Kuzina – en modern grek

Att äta middag på en taverna på en grekisk ö är en sak, att äta på en taverna i Aten en helt annan. Så klart. Men med barn i familjen måste man äta på stört ibland, så jag satt och gnisslade tänder över den usla maten och den nonchalanta servicen på världens vackraste lilla torg i stadsdelen Plaka.

Ja, Plaka är motsvarigheten till Gamla Stan i Stockholm, så vi fick ju skylla oss själva, men efter den betan var jag helt färdig med grekisk okomplicerad mat – åtminstone som den serverades i Aten.

Dags alltså att utforska andra delar av stan inom gångavstånd. Psyrri kan rekommenderas. Området är långt ifrån turistgetto men troligen på väg uppåt i gentrifieringssvängen. I Psyrri såg vi nästan bara greker, vilket säkert berodde på att gatorna runt omkring var så ruffiga med övergivna hus, graffiti och skräp. Men bakom dessa låg en livlig del med restauranger, butiker, teatrar och en och annan porrbutik.

Den ortodoxa kyrkan firade något för oss okänt helgon, de monotona mässandet dånade skoningslöst ur högtalarna på kyrktaken, så vi gick vidare ner i Thisio och vek av på gångstråket Adrianou. Där hittade vi restaurang Kuzina som var en av de få riktiga kulinariska behållningarna under våra dagar i Aten. 

Kuzina ( kök på grekiska) var ganska poppis, men eftersom vi åt barnmiddag okristligt tidigt var det inga problem att få plats. Själva restaurangen var snygg, nästan lite skandinavisk i inredningsstilen (shaker möter la belle époque, typ). Och personalen var kvick och trevlig, även om det säkert finns roligare gäster att servera än ett bord där tre femtedelar är mer intresserade av att kasta sina slime-tomater än av att äta.

Maten var en rolig uppvisning av det moderna grekiska köket, och jag drabbades av svår beslutsångest som slutade med att vi beställde in ett helt gäng förrätter. (“Kan jag få mer läsk?” ) Frasiga dumplings fyllda med en mousse på  fetaost och mynta, med granatäppelsås ringlad över och toppad med finhackade pistaschnötter. ( “Jag behöver gå på toa!”) Det var precis lika fantastiskt som det låter! Dessutom en fint skivad sallad på marinerad bläckfisk och fänkål (“A tog den största kringlan!”) och sikoumada, fikontarte med rostade anisfrö och ouzo, inlindad i valnötsblad.

Till huvudrätt delade barnen på en risotto med feta, rucola och rökt apakifläsk från Kreta,(“I behöver skölja av sin slime-tomat, den är helt grusig”) och vi beställde in tolvtimmars lågtempererat sidfläsk med basilika och limesås och en oväntat god salsa till på tärnade gröna äpplen, färsk ananas, gurka och koriander. (“Får jag klättra upp på stängslet?”)

Efter detta frosseri var vi så mätta att vi avstod dessert (“Har de inga glasspinnar med tuggummi?”), men jag sneglade ändå lite avundsjukt mot paret vid bordet intill som fridfullt avnjöt sin tusenbladsbakelse med crema catalana och karamelliserade nektariner. Istället begav vi oss mot hotellet och köpte  utlovade kokosstänger av en gatuförsäljare vid Monastiraki.

Senare på natten lämnade vi Aten och åkte hem till Skåne igen. Greklandstrippen var över – för den här gången.