Knappt har jag hunnit meddela världen om min löneförhöjning förrän det är dags för nästa nyhet. De av er som följer mig på twitter vet redan, men för en del lär det vara nytt.
Vi ska flytta. Inte långt, bara 13,4 kilometer. Men en helt ny värld öppnar sig.
Den här gången slår vi ned bopålarna på Adelsö, som är så avlägset det kan bli om man bor i Stockholms län. Det innebär att man måste åka färja för att överhuvudtaget ta sig till civilisationen. Men eftersom jag jobbar på ön, och Magnus arbetar på andra sidan färjeläget kommer vi faktiskt få kortare resväg till vardags.
Först och främst: det är ett rivningskontrakt. Det betyder – tvärtemot vad man kan tro – inte att husen ska rivas. Det betyder att vi får göra vilka ingrepp vi vill på huset. Måla om, slå ut väggar, anlägga haschodling… Eh, stryk det sistnämnda. Men det betyder också att allt som går sönder, det får vi ordna själva. Och vi avsäger oss också besittningsrätten när vi flyttar dit eftersom företaget vi hyr av vill stycka av tomterna så småningom och sälja dyrt. Men då måste man ta av de omkringliggande åkrarna, och då mister man EU-bidrag. Så det ser inte ut att hända något på ett par år i alla fall.
Men nu över till de rent positiva grejerna: det är 175 kvadratmeter. Det finns två badrum (ett med badkar) och ytterligare 2 toaletter. Det finns tvättstuga och förvaringsutrymmen galore. Köket är stort, luftigt, bra arbetsytor, kyl och sval. Diskmaskin!
Det känns faktiskt lite bisarrt att få så mycket utrymme efter att ha bott hopknökade på 60 kvadrat med en massa av hyresvärdens kvarlämnade saker som trillar ned i huvudet på oss. Och vilka fester vi kommer kunna ha med tanke på att vi har plats för säkert 40 översovare i sovsäck och tio till i bekväma sängar. Räkna med inflyttningsfest framöver!
Och tomten,åh, tomten. Den ligger i södersluttning, är stor, gräsmattig och fin och jag ska få låna en jordfräs för att förstöra den totalt. Jag ska plantera allt som inte vill växa i vår nuvarande trädgård.
Ett av rummen ska bli ett bibliotek, vilket är mer nödvändighet än lyx med tanke på hur mycket böcker jag samlat på mig under åren. Ett annat rum ska bli ett walk-in skafferi eftersom jag är barnsligt förtjust i att bunkra förnödenheter.
Flytten kommer att ske successivt eftersom vi kommer ha dubbelt boende i juli och augusti. Det är nästan skönast av allt, att få flytta långsamt och utan stress…
Kommentarer
28 svar till ”Flyttdags igen!”
Grattis! Vad kul för er. Det kanske ska bli en tweetup för matbloggare hos er…=)
Låter mycket fint!
Grattis!
Men meningen ”…det betyder också att allt som går sönder, det får vi ordna själva” lovar många ”intressanta” bloggposter framöver. ;)
Grattis till också detta :)! Låter helt fantastiskt :)
Rivningskontrakt utan rivning låter onekligen lite sådär ja, ologiskt men okej.
Och civilisation eller inte, bara ni trivs och det verkar ni ju göra, där ni gör nu och senare också antar jag även om det är längre ut. Så kommer ni bort från galna-katt-dödar-människan.
Skafferiutrymme! En gång i tiden hade den här lägenheten kallskafferi. Men det blev omodernt so no longer.
Jag flyttade fler gånger på 8 gånger på sju år innan jag flyttade hit. Då hade jag släpat böcker kors och tvärs så mycket att inhandlingsförbud hade införts just på böcker. Jag var så less på att flytta att jag vid ett tillfälle tänkte att nu kastar jag ut allt genom fönstret och det som är helt när det landar följer med till det nya stället.
Inflyttad och inbodd i åtta år så har jag Väldigt Mycket Böcker. Jag har löst “problemet” med för många böcker med att köpa ny bokhylla. Nu finns det ingen plats för fler bokhyllor. Och M flyttar in. M gillar att läsa. Ms referensböcker i sitt forskningsområde är GIGANTISKA, de kan användas som mordvapen.
Sälja, ge bort, sortera. Ett annat tips för den flyttrötte, packa och städa själv men anlita flyttfirma! Man betalar per timme. Värd varenda krona och man behöver inte bära.
kinna: Det låter som en väldigt bra idé, den snor jag! :)
Julia: Ja, det är inte världens vackraste hus på utsidan(enplans 70-tal), men å andra sidan så kommmer vi ju se mer av insidan än utsidan.
Anders: Hehe, tack. Fast det är ju inte värre än att bo i villa, där finns ju heller ingen hyresvärd att hålla i handen. :)
Jessika: ja, det här med böcker… Magnus har tack och lov inte lika många som jag, men det har blivit en rejäl boksamling. Och då ligger ändå hälften kvar hos min familj på öland…
Grattis Grattis ! Och välfyllt skafferi lär du behöva om färjan strejkar …som vanligt :-)
Woha, GRATTIS! Gud vad jag längtar till större kök, och mer utrymme!
Hoppas och tror på att det här kan resultera i ÄNNU mer och underbar matbloggning från dig :)
Härligt! Grattis grattis!
Welcome to the beautiful A-parts-island, in Swenglish!
Grattis, det låter underbart!
Grattis Gitto! Även om ni överger mig… ;-)
Tack alla! Det är jätteroligt, om än lite sorgligt att lämna vår inbodda trygga stuga.
Grattis! det låter ju fantastiskt. Vilken skön storlek på hus, säger jag som “trängs” sex personer på 112 kvadrat…
Adelsö är ju en ljuvlig ö. Har en god vän som bor där. Tycker absolut att du ska ordna en matbloggträff när ni flyttat in ;)!
Grattis! Det här med skafferi får mig att tänka på sambons son, som kom till en lägenhet med kallskafferi först vid 40 års ålder. Han kallar det ‘matskåp’, och har både mat och utensilier i det…
wow, vilken grej, gratulerar! :)
Ett rungande grattis från Smålands skogarna. Är det några jag verkligen tycker är värda både mer lön och bostadsyta så är det Magnus och dig. Ni får t.o.m. mer svängrum än oss som huserar på 158 kvadrat men jag kan intyga att det är ljuvligt med svängrum. Lycka är att ha så stora ytor att man inte hinner fram till telefonen när den ringer!
Kramar från Ulla och Jonas som hoppas få se er snart.
Grattis till det nya boendet!:-)
Adelsö är fantastiskt vackert!
En helt annan sak, de där habanero chipsen du hade provat och som du tyckte var goda… Vilket märke och var hittade du dem?
/Åsa
Ojojoj..! Bara en tidsfråga innan jag komer och tvångsgästar er. ;-)
Kanske ni kan ha stugan som sommarstuga? ;-)
Grattis Gitto, om du inte har plantor o frön så det räcker så kan jag gladeligen dela med mig….
i alla fall av frön, plantorna håller nog inte för transporten.
Annika: Planerna på matbloggsträffen är långt gångna, så det kommer definitivt bli av! Och visst är Adelsö vackert?
Plastfarfar: Ja, skafferier är alldeles för sällsynta nu för tiden. Det är ju guld värt!
Mikkan: Tack!
Ulla: Tack tack! Vi ser hellre er uppe hos oss eftersom vi inte kommer ha råd att resa någonstans med tanke på allt vi möblerat.
Åsa: Jag hade inte köpt dem själv, utan blev bjuden. Men Blair’s habanero-chips finns på extremefood.com (kolla under snacks).
Anneli: frön har vi nog för ett helt liv, magnus köpte fem påsar mangoldfrön här i våras. Men vi får väl se nästa vår, vad vi saknar, tack. :)
175 kvadrat?? Oj oj oj. Det är väl typ bara kejsarpalatset som har så mycket boendeyta i Japan :(
Vad jättekul!!!
Jag har varit väldigt mycket på Adelsö eftersom mina föräldrar hade sommarställe där från när jag var jätteliten tills för några år sedan. En underbar ö, man blev helt lycklig bara av att komma på färjan.
Tycker fröken Dill
(och blir svårartat nostalgisk, även om Roslagen är fint det också…)
Nu kanske du kommer få plats med mikro.
Till att smälta ned kommande stora kantarellskördar inför infrysning.
Och nya marker att leta kantareller på.
Kommer det bara 20-30 mm regn ytterligare under juni och därefter början juli, kanske det blir ett bra år för sommarkantarellerna (de köttiga i ekbackarna).
Åh, grattis till att det blivit klart! Ett helt rum som skafferi låter fullkomligt makalöst underbart. Där vill jag komma och titta! När jag var liten hade vi en gammal barnbok, väldigt liten och turkos, som jag tror hette rätt och slätt “Mus-Malin”, den handlade om en mus som samlade mat i sitt lilla kyffe, samlade och samlade. Min största inspirationskälla :-)
Marcus: Du och frun är välkomna närhelst ni vill.
Fröken Dill: räkna med matbloggsträff någon gång i höst. Då får du se adelsö igen.
Örjan: jo, nu kommer vi nog äntligen skaffa mikro. Jag har inte glömt ditt kantarelltips!
Malin: Hehe. Det låter som en barnbok jag skulle älska, men jag var tokig i en barnbok som handlade om ett blått lok som fraktade godis.
Men Margit, menar du “Det lilla blå loket”? Där det var en massa moderna, stora, starka, snygga tåg som alla var tjuriga och trsita och inte tog med sig barnen/godiset, och Det lilla blå loket som var gammalt och slitet egentligen, men som ändå tog sig an uppgiften med ett optimistiskt “Det _ska_ gå, det _ska gå”. Alltså det måste ju vara den. Det var min och min brors favoritbok och har defintivt präglat min livsinställning. Ungefär som Mus-Malin, i lika delar… Mus-Malin är liksom lite mer begränsad till köksregionen (möjligen vinden också) medan Det lilla blå loket är med mig på t ex Tjejvättern i stark motvind, eller motvinden till jobbet. I mitt huvud hör jag mammas röst när hon läser lokets röst.
Malin: JA! Det är ju den! Den boken är tyvärr som bortblåst hemma på öland, men jag var helt galen i den. Pappa fick ständigt läsa den för mig. Fy fan vad bra den var! Tack för att du väckte mina minnen…
Det var ju häftigt faktiskt!