktsvenskt” vitlöksbröd åt familjen, för vi hade litet halvtorr baguette över. Barnen blev som galna!
Älskar vitlök i alla dess former, hackad, skivad, hel, riven och pressad. Känner verkligen skillnad beroende på vad man gjort med vitlöken.
I en del rätter stoppar jag i både hackad och pressad vitlök.
En kompis gjorde kyckling med 40 vitlöksklyftor och åt upp allt själv. Sen gick han till gymmet och tränade, i bastun efteråt blev hans polare väldigt irriterade eftersom han luktade som en rostad vitlök.
det finns pressar som e lattare att rengora… dar det du pressar genom o dar allt grejs fastnar gar att lyfta upp o gora rent for sig sa man slipper grava med fingrarna
Lisa, förlåt det var jag som läste slarvigt!
Men VAR köper man denna fantastiska rolls-Zyliss? Känner att jag behöver en nu. Stockholm eller på nätet, var var var?
Emma: Klart du är förlåten! Gå nu och synda icke mer.
Kajsa: Kan tänka mig Cordon Bley och Verner-butikerna.
Kiddo: Tyvärr tycker jag inte att den pressen är så bra. Oergonomisk. Men jag ska inte pressa vitlök med dina händer …
Jag hade en IKEA-press (rostfri) som var alldeles utmärkt — tills jag fick för mig att pressa färsk ingefära i den. Botten blev skev, och gick sedan ur av nästa vitlöksklyfta som gjorde motstånd.
Jag tycker press är helt ok, fast oftast vill jag ha mildare smak och grovhackar. Tycker lagom mycket vitlök höjer andra smaker, men tycker numera att det är rätt trist när själva vitlöken får dominera. Särskilt såna där stora kinesiska vitlökar, är det en fix idé jag har eller smakar de lite unket?
Fast visst slinker det ner en hel del vitlök ändå. När min dotter var så liten att hon helammades hände det att hennes far (som ätit lunch på jobbet) klagade på att hon stank vitlök. Undras hur flickebarnets mor luktade då?
Hoppsan, man kanske ska läsa artikeln innan man kommenterar… Tack Lisa för att du bekräftar min motvilja mot solo-vitlökar!
Tänk vilken befrielse när Tina i TV lärde ut hur man hanterar vitlök – riv den på rivjärnet med skalet på – och slipp alla pressar med tveksam funktion.
Grejen är att rivjärn absolut inte ska diskas i maskin. De blir slöa av maskindiskmedel. Och då får man handdiska ett stort vitlökigt rivjärn för att inte tala om att händerna blir vitlökiga. Plus att hälften fastanr i själva rivjärnet. Om man har en microplane är det ok att riva. På rivjärn, nejtack!
Men var och en får bli vitlökssalig på sin fason.
Annette visst är kyckling emd 40 vitlöksklyftor och vitlöksmoset bara helt fantastiskt?! Kräver bra vitlök bara.
Fascinerande.
Din mest engagerande artikel. Redan 45 inlägg.
Spännande att se vilket framtida ämne som kan ge lika många kommentarer.
Förresten var det brist på vitlök speciellt eller lök generellt som var påstådd orsak till pyramidarbetares strejk?
Att diska en press är väl inga problem, några små “slag” med diskborsten mot hålen under rinnade vatten och allt är borta. Inga fingrar i. Jag både river, hackar och pressar vitlöken, beror helt och hållet på vad jag gör för rätt. Använder även hela klyftor, som sedan kan mixas i tex. såsen.
Jag köpte min Zyliss-press på Clas Ohlsson.
Vitlökspressen?
Javisst, kniven också.
Vitlöken… som aromatisk märg, i grytor eller såser, intet anande men bärare av kropp och sinnlighet.
Ibland som ensam majestät, för att bära fram en krämig eller mustig komposition.
Huruvida jag använder kniven eller pressen?
Det beror på omfånget av dess slutliga närvaro.
För statistikens skull:
Använder vitlök på alla sätt och vis, hel, skivad, hackad, pressad med kniv på skärbräda, samt även vitlökspress.
Beror helt och hållet på vad den ska användas till.
Riktiga proffs puréear vitlöken mellan kniven och skärbrädan om den skall vara riktigt fin. Hacka vitlöken, vinkla kniven nästan parallellt med skärbrädan och pressa/dra över vitlöken. Ser hur lätt som helst ut. Det är det inte.
För att få en fin vitlökspuré använder jag mig av ett japanskt “rivjärn”. Detta Oroshigane köpte jag egentigen för ingefära men jag upptäckte snabbt att det är perfekt för vitlök.
Extremt lättdiskat dessutom.
Annars är det kniven som gäller; krossad, finhackad, grovhackad, strimlad, skivad etc.
En välskött kniv är ett måste.
Angelica: Det finns en annan Chicken with 40 cloves of garlic som jag brukar laga som är tokenkel. Receptet är från Waitrose food illustrated: http://www.waitrose.com/recipe/Chicken_With_40_Cloves_of_Garlic.aspx
och det är helt sjukligt gott. Alla som gillar vitlök ska prova – och lägg gärna i fler än 40 klyftor för det kan bli slagsmål om dem…