Hmm, dålig ordvits men det är tidigt på morgonen. Idag får vi långa av Årstiderna igen. Burfångad vilket gör att den är rätt OK, ur ekosynpunkt. Långa är en svår fisk, det ska inte hymlas om det. Barrig och grov i konsistensen. Eftersom ni som också prenumererar på Årstiderna kommer att få deras recept av mycket varierande kvalitet med vill jag komma med ett sanningens ord: Du skall icke baka den. Du må icke steka den. Ni skola stuva den, och det med besked och gärna grädde.
Det finns bara ett bra sätt att servera långa och det är bitar i en krämig sås eller en klassisk stuvning. Då är den å andra sidan riktigt bra. Till och med så bra att man inte vill byta den mot någon annan fisk.
Här får du ett recept med långa i kaviarsås.
Och ett annat på vår favoritfisksoppa.
Förra veckan lagade vi långan med den kokoslena currysåsen som barnen älskar. Men äldsta bonussonen kände sig lite lurad eftersom han var van vid kyckling i. Ikväll ska jag göra den i en klassisk citronsås med lite muskotblomma.
TILLÄGG: Så har veckans lådor kommit och det var ju så klart flundra och inte långa. Då är saken enkel. Rulla ihop till små rulader. Rulla i mjöl, doppa i ägg och rulla i panko. Sallad och kokt potatis till. De vuxna får en chilihet salsa också.
Kommentarer
7 svar till ”Lilla Lisa och långaleda”
Flundra i panko är toppenfint! Jag släppte mina Årstidslådor. Dom var för stora, vi gjorde inte av med allt. Föga eko! Men grejerna är bra. Mening på mening på mening. Utan sammanhang. Men med utropstecken!
Du kanske skulle kört singellådan, den är mindre mat i. Eller köra lantlådan varannan vecka. Jag tycker vi äter mkt bättre när vi blir påtvingade grönsaker. Det är den största vinsten. Sen är det i regel så bra saker att jag måste traska till bondens marknad om jag ska ha samma kvalitet.
Jag körde lantlåda varannan vecka. Vi har börjat göra lördagsutflyketer till Katarina Bangata i stället. Det funkar jättebra och är mycket roligare.
Bondens marknad är toppen men jag hinner aldrig dit även om jag planerat det och då står man där med (oh, fasa!) tomt kylskåp.
Jo, det lätt hänt. Man måste göra det till en händelse. För det är ju ett nöje. Men Gustav frågade senast “Förstår ni hur jobbigt det här är för mej?”, så vad man tycker är ett nöje skiftar.
Tack för berömmet! *lite generad* Jag ska kika lite på din blogg, matinspiration behövs alltid!
Det var väl tur att du trodde det skulle bli långa i alla fall. Jag hade jättekul när jag läste.