När jag läste Daniels inlägg om näsblod började något slags tanke formas i luddet i min hjärna. När jag klagat över dålig syn och dubbelseendet har den omedelbara reaktionen från omgivningen att jag ska jobba mindre och “ta hand om mig”. Tja, förutom min kloke man som tyckte jag skulle gå till optiker.
Det har blivit ett slags etablerad sanning att alla våra krämpor beror på stress eller vår så kallade (jag hatar ordet) livsstil. Det är vårt eget fel att vi är sjuka.Det är något osympatiskt över det ständiga skuldbeläggandet av vårt hälsotillstånd. Visst är det sant att stress har samband med hur vi mår, men det är inte alltid vi kan styra över vår vardags vedermödor. Och att avfärda alla symtom som stress är rent ut sagt farligt.
Igår stötte jag på ytterligare en faktoid. I Jenny Morellis intressanta upptakt i en artikel om Google Books i Tidningen Vi beklagar hon sig över Google Translate med exemplet:
Dessutom kan vi översätta med tjänsten Google Translate – rätt taffligt, men i alla fall. Bibelns ”The spirit is willing but the flesh is weak” blir till exempel ”Spriten var god men köttet dåligt”.
Jag kände igen det här som en gammal historia från en tid före tiden, långt innan Google Translate existerade. Så jag kollade. Översättningen blev som jag trodde mycket riktigt: Anden är villig men köttet är svagt. Jag tycker inte att kedjebrev, faktoider och etablerade “sanningar” är harmlösa. Risken är som alltid att vi uppfattar omvärlden lite suddigare och underlåter att ta reda på verkliga sakförhållanden.
Inom matvärlden är det extra vanligt med faktoider. Inte minst inom hälsokoströrelsen. Härom veckan när jag gjorde ett Sydisreportage fick jag stryka ett flertal av den skickliga receptmakerskans hälsopåståenden. Bland annat att tahini och sesam är en god källa till kalcium. I själva verket innehåller en matsked tahini inte ens två procent av vårt kalciumbehov. En snabbsökning på i Livsmedelsverkets databas och ett par kompletterande googlingar var allt som behövdes. Jag ska inte spela överlägsen, jag har själv gjort mig skyldig till ett flertal paddor.
Vi har otroliga möjligheter att kolla upp fakta och ifrågasätta genom tillgången till internet. Ändå gör vi det så sällan. Källkritiken brister även bland oss proffs. Den digitala revolutionen i all ära. Myterna, skrönorna och tilltron till bekantas utsagor lever kvar. Upplysningen och känslan av att vi i princip besitter all världens kunskap är en illusion. För all del lever myterna vidare på nätet också, där får de vingar. I Wikipedia påstods bara för något år sedan att Marco Polo hämtade hem pastan från Kina till Italien. (Det korrigerades ganska nyligen.) I själva verket är pastan enormt mycket äldre än så och idag tvivlar en hel del experter på att Marco Polo överhuvudtaget var i Kina.
Det här var egentligen två tankar. Jag hoppas att kunna utveckla dem separat och mer begåvat någon annanstans senare. Men någon vill kanske spinna vidare på det?
Kommentarer
14 svar till ”Myten är starkare än Google”
Livet är värt mer än all pasta i världen…tro mig
Fler bra tankar i det inlägget. Det som är särskilt ironiskt med Morellis exempel är ju att hon valde just den sortens stående uttryck som Google Translate klarar mycket bättre än äldre översättningsprogram.
Skriver du in “bättre en fågel i handen än tio i skogen” översätts det till “Better a bird in hand is worth two in the bush”, dvs programmet använder motsvarande engelska talesätt med två fåglar i busken (visserligen med ett småklantigt och onödigt “better” i början, men ändå).
Vad gäller den allmänna bristen på källkritik kan jag bara hålla med dig. Jag förvånas ofta av att folk inte kollar ganska uppenbara och lätta grejer. Finns det någon möjlighet att ändra på det, eller är ointresse för källkritik det mänskliga grundtillståndet? Är vi kanske anpassade för att vara tillitsfulla och tro på det vi hör så länge det inte låter helt orimligt. Kanske är det vi som alltid vill kolla som är de onormala?
Håller med om båda trådarna.
Svante: Det är särskilt ironiskt eftersom Morelli dels är en väldigt bra skribent, dels har ett entusiastiskt intresse för nätet.
Hej Lisa! Jag tar åt mig av kritiken men blir samtidigt glad för att mina läsare är smartare än jag. Jag satt hemma och slet med texten när min man kom hem och berättade att hans arbetskompis hade testat Google translate och berättat om det på lunchen till sällskapets stora förnöjelse. Jag snodde det för jag ville ha ett roligt exempel (mer än ett kritiskt) Även om detta råkar vara en vandringsmyt och jag tokskäms för att jag inte kollade det, har jag många gånger testat tjänsten och fått underbara eller/och dråpliga översättningar. Jag gör en rättelse i nästa nummer. /jenny
Jenny: Nästa gång vi dricker vin ska jag underhålla dig med historier om mina värsta fadäser. Jag har lagt ut ett antal här på bloggen redan.
Great minds think alike! Jan Berglins senaste stripp skulle kunna vara en kommentar till den här bloggningen (inte om Google Translate utan om du-är-ansvarig-för din-hälsaismen):
http://www.svd.se/multimedia/archive/00519/berlins_2009_10_04_519843a.gif
Jenny,
Finns ju alla förutsättningar för att skriva en rolig/självrannsakande/intressant/folkbildande rättelse i alla fall. Det är sannerligen inte alla rättelser som blir sådana!
Gunilla: Ja, rättelsen kommer i nästa nummer!
bra med lite skepsis och egen research i dessa dagar tycker jag. Någon skriver nåt, nån länkar och vips så vart det sant, fast… verkligenheten då? Anna Skipper pratar i TV om spirulina som B12-källa för veggosar, samtidigt som det enligt allt jag läst är så att människor inte kan tillgodogöra sig algernas B12. Fast vad vet jag liksom, vilka källor skall man lita på när man faktasöker, det är mitt stora problem!
Jag litar mest på forskning publicerad i vetenskapliga tidsskrifter. En snabb metod som jag ofta kör med är att börja på Wikipedia och kolla på referenserna. Sedan tittar jag på referenserna på Pubmed och använder funktionen “Related articles” för att få mer om samma ämne. Inte garanterat heltäckande, men det ger en bra första orientering.
Med den metoden hittar jag två artiklar, en där man använt en mikrobiologisk testmetod och en där men gett spirulinaprodukter till barn med B12-brist. Båda artiklarna kommer fram till att människor inte tillgodogör sig B12 (eller B12-liknande ämnen) från spirulina i någon större utsträckning. Det tror jag oändligt mycket mer på än Anna Skipper.
Länkar:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12656203
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2000824
Svante: Åh, vad du är rar som hjälper till! Ungefär så brukar jag göra också men jag inser att alla inte klarar av att skumma vetenskapliga artiklar på engelska. Men Wikipedia är pålitlitare än Anna Skipper, inte svenska men engelska. Och så var vi där igen…
Fast för att det inte ska tippa över åt fel håll – att Google Translate fungerar bra – måste jag kommentera.
Poängen Jenny Morelli gör är att man inte kan lita på Google Translate. Att hon valde ett olyckligt exempel som är kopplat till en vandringssägen är just olyckligt.
Bibliska citat överätts ganska bra, likaså allt på engelska.
Men översätt franska, tyska eller spanska idiom och uttryck utan att börja fnissa eller rynka pannan! Det går inte, översättningarna är ofta uppåt väggarna.
(Det ligger i och för sig i idiomets natur. Men så länge som sådana fixerade uttryck används måste översättningsprogram följa med bättre än idag.)
Men Pipopp, jag utgår från att alla mina läsare är inbitna googlare och redan har fnissat sig fördärvade åt översatta lustigheter redan. ;-)
Inlägget handlar mer om att om man ska skriva Google kanske man ska använda funktionen i fråga och inte en muntlig uppgift om hur den fungerar. Det blir i och för sig en rolig anekdot om att alla källor är opålitliga.