Känner ni till den där faktoiden; ni vet den om grodan i kastrullen? Det hela går ut på att om du har en groda i en kastrull med vattnet och hettar upp den mycket långsamt så kommer grodan fatta noll och kokas levande. En myt, så klart.
Igår när jag kom hem med ungarna från landet till min stackars man som legat sjuk hemma började jag tro att det ligger viss sanning i det i alla fall. För vi möttes av en massiv stank av lök i oskönt förfall. Upphovet var den vackra bukett ramslöksblommor min älskade mor plockat åt mig tidigare i veckan. Givetvis glömde jag bort att göra något vettigare av den än att dekorera maten ett par dagar. Nu kunde den möjligen användas som kemisk stridsföring. Min man som långsamt adapterats till eländet och dessutom varit sjuk hade inte märkt något. Vi sov med öppet köksfönster i natt.
Se där, en liten sedelärande historia ur verkliga livet! Exakt hur det danade din karaktär att få ta del av den vet jag inte.
Kommentarer
6 svar till ”Lökigt: Vådan av att vara matnörd”
Hej, hittade ingen blogg med Anna Sjögren, men du kanske kan framföra detta till henne. Tänkte på dig i första hand eftersom du är en av mina favotitbloggare.
Jag älskar taffel.se eftersom jag alltid hittar jätteroliga recept här. Nu har en kaka (recept från just A Sjögren) gjort succé hos min släkt. Det är en mandelkaka med Amaretto – bakad som en kladdkaka.Jag bytte ut russinen mot lite riven mandelmassa (gillar inte russin i bakverk),lät den stå inne ett par minuter extra,la sedan ett lagom tjockt lager av: grädde som jag vispat ihop med mascarponeost, smaksatt med lite vaniljsocker, pressad citron och rivet citronska, på kakan. Slutligen dekorerade jag med färska riktigt röda jordgubbar och citronmeliss. Hur gott som helst! Och mycket roligare än den gamla vanliga jordgubbstårtan med vaniljkräm emellan.
Jag blev så nöjd att jag bara var tvungen att dela med mig.
Kram Johanna
Nu blir Anna jätteglad, kram tillbaka!
Gräslök i en plastpåse kan också snabbt förvandlas till kemiskt stridsmedel.
lisa, jag är dig evigt tacksam för att ha öppnat mina ögon för ramslöken. plockade ett stort knippe på österlen för två helger sedan och testade att ha det i lite allt möjligt. men godast blev den lite varm, över nystekt österlensparris (precis som ditt recept här nånstans). som en lagom vitlök/gräslökig dröm! dig evigt tacksam jag är (som yoda hade sagt).
två gånger evigt tacksam. mitt ordförråd brukar vara lite bättre. antingen är jag trött eller full eller kär. du kan få välja.
Oj, vad jag skrattar, men stackars sjuka maken! Jag har varit med om samma sak som Kurt, livsfarligt!