Durianstanken ligger tät över Grythyttan

En diger dag av föreläsning på Grythyttan för tredjeårsstudenter. Jag bjöd de fina, söta, smarta, vetgiriga studenterna på bland annat durian och tusenåriga ankägg. De åt tappert, en del rent av entusiastiskt.

När man föreläser ingår övernattning och en varmrätt på Gästis. Maten var inte dåndimpsframkallande men riktigt, riktigt bra och vinerna skojsiga och välvalda (återkommer med ras). Först fick jag en pyttekopp skummig mustig bjudjordärtskockssoppa som var sublim i sin gräslöksprydda enkelhet, sedan ett rosa ankbröst skuret i rektanglar med majsspetsad mandelpotatispuré, något snålt tilltagen kycklingsky, smarrig och fyndig terrin på gulbeta, gul morot och ankconfit. Fin shiitake och kryddkrasse toppade den rustikeleganta anrättningen. Några malplacerade popcorn oppanpå vittnade om kockens idé om humor. Jag delar den inte. Men jag var mer än nöjd och förlät hysset.

Jag investerade i getostar efteråt och ångrade mig inte – en perfekt mogen vit kaprin, en suverän, snudd på övermogen Sant Maure de Touraine serverades med en trevligt vaniljprickig tomatmarmelad. En utlovad nybakad scones fick mig dock nästan att falla i skratt. Enkronestor och anemisk lurkade den i ett hörn på tallriken. Det enda som inte var mer än OK var priset för dem som betalade för allt. 650 pix för fyra rätter och bjudsoppan. Men hellre det än kass mat för mindre pengar, resonerar jag. En eloge!