Lycka kan se olika ut olika dagar. Just idag var det att dammen fortfarande är frusen så att alla tre barnen kunde åka skridskor där. Själv var jag värsta curlingföräldern, skottade och sopade bort snön som fallit med en kvast. Så är det här på landet, ska det bli något får man göra det själv.
Lycka var också att jag hittade påsen med stenmurklor som min farbror plockat och torkat till oss. Min farbror är en grym stigfinnare och svampplockare, så den gåvan var verkligen uppskattad. Framför allt eftersom stenmurklor som inte behandlats korrekt är mycket giftiga och därför inte får förekomma ute i handeln i annan form än som konserver.
Svamparna ligger i blöt sedan någon timme tillbaka och ska fortsätta med det. Sedan ska jag förvälla dem några minuter i rikligt med vatten, ta upp dem, slänga spadet, förvälla dem några minuter till i nytt vatten, slänga bort även detta och sedan hacka, smörfräsa och använda dem i en sås till ett par mycket goda vänner som kommer på middag ikväll.
Har ni några stenmurkeltips att bidra med vore det toppen, påsen är fortfarande mer än halvfull.
Edit: Jag lade till ett frågetecken i rubriken baserat på informationen nedan
Vi håller på att äta ur våra skåp nu under jullovet. Till att börja med denna trettondagsafton blir det små crostini som jag gjort av de överblivna surdegsbaguetterna från nyår. På dem lite av gåsriletten toppad med syltad trattkantarell och muscatpumpa.
Kommentarer
16 svar till ”Av oskattbart värde: Stenmurklor?”
Hej som svampplockare måste jag påpeka att livsmedelsverket avråder från att äta stenmurklor då giftet inte försvinner helt vid torkning/förvällning. Ingen risk för förgiftning efter torkning/förvällning men det är cancerframkallande. http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Svamp-och-svampgifter/Stenmurklan—olamplig-att-ata/
Jag kan tipsa om torkad sandsopp som fungerar som ersättningssvamp. Den svampen ger en snarlik smak. Den ger inte lika intensiv i murkelsmak men mycket god.
Smaklig spis!
/Jenny
Jag äter inte heller stenmurklor. Giftet (gyromitrin) är enormt otrevligt. En del av befolkningen kan på grund av genetiska faktorer inte bryta ner giftet. De kan bli allvarligt sjuka även av “korrekt” behandlade stenmurklor.
För en andra tycks det vara tämligen ofarligt. Därför tycker jag att det är oansvarigt att bjuda på stenmurklor, inte minst till barn som är mer känsliga mot gyromitrin. Vissa studier tyder på att giftet kan ackumuleras i kroppen hos vissa individer. I andra länder äter man den inte alls.
I undersökningar har det visat sig att man var tvungen att misshandla svamparna så att all smak försvann för att man skulle bli av med giftet. Det finns ju så många andra goda svampar att välja på.
Till Jennys länk kan man lägga till att man rekommenderas att torka stenmurklan minst ett halvår på ett ställe med god luftväxling.
Jag äter den, men bara i små mängder någon gång om året, och vederbörligen behandlad.
Jag har svårt att se torkad sandsopp som en verklig konkurrent till stenmurkla, men det är en rasande trevlig svamp i sig, fortsättning följer.
Jag har hängt lite med ett svampplockar-posse, men ingen känner till någon som blivit förgiftad av stenmurkla. På sin höjd är det nån som på en utställning hörde av nån om nåt nån hade hört, men i kortare led än så finns förgiftningar av både vit och lömsk flugsvamp, och en del annat för den delen.
Den cancerframkallande delen då, skulle inte en sådan tydlig faktor som murkelätande avslöja sig i epidemiologiska studier?
Jag säger inte att stenmurklan inte är riskabel, för det är den, men hur stor är risken egentligen om man behandlar den korrekt? Det är nåt jag inte kan hitta nåt bra svar på. Försiktighetsprincipen, visst, men många förhållandevis vanliga ämnen i vår omgivning är cancerogena och orsakar tumörer hos råttor vid skruvmatning i höga doser.
Om någon sitter på info angående detta vore jag tacksam. Känner ni till nåt förgiftningsfall?
peter: Jag gick igenom en del litteratur för många år sen när jag skrev om den. Läs bla länken til SLV ovan. bland annat den reproduktionstoxiska effekten är rätt deprimerande. Sen slutade jag äta den. Och jag är ingen renlevnadsmänniska. Det är just det att den slår så olika och att den ev kan lagras i kroppen av vissa. Torkning tar bort ca 50% av giftet beroende på hur torkningen sker.
Det är relativt svårt att göra epidemiologiska studier på en enstaka råvara. I synnerhet som människor är så olika känsliga mot giftet. En del av dem kan bryta ner det, andra inte.
I svampkretsar är det dessutom “allmänt känt” att murklor är mindre giftiga norröver… : )
Hur man nu kan veta det, med tanke på att ingen känner nån som blivit förgiftad, vare sig norr eller söder om dalälven.
Jag fortsätter att ligga lågt med stenmurklorna, men kan inte hejda mig om våren utan ger mig ut och kryssar mellan rotvältor och kalhyggen. Tur att jag är så kass på att hitta dem, eller att jag har fel marker.
Holy Moses, jag har visst snubblat på den svenska motsvarigheten till japansk blåsfisk!
Min middagsgäst är ganska direkt av sig och plockade dem färska, hackade dem och åt till röding när han låg i fält i Norrland. (Han bär nog inte den känsliga genen.)
Själv följde jag alla föreskrifter och åt en liten mängd, mest för att jag var nyfiken.
Det intressanta tycker jag är livsmedelsverkets information. Artikeln jag länkade till var den första jag fick upp, inte den fördjupande artikeln som Jenny länkade till.
Antingen avråds du helt, eller så får du tillagningstips, liksom…
…eller så är min farbror Claudius, kung av Danmark ;-) Men jag tror helt klart på murklan som måttlig smaksättare framför bukfylla.
I mitt allra första matbloggsförsök skrev jag ett första inlägg som hette “Fugu fungus”, gissa vad det handlade om. : )
Allt blir giftigt i tillräckligt stora mängder och mängden bestäms av vad man äter. Vem blir inte magsjuk av att äta två burkar surströming.
De gamla grekerna använde kobra gift som berusningsmedel men var väldigt noga med hur mycket som intogs.
Jag själv äter Murklorna frästa på en het Murekka tillsammans med en filead Harr eller Röding.
När dom bränner i slår jag på en trea Skånemejeriers Vispgrädde som reduseras till hälften. Avnjuts tillsammans med en fosterdrivande rågbrödsskiva.
MVH Middagsgästen
hmm… jag har vräkt i mig murklor sen innan jag kunde gå, precis som resten av familjen (vi saknar nog den genetiska allelen som gör en sjuk)utan några biverkningar men efter nogrann förvällning i två vatten.
Familjens samlade slutsats om bäst tillagning är:
1. massa grädde!
2. gräddstuvade passar de utmärkt till gravad lax (speciellt om den gravats med ingefära)
Naturen har gjort sina misstag. Ett är att libbstickan har vissnat när gåsen skall stekas. Aldrig blir såsen så god som när gåsen är fylld med libbsticka. Ett annat stort misstag av naturen är att stenmurklan är giftig. Hur man än behandlar den, så finns det alltid lite gift kvar, men inget är godare än en murkelsås med grädde. Under svamputställningar i Botan avråder vi alltid folk från att äta stenmurkla. Själva tycker vi att varje torkad murkla är lika värdefull som ett guldkorn och bereder omsorgsfullt murkelsås till både kött och fisk. Det blir högtidsstunder, som emellertid aldrig delas med andra människor. Barn får knappast vara i närheten. Stenmurkla är ingen bjudsvamp. Den som äter en så pass giftig svamp får skylla sig själv och måste se till att årskonsumtionen blir väldigt liten.
När man läser om murklor i äldre svamp- och kokböcker handlar det alltid om toppmurkla och rund toppmurkla. Dessa arter är inte giftiga, men förvällning rekommenderas ändå på grund av förväxlingsrisk med stenmurkla.
Tack så mycket Lennart för ditt uttömmande och poetiska svar!
Vad är den smakmässiga skillnaden på stenmurkla och toppmurkla egentligen?
Saxit: Jag passar på smakjämförelsen och bollar vidare till Lennart
Vill hänvisa till finska Livsmedelssäkerhetsverkets webbsida: http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/livsmedelsinfo/stenmurklor/ . Notera speciellt stycket “Bland annat utlänningar i Finland kanske inte har kännedom om murklornas giftighet och om hur de förbehandlas rätt.” Antar att med “utlänningar” också menas svenskar…
I Sverige finns motsvarande varningar också för muskotnöt, bittermandel, fugu-fisk etc, men det hindrar ju oss inte från att använda/äta dem heller.
Det har alltid funnits livsmedel som är farliga om de inte behandlas rätt och/eller konsumeras i övermått.