Igår ville jag intensivt ha chips. Men att skaffa chips en lördagkväll på Adelsö betyder först 7 km färd till färjan, sedan 5 minuter på färjan och sedan ytterligare 2,5 mil in till centrala Ekerö. Ain’t happening.
Hade jag varit en normal människa hade jag konstaterat nej, det blir inga chips idag. Men nu är jag ju inte ett dugg normal. Det var bara att masa sig upp ur soffan och hasa sig ut i köket. Vill jag ha chips så SKA jag ha chips, så enkelt är det. Och Magnus, som brukar mildra mina värsta infall, hade för en gångs skull ingenting att invända. Tvärt om.
Att göra egna chips är tidsödande, oljigt, hett och riktigt, riktigt tråkigt. Inte ens jag, som ofta finner själslig ro och till och med njutning i kökets mer monotona sysslor kan finna någon glädje i det. Men vi kör ändå:
Tag ett gäng potatisar, gärna någon stärkelserik sort. Ta fram din mandolin och skiva så tunt du bara kan. Lägg den skivade potatisen i en stor balja isvatten, ställ in i kylen och låt stå en timme eller två.
Hetta upp någon neutral olja (frityrolja är bra här) till 175 grader ungefär i en wok eller en fritös, torka potatisen någorlunda torr och släng i en potatisskiva i taget. Inte fler åt gången än ett 20-tal, dels vill du inte sänka oljetemperaturen, dels vill du hinna fiska upp chipsen innan de bränns. Fritera chipsen gyllene, ta upp och låt rinna av på papper. Upprepa tills potatisen eller du är slut.
Ni längtar inte direkt va?
Men vad som däremot är riktigt roligt är att komma på smaksättningar till chipsen. Igår provade vi malen torkad stolt fjällskivling med en tillsats av svartpeppar. Riktigt gott, men kanske bara något man gör om man har lika stort svampöverflöd som vi. (Nyss kom lillebror Max (som är här på söndagsmiddag) hem med en gigantisk och något frostnupen, men ändå fin stolt fjällskivling. Garanterat årets sista, för nu har vi frost varenda natt.)
Kommentarer
15 svar till ”Hemgjorda chips: Inte så kul, men väldigt gott!”
Gito du är verkligen sjuk, men på ett bra sätt. I alla fall för dina läsare. ;-) Önskar att jag vore där men att jag slapp fritera. Man kan också rosta sina vanliga chips lite i ugnen, det blir vansinnigt gott. 175°C och passa jättenoga. Kram fr Amorgos
Jag tycker det är ganska meditativt och trevligt att göra egna chips. Men man får ju inte ha bråttom… :-)
Å vad gott det ser ut.
Lisa: Jag önskar också att jag sluppit fritera, men sådan tur hade jag inte. :)
Malin: Nej, där är jag inte ense med dig. frityr blir aldrig meditativt. :)
De ser riktigt proffsiga ut!
Japp, jag e också inne i chipssvängen, men gör dem i ugnen – det blir gott det också. Inte för att vara nyttig eller så utan mest för att jag är lat.
Men jädrar vad fjällskivling ni har då. Jag har hittat EN i år, hrmf… :)
Hanna: Tack!
Emma: Ja, det blir ju också gott, men inte riktigt samma sak. Det var fettet jag ville åt igår. :)
Vera: Ja, det kryllar av dem här. :)
En gång gjorde jag egna chips. Det blev gott.
Och om suget sätter in UTAN att man har potatis hemma (ack ve) är det lika gott med morötter och palsternacka :) Eller vafan, alla rotfrukter! Chips ftw.
Off Topic
Nu är det snart dags för årets lagliga specialfiske på Mälarlöjan.
Kontakta fiskarn din, och köp några valar eller buntar. ( gammal antalsbeteckning)
Kläm och bered rommen!
Odugliga hannar och klämda honar,sparas naturligtvis, de är ju en delikatess. Inget bör förfaras.
Frånsett mjölpanerad och smörstekt hel fisk, bör ju mången typ av strömmingsrecept fungera. Men obs tänk på risken med dynt (frys vid ev gravning)
http://gittosmat.taffel.se/2010/07/30/ah-vilken-dag/
Så fina! Får lust att ta en grabbnäve och bara prega in i munnen!
Maria: Ja, eller rödbeta!
Örjan: Har redan beställt, både siklöja och rom. Det missar jag inte gärna!
Anna: De är slut dessvärre. En besökande lillebror Max åt friskt i söndags!
Vilken rolig och otroligt bra blogg, jag är väl sist i mat-nörd-Sverige att upptäcka det! Kul i alla fall.
Tack Lina! Och du är nog inte sist, det har jag svårt att tro!