Harry – den omutbare

Vid ofrivillig vakenhet har jag nu två gånger lyckats zappa in de sena repriserna av den danska matlagningsserien Harry – med pappa i köket på SVT2. Första gången av en slump, andra gången tittade jag mest för att få bevis för min tes:

Harry vill inte alls bli kock när han blir stor, det är Harrys pappa Carsten, som lagat mat med Jamie Oliver på The River Café, och programmets producent på DR1 som påstår att Harry vill bli kock för att få en charmig, tilltalande förpackning till ännu ett matprogram med tillhörande kokbok.

Harry är nämligen knappast betrodd med att få dela en banan till pannkakorna eller mixa bär till en smoothie och verkar inte särskilt hemtam i köket. Rätterna är inte anpassade efter hans förmåga och han själv har reducerats till en tecknad maskot.

Håglöst följer han med när pappa Carsten går och handlar en kyckling, specialimporterad från Frankrike för flera hundra DKK, och får sedan som ett sant naturbarn titta på då pappa ska hugga huvudet av fågeln.

Programmet vill gärna slå ett slag för förstklassiga råvaror så därför duger också bara äkta valrhonachoklad när pappa Carsten ska göra eget smörgåspålägg till sin sons frukostmackor (vanligt inslag i danska barns frukost). Delar av chokladen blandar han sedan med chili för att göra en mexikanskinspirerad sås och jag skrattar nästan högt när Harry provsmakar, gör en grimas av äckel och istället återgår till att proppa munnen full med chokladbitar.
Han tuggar gärna i sig mutorna – men hans sexårssjäl går inte att köpa, även om programtexterna envist hävdar att ”han spiser alt”. Mot slutet av programmen ursäktar sig pappa Carsten och säger att Harry föredrog att spela PlayStation, ”så han får väl avsluta jobbet själv”. Han verkar nästan lättad.

Det har gjorts många bra tv-produktioner med barn och vuxna i köket som lagar mat. Detta är inte en av dem och jag förstår faktiskt inte varför SVT köpte in serien. Det kanske inte de gör heller, med tanke på placeringen i tablån.