Fett och etikett

Allt fler studier visar att fet mat inte gör dig fet. Tyvärr är DN-artikeln inte skriven av Karin Bojs och därför en rätt förvirrande rewrite. Redigerarna skiljer inte heller på Atkins, GI och fettrik kost. Artikel illustreras med ett paket smör trots att personerna på den fettrika kosten uppmuntrades att äta vegetabiliska fetter.Istället för att kritiskt granska undersökningen har man på kvällstidningsvis intervjuat fem personer om de har bantat. Gäsp! Bättre artikel finns här.

Man måste säga att viktnedgången inte var särskilt imponerande. I snitt mellan 5,5 och 3,5 kilo för de olika dieterna. Detta efter två år av massiva insatser med information av försöksdeltagarnas familj, motion etc.  Det intressanta med artikeln är att den med skrämmande tydlighet visar att Livsmedelsverket har väldigt lite på fötterna när de anser att fett är den stora hälsoboven.

Min åsikt är att diet aldrig får bli religion. Man måste ständigt vara beredd att ompröva sina åsikter. Jag är ganska osäker på om man bör ha livsmedelsrekommendationer i dess nuvarande form. Och jag är väldigt säker på att de idiotiska energiprocenten ska bort. Vi vet för lite för att ta på oss ansvaret för att få folk att lägga om dieten.

Hur äter jag själv då? Jo, i stort sett inget vitt. Socker används som en krydda, kaffebröd och kakor någon gång i veckan. Tårta och bakelser någon gång i månaden. Smågodis en gång i veckan. Glass varannan vecka när min man gör. Bröd: max 2 skivor per dag och nästan bara fullkorn. Frukt: max 2 om dagen. Och russin. Bisarra mängder nötter, kopiösa kvantiteter ägg, mycket kött och kyckling, för lite fisk, mycket ost, mycket olja, mycket baljväxter, mycket grönsaker. Potatis används som en grönsak. En kombination av medelhavsdieten och en kolhydratsnål kost med andra ord. Jag gillar den här typen av mat och håller vikten när jag äter så. Börjar jag äta för mycket mackor eller fettsnålt går jag upp i vikt snabbt.

Men det viktiga är att det här är mat jag trivs med och jag blir lycklig av.

Kommentarer

19 svar till ”Fett och etikett”

  1. Sara

    Själv tror jag på den hederliga gamla tallriksmodellen!

  2. Zaba

    Jag använder mig av sunt förnuft och äter lite lagom av allt. Mitt matliv är inte tråkigt och figuren är mer är ok.

  3. Jag håller med dig Lisa! Diet får inte bli religion. Jag äter det som jag vet får mig att må bra för det mesta och sådant som får mig att må mindre bra emellanåt;) Försöker hålla mig till 80-20 regeln, dvs äta bra 80% av tiden och sedan kan jag vara onyttig till 20%:D

    Jag äter nog ganska liknande dig, men jag äter med frukt och mer vegetariskt. Vi äter extremt lite gris, i princip bara bacon och den används som krydda. Väldigt lite rött kött, en del kalkon och kyckling, helst ekologisk vilket begränsar intaget. Fisken jobbar vi på, vi gillar fisk, men där är det också svårt att vara miljömedveten tycker jag. Vi äter ganska mycket sojabaserad mat, sojafärs, tofu m.m.

    Vikten är inget problem, trots mycket fettrik kost.

  4. Sara: Jag tror inte ett dugg på tallriksmodellen längre trots att jag fick det itutat i mig på dietistutbildningen. Det viktigaste är inte förhållandet mellan komponenterna på tallriken utan att du undviker stora mängder snabba kolhydrater, äter bra fettkvalitet och mycket antioxidanter. Detta visar nästan all senare forskning. Det enda som är bra med tallriksmodelllen är att du i regel får i dig mer grönsaker än gemene man.

    Katja&Zaba: Vissa kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. Jag som är äldre kan inte äta som jag brukade i min glans dagar. Kanske för att jag gjorde av så mycket kalorier på att ränna efter karlar.

  5. Vetenskapsredaktören är på semester på sommartorpet, men jag tycker allt att sommarvikarien har gjort ett utmärkt jobb. (Transparens: det var jag som anställde henne.) Studien är verkligen mycket intressant, eftersom det är den längsta randomiserade jämförelsen mellan olika bantningsdieter, och dessutom har väldigt få avhopp.
    Dessutom har den klarat nålsögat till New England Journal of Medicine, världens i särklass tyngsta medicinska tidskrift. Det innebär att den har blivit hårt granskad av proffs.
    Det här måste nog bli tungan som får vågskålen att väga över från fettsnålt till medelhavs/ kolhydratsnålt inom sjukvården. Redan tidigare fanns ett gäng undersökningar som pekade i samma riktning, men de är som sagt kortare och en del studier har många avhopp.
    Kolhydratsnålt var allra effektivast i den nya israeliska studien, med i snitt 5,5 kilos viktnedgång. Men egentligen var det inte någon signifikant skillnad mellan medelhavs och kolydratsnålt. Däremot var det väldigt signifikant och tydligt att fettsnålt var sämst, både vad gäller viktnedgång och vad gäller blodfettsvärden och blodsockervärden.
    5,5 kilo är faktiskt inte så lite. Det är lika mycket som de mest effektiva läkemedlen uppnår i genomsnitt. Och 5,5 kilo på en person med måttlig övervikt (som de i studien) kan få stora effekter för hälsan. Det kan till exempel vara skillnaden på typ 2-diabetes och inte typ 2-diabetes.
    Min slutsats är att du äter på bästa tänkbara sätt med din kombo av medelhavs och lågkolhydrat.

  6. Karin: Jag var kanske lite hård. Det är inget större fel med artikeln men jag är van vid riktigt, riktigt bra rapportering runt detta. Men som jag skriver beror mitt misnöje mycket på redigeringen av hela inslaget. GI behöver inte vara lågt kolhydrat ändå har man klistrat på en enkät om GI-kost. Rubriksättningen är också rätt kass. Och istället för at ge artikeln mer plats ska man intervjua folk om de har bantat.

    Till skillnad från ditt inlägg ovan som bättre förklarar vad som är viktigt med studien. Och att skillnaden inte var signifikant mellan Medelhavsdieten med en hel del kolhydrater och den kolhydratsnåla.

    Däremot håller jag med om att undersökningen är bra. Framför allt som både jag och du skriver att den visar att Livsmedelsverket inte bör satsa på att få folk att äta mindre fett.

    Men jag är förvånad över att viktnedgången var så liten trots den massiva insatsen där deltagarna försågs med färdig mat och även anhöriga fick träning. Undersökningen gjordes nämligen på överviktiga med ett BMI på 31. Moderately obese enligt amerikanska förhållanden kanske. Så det är ganska liten skillnad som bantning betraktad.

    Det gynnsamma var istället ändringen i förhållandet mellan blodfetter och de förändrade beräknade riskerna att drabbas av hjärt- kärlsjukdom viket borde lyfts fram mycket tydligare. Men man ansåg väl att läsarna var mer intresserade av att vara snygga än att leva länge.

  7. PS Om jag hade ett BMI på 31 hade jag vägt 80 kilo. Och om man beaktar att detta är män som dels har lättare att gå ner i vikt än kvinnor och dels är betydligt längre än jag är det en rätt blygsam bantning.

  8. Kajsa

    Min första tanke: om deltagarna i två av testgrupperna försågs med färdiglagad mat á 1500/1800 kcal per dag + motion måste dom ha fuskat rätt rejält för att inte gå ner mer i vikt. Man skulle således kunna diskutera om vad studien egentligen visar är att medveten kalorirestriktion och den känsla av BANTNING och förbud som det ger, leder till mer direkt svullande när “dietfusk” väl sker, än om man tillåter sig äta hur mkt man vill men då inom vissa livsmedelsområden. Sen tror jag själv att en alltför obalanserad kost – vare sig det handlar om fett- eller kolhydratsnålhet uppmuntrar till “sug” efter det uteslutna, och potentiell överätning. Slutligen undrar jag hur väl en LCHF-kost skulle fungera för de som tränar mkt. Ngn som vet om det har studerats specifikt?

  9. Min diet är väldigt lik din, Lisa — mycket grönsaker, olivolja, och kött; ett par skivor bröd om dagen med keso och något pålägg. Pasta, ris och potatis tillhör numera inte basen på min tallrik och jag äter ingen av dem mer än någon gång per vecka. Jag vet att jag tappat vikt pga av den här dieten men framförallt mår jag mycket bättre.

    Magen min var inte glad när jag mosade i mig stora skålar pasta med köttfärs sås; men, pasta serverat utan protein och endast grönsaker gör magen gladare.

    Nu tränar jag mycke och måste tänka mig för så jag inte äter för lite. Det är inte bra att undvika kolhydrater om man arbetar hårt. Jag slarvar ibland och tappar all energi. Att äta rätt utifrån hur aktiv man är — det är en bra debatt.

  10. Kurt

    Nu handlar ju detta främst om viktnedgång, det betyder ju inte att fett nödvändigtvis är nyttigt för kroppen i övrigt. Och sedan bör man ju som har nämts skilja på olika typer av fett.

  11. Lisa, trust me, jag kan inte äta vad som helst och hålla vikten. Jag håller vikten pga det jag stoppar i mig. Jag var lite stressad när jag skrev den förra kommentaren och glömde fetterna helt. Vi äter smör, raps-, oliv-, hampa-, tistel- och linfröolja. Massor av avocado. Jag tror att det är kombinationen bra fetter och mycket frukt och grönt som är nyckeln till att jag mår så bra och håller vikten. Snabba kolisar äts väldigt sällan hör hemma.

    Christina, kör du med foodcombining, dvs kolhydrater och proteiner äts för sig? Intressant, jag äter så till och från, men är inte slavisk.

  12. Kurt: Om du läser min kommentar och den artikel jag länkar till i texten visade det sig att den fetaste dieten var absolut bäst med avseende på blodfetter. Och de kan ses som en markör på att det metabola syndromet förbättras. I alla fall har man inte kunnat se några negativa bieffekter av en kolhydratsnål diet. Coolt!

    Jag gick en treårig utbildning där mantrat var: Vi skola äta mindre fett på det att vi må leva länge.

    Och då pratar vi om att sänka TOTALA fettmängden.

  13. Katja: Jag tror att det ALLRA viktigaste är att du har rätt gener och rätt ålder. Jag kunde äta vad som helst och hur mycket som helst tills jag var 35 och höll vikten galant.

    Jag har just ätit knäcke med hyvlad feta, tomater och lök till middag. Medelhafsigt indeed!

  14. Björn

    Jag citerar min morfar: “Allt i lagom mängder”.

    Det behöver inte vara speciellt mycket krångligare än så tycker jag.

  15. Vem behöver tidningar när alla kloka skriver (och länkar) här?
    Det är så himla intressant det här, och det måste väl ändå bli light-industrins död…
    Själv har jag bara noterat att när jag gick över från lättyoghurt till vanlig (eftersom det då inte fanns ekologisk och naturell lätt), så upptäckte jag efter ett tag att jag alldeles automatiskt tog mindre portioner, och blev lika mätt.
    Dessutom är den vansinnigt mycket godare…
    Räknar man kalorier så anpassas väl portionerna, antar jag, men för oss som inte gör det så tror jag man lätt lurar sig själv när man undviker fett till varje pris.
    Själv äter jag ungefär som du, Lisa, fast mindre kött (pga närstående vegetarianer, gammal vana och klimattänk). Och dumt nog mer bröd, annars vore jag säkert smalare, men bröd är en av mina allvarligare laster. Och jag klarar inte att ta bort hur mycket kolhydrater som helst, när jag har testade hardcore gi så orkade jag inte träna, och det vill jag!

  16. Lisa, självklar har gener och ålder med det hela att göra, MEN (tänk Tony Irving i Lets Dance;) )
    jag väger ca 10 kg mindre nu än för 10 år sedan och efter 2 barn, och det är helt kostrelaterat, det kan jag lova dig. Jag har under de senaste 6 åren lagt om kosten undan för undan och bonuset förutom att jag mår mycket bättre nu är i min ungdom är -10 kg.

  17. När jag var ung funderade jag på att starta ett termostatparti. När jag läste kemi fick jag veta att de dyraste och bästa termostaterna känns igen på att de slår på och av mycket oftare än de billiga och dåliga. De har nämligen mycket bättre sensorer vilket gör att de hela tiden och oupphörligen anpassar sig till den just nu rådande kunskapen om omgivningen. Traditionell politik (och för den delen tjänstemannautövning) tenderar allför ofta att handla om att försvara rådande inställning, baserad på historiska beslut och kunskaper.

    Jag kan gott tänka mig att Livsmedelsverket gick ut med de bästa rekommendationerna baserat på den aktuella kunskapen omkring 1980, men har de inte förmågan att snabbt anpassa råden till nyvunnen kunskap så borde vi kanske ersätta dem med en ny och bättre termostat.

  18. @Håkan:

    Jag kan ärligt talat inte för mitt liv begripa hur någon med åtminstone elementära kunskaper om hur människokroppen fungerar, kan få för sig att det fett vi äter kan gå ut i kroppen i egenskap av just fett.

    Att den som saknar kunskaper om detta, rent intuitivt kan tro att fettet transporteras direkt via cirkulationssystemet ut till depåerna, det är en sak. Men alla de som skall föreställa att vara experter, till exempel de på Livsmedelsverket…?

    Björn Felten’s latest blog post… Sushi, wasabi och teriyaki — lite avlivade myter men mest gör det själv

  19. Mirja

    Ett litet påpekande; det var inte så vansinnigt mycket lågkolhydrat-kost som Atkins-gruppen åt. Äter man 120 gram kh om dagen är det inte konstigt att de inte gick ner mer än de här kilona.

    Att deltagarna uppmuntrades att fokusera på vegetabiliska fetter betydde inte att det var så de åt, det mättade fettet övervägde. Här är länk till Listfeldts blogg där han publicerar ett svar på frågan om de vegetabiliska fetterna: http://www.lipidus.org/node/1742en

    Sammantaget är mina poänger att även en minskning i kolhydratintaget (inte låg-kolhydrat) samt intag av mättade fetter ger hälsosamma förbättringar.