Om ni frågar mig så är det största hindret mot kvinnors konstnärskap inte intrikata patriarkaliska maktstrukturer utan mäns låga blodsocker. Tänkbart är förstås att detta används som ett medvetet eller undermedvetet vapen för obstruktion.
Igår till exempel. Barnen var fotogeniska och samarbetsvilliga. Spaghettin med köttfärssås glänste inbjudande i aftonens perfekta släpljus. Jag och min kamera var på hugget. Tror ni min man ville posera med spaghettin? Tror ni han var beredd att konstfullt flytta spaghettin fram och tillbaka mellan tallrikarna tills den var kall och stel? Eller tror ni att han var ett ogint spaghettimonster darrande av kolhydratabstinens?
Jag fick slänga ur mig några skott från höften (bildbevis på väg), le tappert och inse att mitt kall som matfotograf inte är lika starkt som det att vara en god hustru.
Tills vidare för ni nöja er med ett snabbt husmorsknep när köttfärssåsen av någon anledning blir ohyggligt trist. Kör ner en, eller två matskedar ketchup och två matskedar rött portvin sista 5 minuterna den sjuder. Mycket svartpeppar.
Kommentarer
7 svar till ”Lågt blodsocker och husmorsknep”
Haha! I vår familj har maken infört regeln att när maten ska bloggfotas behöver inte de andra vänta med att börja äta sin mat. “Nu börrrjar vi” har man hört väsas mellan tänderna mer än en gång…
Ketchup och en skvätt vin (har aldrig testat portvin) kör jag alltid ned i barnens köttfärssås, det bevisar nog mest att jag är en usel köttkock ;)
Asiatiska kvinnors tålamod är enormt, för där är kvinnor uppfostrade och lärde för att tillfredställa hennes mans behov nästan i “vilket pris som helst”. Men ja, det finns tyvärr såna som njuter av att missbruka tålamodet, så personligen, är tålamodet missbrukat, så tvekar jag verkligen aldrig idag att:
1. Dra på hans öron. Gud! Verkligen så hårt jag kan.
2. Glädjer åt att se hans personliga saker flyger ut genom fönstret i samma hastighet som senaste flyget han tog på senaste resan. Och det hjälper inte alls att ta båten nästa gång, då det betyder helt enkelt att han kommer att se aktionen i slow motion, men effekten ser jag till att det blir exakt samma.
3. Meka så han fastnar vid hans dators keybord med håret rakt upp medan tusental mängd ström promenerar hans underbara kropp fråm och tillbaka mellan huvudet och fötterna, med en passionerad japanske trumdans vid hjärtat som highlight emellan pass så där.
Så om han är klok, bör han nog planera bra först innan han tänkte uppföra sig som en bortskämt barn den dagen och gömmer alla personliga saker, och håller sig borta från all elektronik, såna där praktiska memo/strategier innan.
Självklart, han får minst 3 varningar innan så han förstår EXAKT vad det gäller om när han ser sin kära moderna mobiletelefon glatt studsa nerför trappan sedan.
Men uppför han ordentligt som det ska den dagen, då får han sin spaghetti eller annat exakt som han vill önska sig självklart. Han är ju trots allt Husets Herre.
Ehj, förresten, mina comments på Taffel brukar kanske inte vara så avancerade som de andras. Men de är uppriktiga comments med. Jag ser Taffel speciellt som matsajt. Det erbjuder mycket annat än bara matrecepter, som till ex frågor om samhäll, familj, kultur och även skojiga saker bakom maten/frågor.
Taffel kan alltså lockas fram mina riktiga reaktioner/åsikter. Speciellt när jag måste skriva ner dem. Det är som på dagbok. Jag skriver av uppriktighet, och inte av vad jag tror folk kommer att anse hur som helst. Ungefär som en av Taffels, Gitto, sa på sin bloggpaus: skall man skriva som man tror är fint att skriva, eller som man vill riktigt skriva.
Jag i alla fall är här och kommenterar på Taffel ibland, inte för att jag vill vara snäll mot Taffel, känner inga här (utom en), men mest för att jag är imponerad av sajten, som kan SKRIVA OM LIVET BAKOM MAT!! Det är skillnad mellan reporters och riktiga skribenter, tycker jag. Det är därför jag stöder Taffel. Men här har man två val: att kommenterar artigt, eller uppriktigt. Jag väljer uppriktighet (hur tokigt det kan bli ibland). För det är respekt. När man respekterar och tar något/någon (ngns intelligens) på allvar, vill man alltså vara som man är och vill skriva som man verkligen tycker. Har man samma åsikt eller inte är helt annan sak och man ska ju ge rum till varandras olikheter (något jag också beundrar här på Taffel), men jag tycker det är bra att vara uppriktig. Det är viktig utgångspunkt i utvecklings/inlärnings process som därför man pratar/kommenterar etc.
Så därför med spaghetti tycker jag om att ha lite chili sauce i dem. De sa att den ger passion och kurage att till ex. vara uppriktig.
Men nu måste jag besöka simslandet. Där får man poäng när man är uppriktig. Därför är jag så tokig i att vara uppriktig och i chili sauce i spaghetti. :)
Hej Koppen: Tack för din uppskattning och ha en trevlig kväll med Sims!
Tack och trevlig kväll med. Ser fram emot Taffels artiklar alltid. :)
Man bör nog försöka skilja på mat som skall fotas och mat som skall ätas.
Ja, bra som Vera och Kurt sa kanske. Jag själv kan säkert aldrig vänta. Brukar bara dyker in i maten direkt.