Den fjälliga bläcksvampen har ett perfekt kamouflage – för en svamp som trivs i fallande nysnö. De purt vita knoppar som skjuts upp genom gräsmattorna just nu ser ut som hattifnattar klädda i militärens snödräkter. Mot snö hade de försvunnit fullständigt. Lever den fjälliga bläcksvampen ett liv i motfas?
Men svampens liv i helvitt är kort. Efter bara några dagar börjar den svartna i hattkanten, som snart tunnas ut och rullar upp sig. Nekrosen sprider sig snabbt och efter bara några timmar dryper svampen av svart bläck. Då hatten lösts upp och försvunnit står den rörlika stjälken kvar i några dagar till som i ren förvåning.
Jag får alltid känslan av att de kliniskt vita knopparna bär på ett enormt inre psykologiskt tryck, likt vitskrudade prelater som tappat den rätta tron och som efter bara några dagars urholkande grubbel bakom en perfekt fasad exploderar av tvivel och tungsinne, fulla av svart galla som fläckar de fordom blekvita kåporna.
Fjällig bläcksvamp skall ätas innan tvivlet nått trons kärna och demonerna släppts lösa. Bara svampar som är helt vita i köttet skall tas. Då de börjat svartna någonstans kan de lika gärna få stå. De skall ätas så snart efter plockningen som möjligt, och man gör klokt i att separera hatt från fot. Hatten är syndigt lös i konsistensen (som tillagad glider den lite på tungan, som försiktigt pocherat ägg) och har en köttig, fyllig smak inte helt olikt en sladdrig karljohan. Den kan stekas i smör som den är, eller med lök, som understryker det köttiga i svampen. Foten som är lite fibrig och tuggig kan kokas som sparris och även ätas som sådan.
Men pass på! Alldeles bredvid kan den grå bläcksvampen växa. Den är ingen matsvamp, då den innehåller ämnet coprin som i sin verkan liknar antabus. Flera dagar efter att svampen ätits kan en extrem känslighet för alkohol finnas kvar. Det kan räcka med en lättöl för att obehagliga, panikångestliknande symtom som hjärtklappning, svettningar, andnöd och kräkningar skall utlösas. En sådan svamp kan väl lika gärna få stå kvar?
Som tur är skiljer man de båda arterna åt lätt. Läs på! Bege dig sedan till närmsta gräsmatta, där den fjälliga bläcksvampen väntar på att just du skall komma och befria den från sina förtärande grubblerier.
Kommentarer
16 svar till ”Bläcksvampen – förtärd av sina inre demoner?”
En religiös svamp med djupa filosofiska funderingar? Hm…
Den grå bläcksvampen låter som ett recept på en lyckad fest, haha.
Hittade ett gäng häromdagen. Lite väl svarta var dom, tyvärr. Tror du inte annars att de hade varit goda att fritera?
Matpolisen, tänk dig vilken djävlulskt eländig kombination grå bläcksvamp och toppslätskivling skulle vara på en fest. Alla gäster sitter i varsitt hörn och svettas och slår bort de anfallande rosa elefanterna.
Anna, det sägs att man brukar fritera dem men jag har inte testat. Fast de är ju så lösa i köttet? Du får testa, snart hittar du fler!
Åh. De här brukade jag plocka på vägen hem från skolan när jag var liten för att steka mig en svampmacka när jag kom hem. Växte på gräsmattorna mellan hyreshusen. Snygga och lite farliga. Det var bara jag som ville ha dem.
Pratar vi fortfarande svamp?
Visst är de (svampen) goda? Tänker du också på ägg när du äter dem?
Tack för det här inlägget! Jag cyklade förbi några bläcksvampar idag, och med den här texten i minnet plockade jag 5stycken vita och fina små svampar.
Åt just upp dom, stekta i smör, salt och vitlök.
Lade på en bit lyxknäcke och åt. Himmel!! En av de absolut godaste svamprätterna jag ätit.
Jag tänkte inte alls på pocherat ägg – däremot direkt på kinesisk matlagning i stil med stekt kinakål eller wokad äggplanta. De skulle garanterat kunna spela huvudrollen i någon rätt på en kinesisk lyxrestaurang…
Stekt kinakål…?
Att fjällig bläcksvamp förtjänar ett bättre öde håller jag med om! Men då kanske varken du eller jag kunnat plocka med oss några svampar från gräsmattan. De hade redan varit plockade och sålda. Hmm…dessa avvägningar! ;)
Fjällig bläcksvamp
Minns jag rätt- fet näringsrik jord.
Gamla komposter eller latriner, där de ibland uppträder i massor på begränsad yta.
Tänk på det om du hittar i en skogsbacke-troligtvis finns gammal torpargrund i närheten
Intressant, Örjan. Men jag hittar mina uteslutande i de kommunala gräsmattorna. Fast det är klart, man kan undra vad som döljer sig därunder…
Mycket väl-(över)gödslade gräsmattor?
Jag tänker nästan alltid på ägg, Peter.
Intressant svamp, först åt jag några bitar och tyckte att det var fantastiskt gott. Sen åt jag några till och tyckte att det var ok. Nu tål jag inte ens lukten av denna svamp. Så var försiktiga med hur mycket ni äter.
Det låter otrevligt, kan de ha blivit lite bläckiga innan du hann laga till dem? Varken lukt eller smak är så stark hos den som tillagad. Men, man kan inte gilla allt.
Det gör absolut inget att äta dem trotts att det blitt svarta…smakar kalas ändå och när man ändå hittar dem så sällan så hugg i och njut=)
Du är modig du, Emily!