Bondens, latinamerikanerna och jag

Det är fortfarande ren njutning att arbeta på Bondens Matbod. Tyvärr är det över för den här gången. Jag vet inte när jag kommer arbeta härnäst eftersom Kenneth och Kajsa vanligtvis sköter ruljansen alldeles utmärkt. Men vi får se!

Idag tittade min blogg-bror Andreas in och utbrast “Att köpa riktig falukorv av Gitto, kan det bli bättre?” när jag gav honom en rejäl bit Hedmans falukorv till nästa veckas älgjakt.

FFL- Xtian tittade också in och tipsade om billig lammlägg som jag dock inte hann köpa.

Och en oerhört charmig Pär (eller stavas det med e?) dök också upp och både prisade min blogg och köpte världens godaste ost.

Ni fattar min lyckonivå nu va? Först får man stå och sälja mat i världens bästa Matbod, sedan dyker det upp en massa bloggläsare som säger att man är jävligt bra… Mitt humör är på topp!

Jag hann med en avstickare till Latinamerikanska livs, för att köpa två hästbiffar. Jag fick gå före i kön,  personalrabatt och den mer ospecifierade “snygg-rabatten” som verkade innebära att man får ungefär två gånger större bit än vad man behöver betala för. Behöver jag säga att jag kom därifrån med mer än hästen? Det blev dryga kilot märgpipa och lammrygg också, trots att jag inte har den blekaste om vad jag ska laga av dem. Men snyggrabatt förpliktigar!

(Sen kom jag på att det antagligen är det äldsta säljtricket av de alla: kalla en lätt utarbetat och förkyld kvinna med grisflott ända upp i pannan, vispigt hår och talkiga händer för snygg så kommer hon köpa halva lagret. Men det var jag för charmad för att fatta just då.)

Just nu steker jag lök medan Magnus skalar potatis. Vi bestämde oss för att göra biff Rydberg av hästbiffen efter att vi konstaterat att vi inte kunde komma på någon vettig middag. Slutet gott, allting gott.