Jag har varit rejält sjuk den här veckan och så svag att jag faktiskt dubbelkontrollerade mina symptom för att försäkra mig om att jag inte hade ni-vet-vad. För ju fler som insjuknar, desto mer känner man efter. Men jag hade visst bara fått något annat av de 400 virus som fladdrar omkring därute…
Det är då man får ta till huskurerna:
En väninna på facebook berättade om hur hon en gång, av en norsk lägerledare, tvingats skölja ner hela vitlöksklyftor med apelsinjuice. Själv minns jag med fasa ett holländskt recept på persilje- och vitlökste vid snuva. Det var bland det vidrigaste jag druckit men ändå inte värre än pappas självplågarmetod att köra upp snittade vitlöksklyftor i näsborrarna för att ”lätta på trycket”.
I somras, på ett hotell utanför Göttingen, drack jag kamomillte för första gången på tjugo år. Jag har varit lite lömsk på den örten sedan jag i tonåren köpt en påse som skulle göra ”underverk med blont hår”. Det gjorde den också, om man nu ville se ut som Cyndi Lauper…
Men teet var godare än jag minns det och när jag för ett tag sedan hittade kamomill vid vägkanten plockade jag in några buntar, de blommar in i oktober. Förr användes kamomill mot förkylningar och feber, men också mot allsköns magsmärtor och kramper. Hur som helst bryggde jag mig en kopp med en stor klick honung i. Ibland handlar det bara om vad som känns bra.
Uppdatering: Jag börjar nog tillfriskna, för nu blev jag visst sugen på mat igen! Eller desserter rättare sagt:
Kamomillpäron med vaniljglass, låter inte det gott? Eller ugnsrostade aprikoser med kamomill? Gordon Ramsay gör en syllabub med kamomill och citron som säkert också skulle kunna slinka ner i min prövade hals.
Kommentarer
5 svar till ”Kamomill: Te och funktionella desserter”
Kamomillte är bra! Jag dricker två koppar varje kväll och sover bättre på det, tror jag. Det är i vart fall huvudbeståndsdelen i dom flesta lugnande teer. Min värsta förkylningsdekokt var färsk ingefära och vitlök som kokades till en mjölkig soppa. Helt förfärligt… men ingefäran har jag faktiskt tagit till mig och kokar ibland te på färsk sådan när jag är fökyld, men utan vitlök och med honung ;-).
Ingefärste drack jag när jag mådde som sämst under min första graviditet. Det hjälpte, har jag för mig. Apropå den mjölkiga soppan så verkar det ibland som om de äckligaste häxbrygderna upplevs som mest verksamma, att ont ska med ont fördrivas.
Hihi mina första steg till naturligt blont hår var via kamomillextrakt ;-) efter det är man fast och är fortfarande falsk blondin. Ja nu blir man ju panikslagen bara man råka få lite förkylningssympton… :o/ hade lite ont i halsen häromdagen… Jag gillar kamomillte skarpt! :-) Kram Anna
Hmm, skulle kanske prova baka något med kamomill och honung? Är det så gott tillsammans i koppen borde det funka i andra sammanhang också.
Jag vet inte. JAg har aldrig provat kamomill som något annat än te och jag gillar inte ens att ha honung i… Karameller är det enda jag kommer att tänka på :-/