Från min västkustutflykt saknar jag allra mest morgondoppen. Klockan ställd tidigt tidigt så att jag hinner före norrmännen till köket i vandrarhemmet (tror ni att det fungerade?), upp ur sängen och grip om handduken som fortfarande är fuktig av gårdagens bad, vingla ner till bryggan och kliv ut. Att halvt om halvt vaken, med rester av drömmar fortfarande i huvudet och i ett allmänt bräckligt tillstånd sänka sig i havet känns som att bli penslad med nollgradig svavelsyra. Tänderna biter ihop om pilskaftet och kroppen spänner sig till flykt, men chocken släpper snart och jag slappnar av, släpper in vakenheten som genast pilar in under ögonen och nålar upp ögonlocken. Reglagen vrids till 11, pupillerna öppnas på vid gavel. Sedan frukost på bryggan, med kaffe och sött och jag är redo för allt, speciellt för att göra ingenting ett tag, helst hela dagen.
Hemma igen en vecka senare, med fyraåringen på skogspromenad, känns morgonbad så avlägset. Året byter snart till höst. Det finns knappt ett blomster kvar och löven har börjat få annan färg. På hallonbuskarna sitter bara ett och annat jolmigt, övermoget bär kvar. Jag ger ungen alla jag plockar, och tänker på när vi gick och klämde på smultronkarten här, för en evighet sedan, hon var förstås bara tre då. Sommaren håller på att förlora sig, och jag förlorar sommaren. Augusti är förlusternas månad, när fåglarna tystnar och vännerna försvinner, en efter en.
Jag vet vad ni vill säga. Svampen! Äpplen! Plommon! Skördetid! Ändå är det redan över, sommaren har sagt sitt och det vi har nu och en tid framöver är rusningen och aktiviteten på parkeringen när cirkusen packar ner tältet, föser in djuren i vagnarna och kränger de överblivna lotterivinsterna till underpris. Inte utan charm, men det mesta som fanns att se fram emot är redan förbi.
Äh, det är nog bara det att ljuset håller på att krypa ner bakom tallarna och granarna och dra skuggtäcket över sig. Jag ser nog lite för mörkt på augusti ändå, vi har det ju bra i skogen, jag och fyraåringen. Idag hittade jag den första mandelriskan för året, och på lördag ses vi väl på Bondens Marknad?
Kommentarer
6 svar till ”Augusti – på årets höst”
Spännande-jag tycker att just nu är en av de roligaste tiderna matmässigt. Just nu njuter jag av de sista nektarinerna, samtidigt som äpplen och päron känns fräscht och spännande.
Jag säger inte emot dig, tidig höst är en underbar tid. Samtidigt kan jag inte riktigt släppa att det är över med sommaren, och att det är lång tid tills den kommer tillbaka. Det är väl mitt närkingska sinnelag.
Ja, det är det närkingska sinnelaget, Peter, för jag har det också! Och i sommar har ju vädret varit så träligt, det spär på vemodet. Uj vad långt det är till nästa sommar.
Funnes inte svampen…
“Funnes inte svampen…”
Tyvärr kan jag ännu inte glädja mig över det. Hos mig,norra Kafjärden, Sörmland, har det sedan mitten Juli varit för lite regn för svamparna.
Men glädjs i stället över att grannbönderna verkar få rekordskörd vad avser spannmål.
Jag gottar mig åt cirkusmetaforen i smyg…
När kommer svampen? Här i trakterna är det stendött.