Ibland får man äta upp sina egna blogginlägg. Framför allt om man har en svärmor som nitiskt följer bloggen i jakt på julklappsidéer. Igår förärades jag en alldeles knallröd, gigantisk Le Creuset-gryta i julklapp.
Det är väl lika bra att erkänna att jag betedde mig som den där tjejen i trissreklamen. Jag hoppade, jag tjöt, jag kramade allt och alla och betedde mig allmänt ovärdigt på det där entusiastiska sättet som jag är särdeles bra på. Lyckan kan uppenbarligen finnas i botten av en gryta också.
Nu planerar jag middagar inte så mycket utifrån det vi har hemma, utan utifrån vad man kan stoppa i en gryta. Först ut blir nog bogsteken från Solberga. Men det får bli efter jul – det sista jag vill är att ha gigantiska mängder stek som stjäl kylskåpsplats från julmaten. Så därför får ni gärna komma med förslag på vad jag ska göra med den. Jag har fått någon slags tankefixering vid att hälla på muttis körsbärstomater och mycket vitlök, men nog måste det finnas andra idéer bland mina kloka läsare?
För övrigt har vi ätit både stekta kroppkakor och bräckt lammkorv från Solberga till frukost. Kan vara den ultimata söndagsfrukosten även om kaffetillgången stördes av att säkringen till brunnspumpen small.
Av Magnus lillebror fick vi för övrigt en väldigt trevlig tolvårig single malt med det tungvrickande namnet AnCnoc som luktar köttbuljong och apelsin och smakar som en smekning av senommarhonung och hasselnötter. Riktigt god, tycker både Magnus och jag. Nu ska vi bara försöka dricka upp den i en värdig takt, vilket är svårt när den är så trevlig och värmande i vintermörkret.
Kommentarer
33 svar till ”Grytor och glädjerop!”
Grattis till grytan!!!
Prova “min” spanska köttgryta som jag gjorde för några år sedan. Den är faktiskt jättegod och en traditionell spansk rätt som jag översatt till svenska förhållanden…
http://lottabrinck.wordpress.com/2009/09/25/spansk-kottgryta/
När en stjärna faller ska man önska sig något… Så en gång på 60-talet i början av december gjorde jag det. Jag önskade mig ett par egna, oärvda skidor i rätt storlek. I julklapp fick jag ett par sådana. Känslan av att få en het önskan gå i uppfyllelse är fantastisk.
Grattis! En sådan är ren och skär lycka! Jag fick en av min pappa i julklapp för sådär en 25 år sedan (??). Älskad och använd så gott som varje vecka. Köttfärssås, Bouef Bourgignonne, Coq au vin, oxrullader, skinkrullader, normandisk fasangryta, älggryta, rådjursgryta…
Ful men god fransk kycklinggryta (4 pers)
600 g lårfilé
12 steklökar eller små schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
200 g champinjoner
75 g rökt sidfläsk
3 msk olivolja
4 dl torrt vitt
1,5 msk kycklingfond
3 msk hackad färsk dragon
2 lagerblad
4 msk hackad persilja
12 medelstora potatisar
Bryn allt i en gryta och slå på vin, fond och vatten tills det täcker. Rör om och småputtra utan lock i cirka 25 minuter eller tills kycklingen är genomkokt.
Verkar grytan mycket soppig när kycklingen är klar så red med majsena och koka några minuter. Strö över persiljan och servera.
Anders: Tack! Grattis själv till taffel-debuten, jag skrattade verkligen åt den.
Lotta: Den låter ljuvlig! Kommer laga den när saffranpriserna gått ned.
Inger: Visst är det så… Fast när jag sett stjärnfall har jag aldrig önskat annat än “låt mig bli lycklig”. Det är jag – och var jag – innan grytan också eftersom det handlar om sådana där ickekommersiella saker som bra relationer och vänner och sånt… Men jag blir ju inte mindre lycklig av en gedigen och vacker gryta. :)
Annica: Ja, jag kommer nog använda min dagligen under vinterhalvåret. Och receptet låter alldeles underbart, Magnus började nästan salivera på mina strumpbyxor…
Stort grytgrattis! Jag fick också min av min svärmor, som btw är världens bästa ;-)
Sorry, jag har världens bästa svärmor. Du kan få aspirera på näst bästa. :)
Ok – i din blogg ;-)
Å, precis en sån gick jag och tittade på häromdagen i stan! Fast det gör jag i och för sig nästan varje gång jag är i en köksbutik förstås…
Hälsar fröken Dill
För några veckor sen gav jag mig själv en precis likadan röd grytjuvel. Jag ids inte ens ställa undan den i grytskåpet.Därtill är den alldeles för vacker. För att inte tala om så underbar den är att laga mat i. Margit, tro mig: Du kommer att älska din Le Creuset reservationslöst;-)
Kalops, Dillkött och Sjömansbiff!
God jul!
Jag utstötte en suck av åtrå över att bara se grytan på bilden, grattis Gitto!
Gör Lisas revben, vettja.
Har jag en gammal svensk variant av denna gryta? Oval, gjutjärn med orange emalj utanpå och ljus emalj inuti. Lite tjock och knubbig på ngt vis, rymmer kanske 3-4 liter. Nån 50-60-talist som vet vad jag menar??
Jag tror mamma och pappa fick sin i lysningspresent 1956, mamma använder den ännu. Efter svärmor fanns en exakt likadan gryta men nästan oanvänd. Den fick jag eftersom min mans syster inte ville ha den. Salighet! Jag älskar den grytan, ÄLSKAR!
Grattis, glömde jag ju att skriva. Jag förstår den hoppa-runt-glädje mycket väl :-)
Finfin gryta, du gör ju förståss julmat i den!Rödkål, långkål, brunkål eller kumminkål (http://roslagsmat.blogspot.com/2009/12/gronsakslandets-superhjalte.html) passar utmärkt där i. Själv har jag en gräddfärgad som jag är mycket förtjust i.
Åh, grytglädje! Jag ska snart köpa minst en till eftersom jag är trött på att kånka de två nuvarande mellan hemmet och matlabbet. Funderar på en avlång grön…
En bra emaljgryta är faktiskt en oslagbar present.
Hazelnut: Det är säkert en gryta från Husqvarna. Det är suveräna, minst lika bra som Le Creuset (fast inte hög sexighets- och impafaktor) och brukar gå för nåb hundralapp på loppisar.
Med din gris och din gryta skall du laga rillettes helt klart. Här kommer ett svenskt recept:
http://www.smaskens.nu/2009/12/julens-rillettes.html
Jag köpte på myrorna en mindre typ av emaljerad gryta, mer åt varmhållning och uppläggningsfat fast med rejält lock och stadig botten. Det kostade 60 spänn och har varit till stor nytta när det skall långköras i ugnen med nåt mindre. Kan vara Husqvarna, minns inte, och det fanns och finns ett stort utbud. De verkar inte vara i ropet längre, tragiskt.
Sedan finns ju Kockums emaljerade grytor också.
Mest kända är de blåvita sakerna, men de tror jag var mer tänkta för hygien. Köksprylarna var gulbeiga med gröna kanter och detaljer. Jag hade min makes farmors gamla gryta länge, men den blev för stor för både svenska IKEA-köksskåp och moderna förråd. I samband med nån flytt försvann den. :-(
Einar Nerman (tror jag han hette) som ritade Solstickan designade även för Kockums.
Ett stycke svensk industrihistoria.
Jag känner igen de där kockumsprylarna, mamma har hela köket fullt av dem, men den jag har är en Husqvarna, gul.
Tragiskt med arvegods man gör sig av med och ångrar, gamla saker har mer själ. Jag använder en av min mormors gamla Eskilstuna-fruktknivar för jämnan. Det är inget speciellt med den och den är för slö för att bara bryna, men för att skrapa färskpotatis funkar den. Kan inte tänka mig att byta den mot nåt mer funktionellt.
kan inte en klassisk coq au vin vara finfin i grytan?
Och chili naturligtvis. Här är ett klassiskt recept: http://www.hornfeldt.se/chili.html
Jag fick också en sån gryta av svärmor, jag delar den med Patrik och det var egentligen så att han önskade den i persisk nyårspresent. Den är bra till khoresht och du gillar väl fesenjan?
Peter: Ja, det är en orange Husqvarna jag har, och den VISST sexig – haha!
Pipopp och Peter: jag har en ljusgulbeige emaljerad gjutjärnsgryta också, större. Oval till formen och på locket är det några rader små grunda fördjupningar. Locket tunnare än resten av grytan. Det kanske också är Husqvarna, jag ska kolla under den när jag kommer hem.
Sen har jag både blåvita och gulgröna stora runda handfat, en blåvit bytta man hänger på väggen med ordet SALT på och de sakerna är från Kockums, det vet jag säkert. Jag är numera glad att svärmor var en sån hopplös hamster och aldrig slängde något. Min man var/är något mindra road…men gamla köksgrejor är så ROLIGA på något vis.
Jag har en underbar fullt fungerande mandelkvarn t ex och en apelsin/citronpress som påminner om en vitlökspress modell väldigt stor. En sån press hade vi hemma när jag var liten och mamma använder sin fortfarande. Jag hittade min på loppis på -80-talet och kommer aldrig aldrig att slänga den.
Oj, den första kommentaren var främst till Anders, men Peter är förstås välkommen att läsa den också :-)
Hurra, snacka om välriktad god gärning där! :)
Hazelnut: ingen fara, sånt händer jämt. Kavorka, du vet. : )
Nu har jag kollat: min orangea gryta är Husqvarna, min större ljusbeiga är Kockums.
Jag antar att intresseklubben antecknar ;-)
massor av vitlök, ingefära, rosmarin, chili och honung tror jag på det borde funka att köra på mitt recept http://jattegott.blogspot.com/2009/09/forsvinnande-gott-ugnsbakad-flaskkarre.html
grattis till grytan en sån har jag också önskat mig länge…men ja ä inte bitter…
Fy fan vad många sköna kommentarer! Jag vet faktiskt inte hur jag ska svara på dem alla utom med TACK, TACK, TACK! Ni är världens bästa bloggläsare som så härligt lever ert eget liv i kommentarsfältet när jag är borta – bara det är en julklapp i sig!
Husqvarnagrytor som samlas med underbara recepttips tillsammans med Einar Nerman som jag bommade i ett korsord igår kväll – kan det bli bättre? Jag älskar er banne mig allesammans!
Margit, det är en gryta. Alla grytor ser likadana ut.
Åh, jag sympatiserar fullt ut! Jag fick en annan gryta i julklapp…blev lite besviken faktiskt. Men nu har jag bytt (efter vissa samvetskval, fick den av mamma och pappa) till en röd LC och hittills lagat chicken Jalfrezi i den. Har också planerat om matlagandet för att få laga GRYTA!! Skönt att se att det finns fler som vill sova med sin nya gryta…