Vår lilla skogsväg till “stora vägen” (som är en fillös landsväg där man fortfarande ropar “bil!” och spanar intensivt när någon kör förbi) är full av mat. Förutom att det växer groteska mängder kirskål så frodas även ilskna nässlor. Även ormbunksskott som en NOMA-artikel upplyste mig om att man kan äta finns i mängder, men av någon anledning är ormbunkar något av ett mattabu för mig – blotta tanken på att äta de där ringlorna får det att vändas i magen på mig!
Slutligen hittar man även små söta violer (vackert i sallader och goda kanderade. Även utmärkta att smaksätta sprit med!), blyg harsyra (mums i sallader det med!) och allas vår oförtjänta fiende maskrosen, som jag älskar både för blommorna och de rucolabesläktade bladen.
Fattas bara att vår lilla väg uppenbarligen är vinbergssnäckornas Essingeled, vilket förklarar hur vi kunde plocka tjugotalet snäckor på tre meter väg. Nu vilar de i en övertäckt balja och ska så småningom bli mat. Fast då vill jag ha fler snäckor – jag ser inget skäl att dra igång värsta snigellagarprojektet med mindre än hundrafemtio snäckor. Här ska samlas!
Och jag leker med tanken att laga en trerätters av sådant jag hittar på vägen, men då måste jag i ärlighetens namn inkludera den överkörda paddan. Och till roadkill-matlagning har jag inte nått ännu…
PS När jag gick ut för att ta det här vägfotot hittade jag elva snäckor till i det som kallas träsket, som snarare är en mycket fuktig skog. Fortsätter det så här kan jag laga sniglar på söndag! Dessvärre inträffade denna snäckincident samtidigt som Magnus stängt av vattnet för att bli av med luft i brunnspumpen (påminn mig om att jag ska blogga om vårt alldeles underbara vatten från en 85 meter djup brunn!), vilket innebär att mina fingrar lämnar snigelslemmiga spår på tangentbordet.
Kommentarer
9 svar till ”Genvägen till mat på vägen”
Hej min Lilla lillasyster!
Det är så kul att läsa vad du skriver och på vilket sätt du skriver. Känner igen mig mycket i ditt sätt att skriva. (Har jag sagt det förut?) Jag blir också inspirerad att testa några av dina recept! Vackra foton tar du också! Men, du är ju en Richert, och vi är väl någon typ av generalister många av oss; kan lite om väldigt mycket, och i en del fall mycket om mycket!
Ha de´ Kram från din Otroligt stora StoraSyster
Glöm inte att bajsa ur snäckorna innan du äter dem. De ska först gå på diet sen tömmas den naturliga vägen.
Ha ha ,är så kul å läsa när du skriver, den dagen jag ska äta sniglar då får någon annan laga dom!
Lycka till med sniglarna. Låt dem bajsa ut sig på mjöl. Har fortfarande inte förlåtit min (mer eller mindre) salige far för att han släppte sniglarne loss. Visserligen var det vår, men ändå! De var precis ätklara, plockade på tennisplan på Turebergs herrgård. Nu ligger ju Sollentuna sjukhus där, så sniglarnas tid är förbi. Men sniglarna på Cattelins bakficka – fanns det något bättre . . .
Låter förtjusande med sniglarna. Och kirskålen och nässlorna. Men ät för all del inte ormbunksskotten. Ormbunkar innehåller giftiga ämnen, de har omvärderats som mat sedan en massa kineser dog. Låt mig få återkomma om detaljerna i ett senare inlägg.
Jag kan bara instämma med kb, örnbräken är mycket cancerogent och ansesm om jag i mitt champagneintoxikerade tillstånd minns rätt, ligga bakom magcancer i Japan samt fårledes cancer i Skottland (fåren äter bräken, gojs går ut i mjölken). typ. Återkommer när bubbeleffekten avtagit.
När det gäller ormbunkarna, så är ju stensötans rötter ätliga, men de andra ormbunkarna skall man nog hålla sig borta från.
Vacker bild.
Får mig av någon anledning att associera till Harry Martinsson.
Nässlorna blomma ???
Ormbunksskott är fantastiskt! Koka dem två gånger tre minuter och skölj dem emellan. De innehåller gifter som måste bort. Precis som murklor…
Efter andra kokningen så kyl ner dem i kallt vatten så att de inte blir alldeles förkokta. Sedan steker man dem i olivolja med vitlök och peppar. Underbart!