Jag hänger dagligen på tastespotting för att få min dagliga fix matporr att drägla över. Men man blir avtrubbad och blasé efter ett tag. En väldigt mängd kärleksfullt tillagade och perfekt avvägda recept med vrålsnygga bilder faller liksom under radarn. Kan man kolla 50 perfekta matbilder i ett svep så är det kanske bara en eller två man faktiskt klickar på.
Och det är inte alltid logiken som styr – lika ofta är det något undermedvetet som kickar in och liksom styr den in. Igår hade jag till exempel ingen aning om att jag var sugen på gurka förrän jag hamnade vid det här receptet. Och inte ens då ringde några riktiga gurkklockor. Det var först när jag stod vid ICA:s grönsaksdisk som jag insåg att jag inte kommer överleva dagen om jag inte får en krunchig gurksallad. Så det var bara att erkänna sig besegrad av begäret.
(För övrigt något som jag tycker att vi alla borde bli bättre på: våga ge efter! Jorden går inte under om man äter hämtpizza en onsdag eller dricker en flaska vin en måndag. Allt blir så mycket tristare om man har principer!)
Så jag ryckte åt mig 2 gurkor och ett paket bra feta. Tror ni jag ångrade mig? Nä!
Gurksallad a la tzatsiki
Receptmakare:Everybody Loves SAndwiches, bearbeta, översatt och tokändrat av mig
Portioner: 6
Tid: 1 timme (effektiv arbetsinsats ca 10 minuter)
Det här är verkligen en idiotsäker sallad. Gott, enkelt och sa jag gott? Omåttligt gott! Jag har ändrat massor från orginalreceptet, men så här vill jag ha salladen. Ändra vidare själv!
- 2 gurkor
- 1 tsk salt
- 1 finhackad vitlökssklyfta
- 1 kruka dill eller ungefär hälften frillandsodlad dill, hackad
- 1 dl tjockyoghurt (10%)
- 50 g bra fetaost, hackad
- 3 msk pressad citron
- 2 msk olivolja
- salt, svartpeppar
- Skiva gurkan tunt. Blanda med saltet och låt stå i kylen 30 minuter eller mer. Pressa ut vätskan.
- Blanda resten av ingredienserna och rör sedan ned gurkan. Smaka av med salt och peppar.
Kommentarer
4 svar till ”Gurksallad och matporr”
På den grekiska ö där vi ibland brukar låna ett sommarhus har dom pippi på dill. I pajer, röror som den här och annat som serveras med epitetet ‘lokalt’. Själv tycker jag att dill bara passar tillsammans med skaldjur eller dillkött samt möjligen färskpotatis som undantag för att bekräfta regeln. Ta inte illa upp, av någon anledning tycker jag bara att dill bara smakar provocerande i fel (enl mig) sällskap. Men receptet ovan ska provas till något slags grillat gris-spett, fast med gräslök istf dill då.
Jo! Man måste ha principer! Hur ska man annars kunna bryta mot dem?;-)
Gurka, dill och gräddfil är en klassiker som jag är uppvuxen på. Passar faktiskt fint ihop. Min mamma serverade det ofta till gulaschgryta (+pasta). Barndom!
Fredric L: Desto mer dill blir det över åt mig. :) Och jag tar absolut inte illa upp, smakpreferenser kan man inte rå över. Själv har jag blivit mindre dillkonservativ med åren och blandar det gärna i allt möjligt.
Matmorsan: det låter som en trevlig kombination, det kan jag definitivt tänka mig att prova.
Japp, tastespotting är bländande. Men du har rätt, man ser inte alltid skogen för alla träd.