Glad Lucia på er och allt sådant där. Idag har jag fått ett av mina klassiska ryck och har just gjort öländska kroppkakor. Nu gör jag nötkola och ovanför vedspisen jäser julknäckedegen. Hade jag bara haft mer anis och kummin hade jag gjort en dubbelsats skrädkakor också, men det får nog vänta.
Det är knappt jag begriper mig själv när jag är sån här, men lika bra att dra nytta av energin och baka någon sorts småkakor också.
Tyvärr glömde jag fotografera diskberget jag just röjt undan, men det har ni säkert inga problem att föreställa er. Håll till godo med de av Magnus förhaltiga kroppkakorna som sjuder i woken (även där är woken överlägsen!). Utförligare rapport och kanske också något recept får ni i kväll om jag lyckas sätta mig ned tillräckligt länge, det spritter i benen!
Kommentarer
5 svar till ”Lucia med kroppkakor”
Jag ser förvisso fram emot en utförligare rapport, men jag uppmanar dig ändå att förbli stående och vänta med rapporten till imorgon. Är man inne i ett energiryck är det lika bra att hålla sig på benen och smida medan järnet är varmt!
Har fegat med kroppkakskoket i flera år men vad f*n det kan ju inte bli annat än kroppkakssoppa om man misslyckas. Hoppas på att du redovisar ett recept i Woksize. Jag har bara ett på 10 kg potatis ;-)
Sara: Luften gick ur mig alldeles av sig självt efter julknäcket, så nu vägrar jag resa mig upp. :)
Jan A: Nej, det kan inte bli mycket värre än så. Och ärligt talat går det sällan fel. Recept kommer i morgon.
Gud, (nej, jag menar Gitto *fniss*) jag har aldrig ätit kroppkakor – aldrig! Men jag troooor jag gillar det, eftersom jag gillar stekt fläsk, kryddpeppar, lök, potatis. Och lingonsylt.
Erinrar mig nu att i en relativt tidig roman av Ulf Lundell (inte Jack, en något senare) skrev han om en klubb som romanens huvudperson hade tillsammans med några andra. Den hette Klubb Uppstekt, och de träffades var tredje månad eller så och åt bl a uppstekta kroppkakor (sen var det något mer…isterband kanske, eller nåt annat knaperstekt). De satt på en balkong och åt det uppstekta tillsammans med öl och snaps. Det lät mycket trevligt.
Kryddpeppar – för det är väl det som används i kroppkakor? – är jag mycket svag för. När jag var liten hatade jag lutfisk men satt med vid bordet och åt kokt potatis, vit sås, knäckemacka och ett glas julmust. Kryddpepparen som jag malde över den vita såsen fick mig att t o m stå ut med lutfisklukten.
Min Janssons Frestelse är vida berömd och det beror delvis på att jag alltid kryddar med nymald kryddpeppar. Det blir såååå mycket godare än stickig vitpeppar.
Ser fram mot kroppkakereceptet, nån gång ska bli den första att äta denna ursvenska delikatess. Trevlig söndagskväll på dig!
Hazelnut, skulle du möjligtvis kunna mejla mig på gittogitto snabel-a hotmail punkt com? Skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med dig, och mejlen du lämnat verkar inte fungera.