Det är nästan så att det smakar vår nu – pinnbröd och te på kvistar

Solljus som inte värmer är ett hån, ett skämt, ett misstag. Men det börjar rättas till nu. Den som ställer sig intill en solbelyst vägg nu kan känna värmen, som en viskning mot en likblek, solsvulten kind. Och tittar man noga och på rätt ställen går det att se att våren faktiskt infiltrerat vintern i förberedelse på den marschorder som kommer att ropas ut om nån månad. Lökar spränger, gräs spirar i hemlighet, och på buskar har knoppar börjat svälla. Men allt pågår i det dolda. Alla vet att fi är välutrustad och väl befäst och att det ännu återstår några blodiga slag – även om utgången förstås är given.

Det kändes inte helt rätt att skända en knoppande svartvinbärsbuske, men jag tog några grenspetsar från busken runt hörnet för att göra te på dem, som jag gjorde med hallongrenar för ett knappt år sen. Teet fick den renaste svartvinbärssmak man kan tänka sig, utan bärens fadda smak och de gröna bladens klorofylltyngd. Testa, vetja. Det räcker att mosa en knopp mellan fingrarna och lukta på den, redan då vet man hur teet kommer att smaka, resten är bara ett…verkställande.

Teet smakade jag efter att ha kommit hem från en korvgrillningstripp till skogen. Men vi grillade nu inte så mycket korv, utan drack mest kaffe i solen, åt nyrullade chokladbollar och rände efter treåringen. Jag hade med mig en låda jäst vetedeg av pizzatyp i ryggsäcken ut och experimenterade med pinnbröd (det var så oerhört, oerhört länge sedan jag smakade pinnbröd) över kolbädden (jag var lat). Det smakade gott, men var förstås svårkontrollerat.

Jag kom att tänka på något jag läst i Yngve Ryds underbara bok Eld, som jag skrivit om tidigare. Där berättar han om hur samer plägar baka flatbröd med skierre – färskt björkris – genom att lägga en väl avvägd bunt på glöden och baka tunna bröd på denna innan riset hunnit fatta eld. Jag gjorde en demonstrator idag av blåbärsris och en femkronestor bit deg, bara för att. Det fungerade hyfsat, men i veckan skall jag försöka göra det på riktigt. Gör jag en riktig eld kan jag också försöka mig på att baka flatbrödet på heta stenar. Vi får se om det blir av, om det händer skriver jag om det, det kan jag åtminstone lova.