När Magnus var tonåring var hans familj under en tid bosatta i Srinagar i den indiska delen av Kashmir. Förutom att han är fantastisk på att tala engelska med indisk brytning verkar det inte lämnat några större spår hos honom. Eller jo – ett par saker. Dels är han väldigt skeptisk mot indisk mat i allmänhet och mango i synnerhet. Det hade jag i och för sig också varit om jag suttit fastspänd bredvid en mangojuicekräkande lillebror under ett långflyg. Dels älskar han indiskt bröd av alla sorter. Framför allt paratha.
Alltså är det med stort tålamod och mycket övertalning som man måste övertyga Magnus om att det vore trevligt med lite indisk mat till middag. Först får man en fnysning. Sedan ett tyst muttrande. Sedan kommer skepsis och slutligen uppgivenheten. Jaja, det blir säkert bra. Sedan går han och hugger ved medan jag skär kött och maler de förhatliga kryddorna och försoningsbakar paratha.
På det följer en period med en väldig massa skeptiskt lyftande på kastrullock och lite mer fnysande varpå slutligen middagen står på bordet. Vid det här laget är Magnus vrålhungrig och hugger utan vidare knot in på maten.
Och sen kommer det. Lite tyst och nästan som i förbigående. Ur ena mungipan så att det inte ska märkas så mycket. “Det här var ju inte så dumt, faktiskt.” Varpå vi båda börjar gapskratta och kan njuta av maten.
Kashmiri jogan rosh
Receptmakare: MArgit Richert
Portioner: 6
Tid: 2 timmar
Det är mycket kryddor i den här anrättningen, men förutom asafotidan (som kan uteslutas) är det inga konstigheter. Det luktar julbak i hela köket och smakar verkligen underbart.
(Stort tack till Martin som hade vänligheten att skicka en påse stinkande asofotida hela vägen från Malmö. Testa att laga det här så kommer du vilja använda upp resten av burken!)
- 1 kilo benfritt lammkött
- några matskedar ghee eller neutral olja
- 1 msk fänkålsfrö
- 1 liten kanelstång
- 2 tsk kardemummafrö
- 4 kryddnejlikor
- 1 lagerblad
- 1 liten bit torkad ingefära
- 1/2 tsk malen muskot
- 2 tsk paprikapulver
- 1 tsk cayennepeppar
- en knivsudd asafotida
- 1 paket saffran
- 2 dl tjock yoghurt
- 2 dl vatten
- vatten
- till servering:
- basmatiris, naanbröd eller paratha
- Skär lammköttet i munsbitar. Hetta upp ghee i en stekgryta eller tjockbottnad wok och stek gyllenbrunt i omgångar.
- Mal fänkål, kanel, kardemumma, kryddnejlika, lagerblad och ingefära i en mortel eller elektrisk kryddkvarn. Eller kör i matberedare. Huvudsaken är att du får det finfördelat. Blanda med muskot, paprikapulver, pyttelite hing och cayennepeppar.
- Rör ut saffranen i yoghurten.
- Lägg ned köttet i stekgrytan eller woken igen. Rör ned kryddorna. Rör om och låt fräsa en minut eller två. Blanda ned saffransyoghurten och låt koka samman några minuter. Tillsätt vatten, sätt på ett lock och låt sjuda tills köttet är mört. Ta av locket och låt allt koka samman 10-20 minuter.
- Servera med basmatiris, naanbröd eller paratha.
Kommentarer
14 svar till ”Den skeptiske mannen”
Asafoetida, hing (heng) eller dyvelsträck.
Se intressant artikel jag hittade.
Observara att den bl.a anses som afrodisiasisk.
Märkte Du något av det?
http://www.shenet.se/vaxter/asafoetida.html
Örjan: Nej, inte mer än vanligt. :)
Kul läsning, framför allt att man var tvungen att frakta det i egna skepp pga stanken!
Dessutom denna intressanta information från Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Dyvelstr%C3%A4ck)
“Används som krydda i Indien under namnet ”hin” eller ”hing” som alternativ till lök och vitlök då dessa är förbjudna av religiösa skäl för bland andra jainister och brahmacharier.
Dyvelsträck i små doser tillsätts också till maträtter med bönor, eftersom det minskar benägenheten till gasbildning.”
Skräp att vår indiska hovleverantör verkar vara på väg att packa ihop, annars hade det ju varit givet att får dem att ta in det!
Ingen effekt?
Doseringen var antagligen för liten.
Vid behov får du väl söka råd och recept på nätet.
Kanske även Du kan få en egen Duracellkanin, precis som Zaba skriver om i kommentarerna här.
http://matalskaren.blogspot.com/2007/08/matmjukporr-en-frck-fredag.html
Kalle B: Jo, det är en riktigt lustig krydda!
Örjan: Jag tror inte vi är så värst mycket i behov av afrodisiakum, så länge har vi inte varit gifta än att förälskelsen mattats. :)
Dessutom föredrar jag nog hursomhelst ett lite slumrande sexliv framför för stora doser hing. :)
Det finns ju många andra indiska rätter som kanske kan hålla oangenäma minnen borta. Panchporan aloo kanske?
“Används som krydda i Indien under namnet ”hin” eller ”hing” som alternativ till lök och vitlök”
Betyder det att en pressad vitlöksklyfta kan fungera som alternativ?
Andreas: Det blir nog väldigt gott. Men riktigt samma sak blir det inte – hing har en väldigt speciell doft och smak. Testa att blötlägga ett par väl använda korpfotbollsstrumpor så kommer du nog närmare orginalet.
Men rätten står och faller absolut inte med hingen – det är väldigt gott även utan!
Fast hur mycket hing har man hällt i när man börjar närma sig doften av blötlagda fotbollsstrumpor?
Haha, jag tänkte mest på lukten av själva hingen. Luktar maten så har man definitivt haft i för mycket!
Ja, detta var onekligen ett spännande recept, äntligen ska jag våga prova min hing :-)
Gitto, vet du var Martin fått tag på asofotida i Malmö? Jag har varit runt på Möllan utan framgång. :-(
Andreas: Han fick det av Lisa FW. Men mejla dig min adress så skickar jag lite till dig!
Margit: Martin tipsade mig och jag har även fått ett tips på ett ställe i Lund så det löser sig nog.
Tack ändå!
Jag modifierade ditt recept ovan och ersatte hinget med tre lökar, fyra klyftor vitlök och några cm färsk ingefära. Fungerade alldeles utmärkt det också. :-)
Första gången jag gör en Rogan Josh utan tomater dock. Verkar finnas massor av varianter.
Tack för ett bra recept!