Som en del av er förstod ägnade jag mig inte åt avancerade S/M-lekar igår. I alla fall inte på bilden – resten låter jag vara osagt för att sätta lite griller i huvudet på er.
Så här ser en anka ut när den fått hänga övergiven i ett källarförråd ett dygn.
Ankan som hängde så vackert i sina remmar var penslad med en blandning av mörk soja och honung (i proportionerna 1:6 kanske?). I förrådet – som håller runt 8 grader – befann den sig för att torka ut lite.
Idag har den fått komma upp i lägenheten på besök för att få skinnet lossat. Det gjordes på enklast möjligast vis: med fingrarna. Glöm sugrör, glöm, cykelpump, högtrycksluft, dammsugare på utblås och alla andra spektakulära knep som finns. Det är väldigt enkelt att bara sticka in fingrarna genom båda ändar på pippin och försiktigt lirka skinnet fritt. Kommer man inte åt på något ställe är det bara att använda en blompinne. Men försiktigt, och använd trubbiga änden så du inte punkterar skinnet. Och det är heller inte hela världen om inte precis allt skinn är löst, viktigast är över bröst och lår.
Sedan lägger du ankan med bröstet upp i ett durkslag eller i diskstället och slår över rejält med kokande vatten. Vänd och skålla andra sidan också. Upprepa. Och skålla sedan insidan också. Låt den sedan torka ordentligt och pensla den på nytt med soja/honungblandning. Låt den hänga på torkning ännu en natt.
Och vad det ska bli?
Pekinganka!
Kommentarer
12 svar till ”Fortsättningen på den stackars ankan”
Förlåt bildkritik, men vid först titten tyckte jag det såg ut som vatten från varmvattenskranen, och det får inte vara kokhett.
Nu inser jag att pipen på bilden kommmer från en varmvattenkokare med kokhett vatten.
Ser nu att det kan missuppfattas så. Jag tröstar mig med att alla som gör pekinganka efter mitt recept förhoppningsvis läser anvisningarna också. :)
Take it cool. Ingen kommer att göra efter, utan att ha läst alla kommentarerna
“Nästa gång” med likartad teknik.
Häll vattnet frän höger sida. (Och du är vänsterhänt, eller?)
Nej, jag är högerhänt, och jag häller från höger sida. Magnus tog bilden från vänster sida.
Ska du blåsa upp den och allt sånt också?
Har läst andra som har gjort pekinganka hemma men som har gett upp. Restaurangbesök är bättre. Enklare om inte annat men lycka till ;)
restaurangbesök är defintivt bättre, men vi fick en anka, vi hade trist. Så då blev det pekinganka eftersom vi kom fram till att det knappast skulle bli uruselt. Och själva idén att hänga ankan i källaren appelerade till oss. :)
Utmaningar är till att antas.
Påminner mig om att jag på min 40-års-middag serverade “skvader”, med två olika såser.
Bakgrund var att jag strax dessförrinnan hade blivit serverad tjäder, som jag ej var nöjd med.
Men tips- hugg bort gumpen om ni tänker koka tjäderbuljong.(pga dess beskhet)
Att hänga upp den i källaren måste kännas som något av ett csi-ögonblick (eller dexter kanske?). Jag vet några som försökte blåsa upp ankan med cykelpump för att sedan vandra vidare till dammsugare som man sätter på utblås men det blev inte lika bra som restauranganka. Men man får högt betyg för att ens försöka :).
Har du gjort pannkakorna också?
Örjan: det låter som en väldigt rolig ide att servera skvader!
Jessika: Ja, jag har varit en smula nervös att värden eller hans mamma (som är vår granne) skulle råka titta in i förrådet. Det hade krävt en smula förklaring från vår sida, misstänker jag.
Och det blir nog inte lika gott som restauranganka, men vad katten. Gott lär det bli ändå och man måste ju faktiskt prova åtminstone en gång i livet.
Roligt, du hinner verkligen utveckla en relation med fjäderfät under alla dessa moment. Han har icke dött förgäves :)
jovars, det vet vi ju inte förrän vi har smakat. :) Men ja, pippin och jag har fått en ganska nära relation under dessa dagar.